Du och jag föralltid ~ f.s

Kapitel 40

Felixs perspektiv*

Jag tar snabbt upp telefonen och ringer till ambulansen. Några signaler går innan jag kommer fram till en kvinna som svarar.

"SOS ambulansen, du pratar med Anna"

"Hej, Mitt namn är Felix... min flickvän ligger på marken medvetslös..." säger jag innan alla tårar trillar ner.

Kvinnan i luren svarar med en lugn och behaglig röst: "Okej, vart någonstans befinner ni er?"
"Det...det är" Jag kollar mig runt. "Solrosvägen vid en lekpark"

"Okej, vi skickar en ambulans direkt till er Felix. Bara andas och ta det lugnt, den är här om 5 min"
"Tack så mkt, hejdå" Svarar jag och har sedan all min närvaro hos Alicia.

Ambulansen anländer snabbt och kommer fram till mig och Alicia. Det är en kvinnlig och manlig personal som jobbar och plockar fram behövande prylar och material. Den kvinnliga ambulans sköterskan Maria berättar för mig hela tiden att allt kommer att ordna sig. Jag tar in all info och samtidigt kollar jag på Alicia som ligger där på båren medvetslös. Ambulanspersonalen lyfter sedan upp henne med båren och in till ambulansen för att koppla in henne i en maskin där hon får vätska och massa annat. Jag sätter mig i ambulansen bredvid henne och har Maria mittemot mig. Mannen som heter Anders sätter sig i förarsätet och pratar i telefon samtidigt som han kör. han förklarar för personen på andra sidan luren hur läget ligger till och lite annat som jag inte hänger med på.

Väl framme går vi ur bilen och Alicia lyft ut från bilen och vi går in mot sjukhuset. Vi möter upp två läkare som tar emot oss och ber mig gå in till ett rum för att sätta mig. Jag hör läkarna och ambulanspersonalen prata med varandra om Alicia, mina ögon blir våta och fler tårar kommer som jag inte kan hålla emot. Efter en stund som känns som timmar för mig så kommer läkaren in till mig. Hon sätter sig ner och kollar på mig.

"Så här ligger det till" Börjar hon,
"Alicia kommer att överleva, men just nu är hon inte i så gott skick, vilket betyder att det kan ta lite tid innan hon är på benen igen"

Tankarna går runt i huvudet på mig, men tar in det som sägs och litar på henne. Det är klart läkarna gör allt för att personen ska överleva, men vissa gånger känns det som att ingenting fungerar. Jag nickar "okej" till henne och torkar bort tårarna under tiden.
Rummet vi befinner oss i känns lugn och bekväm. Det är skön belysning som inte lyser rakt i ögonen på en. Det är gröna fina växter och vid sidan av mig är det en fåtölj med en fotdyna till. Jag själv sitter i en soffa som är gråblå färgad och läkaren har en stol som inte ser lika bekväm ut. Läkaren sätter sig vid en dator och kollar uppgifter om Alicia samt ställer lite frågor till mig.

Någon timme senare!

Jag sitter och kollar på min fina underbara Alicia som ligger i sängen med slutna ögon och kan inte låta bli att le. En tår rinner ner från kinden som jag torkar bort och just i stunden vaknar Alicia till. Hon ser mig och ler det finaste leendet man kan göra.

"Hej min fina" säger jag och sätter mig på sängkanten.

"Hej" svarar hon och ger mig en puss. "Vet du när jag får åka hem?"

"Du kommer troligen få åka hem senare idag eller imon beroende på dina blodvärden och så", svarar jag.

Efter en stund kommer Oscar och Omar in till rummet. De går fram till Alicia och frågar hur hon mår. Medans de pratar med henne kollar jag på henne och en tår rinner ner från min kind. Jag är så tacksam över att jag har en så fantastiskt underbart fin tjej som hon och är så glad att hon mår bra nu, eller bra och bra men att hon faktiskt klarade sig. För vad hade jag gjort utan henne om hon faktiskt inte klarade sig? Ja jag hade nog varit väldigt sårad och att bearbeta en jobbig händelse tar på krafterna, men som tur så slipper jag på ett sätt att göra det därför att hon sitter där och lever liksom. Jag går fram till henne och sätter mig bredvid henne även om hon pratar med Oscar och Omar. Hon kollar på mig och ser att jag har fält några tårar. Hon torkar bort de och vi kysser varandra mjukt och passionerat. Sedan kramar jag om henne hårt och viskar "jag älskar dig supermycket" och man kan känna att hon kramar om mig mer och säger "älskar dig oxå jättemycket babe". Vi lutar oss tillbaka från varandra och Oscar kommer fram och lägger sin hand på min axel och ler och jag ler tillbaka. Att man har så fina vänner och en fin flickvän, det är svårt att beskriva den härliga känslan, men den enklare beskrivningen är att man är så otroligt lycklig, och det borde alla människor i världen vara.

HEMKOMST!
Alicias perspektiv*

Väl hemma lägger jag mig i soffan och har tv:n på i bakgrunden. Felix är hemma hos mig och sätter sig i soffan bredvid mig och drar sin hand genom sitt hår och tittar på mig sött. Jag tittar på honom och hinner inte säga något förens han tar sin hand runt min nacke och drar in mig i en passionerad kyss. Jag ler och kysser tillbaka samtidigt som mina händer nuddar hans kropp. Vi lutar oss tillbaka och han ler återigen det där fina leendet som han kan.

"Jag är så glad att du är hemma igen och att du mår bra" säger Felix.

"Naww, du jag är också glad att få vara hemma och att jag har dig här. Tack älskling för att du finns, vad skulle jag gjort utan dig?!" Svara jag och ler. Han ler tillbaka och han kramar om mig och kysser mig på pannan.
——————————————————————-

Hej på er alla! Det var ett tag sen man uppdaterade här. Ber så mkt om ursäkt för att man inte har skrivit. Men ja man har ju lite annat emellan så har inte haft lusten eller tiden.

Hursomhelst tack snälla för att ni läser och fortfarande väntar tålmodigt på nästa kapitlet, det är jag så tacksam för. Sorry för lite kort kapitel men hoppas ni gillade det☺️❤️