2 Words 1 Finger

11

När jag vaknar på morgonen bestämmer jag mig. Idag ska jag göra slut med Anton. Idag är dagen då jag ska förändra mitt liv.

Fast det tänker jag när jag vaknar på onsdag också. Och på torsdag. Plötsligt är det fredag. Varje dag har gått åt att tänka på hur det kommer bli om jag bryter det mellan oss. Jag tänker på det värsta som kan hända och jag har kommit fram till väldigt många saker som kan orsaka lidande för oss båda. Varje gång jag ser Anton är det som att jag ser en liten hundvalp som behöver kärlek. En hundvalp som man inte kan skylla på. För det är ju bara en liten valp. Därför är det inte gjort ännu. Fast nu börjar det nästan bli tjatigt att jag varje dag bestämmer mig, men sedan ändrar mig. Det är antagligen vad som kommer hända idag också.

Jag låser upp skåpet och plötsligt slinker en lapp ner på golvet. Jag börjar direkt fantisera kring vem det kan vara. Är det den där personen som har orsakat så mycket skada för mig den senaste veckan? Om jag bara visste vem det var så skulle jag klå upp personen.

Jag blir ändå lite lättad över att lappen är underskriven med ett namn. För ovetande är nog det som är mest skrämmande.

Tja, gillade dejten häromdagen, ska vi ses snart? Du får gärna möta mig efter skolan ute på gården.

Izak

Jag kollar på lappen och kan inte hindra mig själv att bli lite smickrad. Han gillade dejten. Jag gillade den också. Tills vi kom till det ämnet som jag absolut inte ville prata om. Tills vi kom till den punkten då jag inte ville veta mer.

Jag slänger in lappen i skåpet igen tillsammans med böckerna och vänder stegen mot matsalen.

Det börjar bli enklare att visa sig i folkfyllda lokaler. Ingen har hittills sagt något om festen. Förutom Anton. Som jag så noga som möjligt försöker undvika. Jag vill bryta det mellan oss. Men jag kan inte. Varför? Varför är det så svårt?

Jag kommer ihåg hur enkelt det var när man var mindre. Under lågstadiet så kunde man ha en pojkvän en halv vecka och jag hade inget problem med att göra slut. De var som leksaker allihop. Jag kunde skaffa en ny när jag hade ganska hög status (vilket var som att samla ihop pengar) och då kunde jag skaffa mig en pojkvän (betalade med pengarna och fick leksaken). När killen uttråkade mig så gjorde jag slut (slängde leksaken när den inte är rolig längre). Det låter ofantligt hemskt nu när jag tänker på det. Trots att det var enklare då så vill jag inte ha det på det sättet. För nu har man riktiga relationer. Förut var det bara för att man ville ha. Allt var som en lek då. Jag trodde jag kunde allt om relationer, men allt det var bara på låtsas. Nu vet jag hur det är att ha en relation på riktigt och det är något helt annat.

- Alltså, jag har hört att Anton hade någon fest förra veckan och att den helt spårade ur, kvittrar Matilda samtidigt som hon rör runt i hennes potatismos.

Jag stelnar till och känner hur nackhåret reser sig. Sa hon precis Antons fest?

- Vet du något om det Alexia?

Jag rycker på axlarna och skakar på huvudet. Är det för uppenbart? Jag tror jag har fått lock för öronen och mina ben skakar ganska häftigt. Är det något fel på mig? Det börjar bli svårare att fokusera på Matilda. Jag känner mig längre och längre bort från verkligheten.

Jag ser hur tjejerna vid bordet lutas närmare Matilda och alla verkar vara upphetsade om att få höra.

- Någon tjej ... helt galen ... asså hon var helt sjuk ...

Jag hör bara delar av hennes meningar och reser mig häftigt upp när jag blir helt borta. Jag rusar iväg utan att se mig om, men jag kan ändå tänka mig deras miner. Deras skvaller. Det var säkert hon. Hon var där. Så tydligt att hon blev nervös. Hon är en hora. Jag har vetat det hela tiden.