2 Words 1 Finger

5

Den här morgonen tar det extra lång tid att göra mig iordning. Det, bara på grund av att jag fäller tårar var och varannan minut. Som tur är åkte mamma till jobbet tidigt och brorsan sover som en stock. Så därför kan jag snyfta hur mycket jag vill utan att någon måste störa. I alla fall trodde jag det.

- Gumman! utbrister Matilda som rusar in i mitt rum och avbryter mig när jag blötlägger min highlighter-pallet.

Hon håller om mig hårt och jag känner hur hennes långa naglar borras in i ryggen på mig. Det känns som kramen är mer för henne än vad den är för mig.

- Hur är det? Jag trodde du skulle skolka så jag kom hit för att få dig till skolan, förklarar hon.

När har Matilda börjat bry sig om skolan?

- Tack, viskar jag med en sträv röst.

Hon betraktar mitt ansikte en kort stund och sedan ler hon förväntansfullt.

- Du behöver lite hjälp med det där, påstår hon och pekar på min makeup. Tur att jag är här som räddning!

Ett tvingat leende formar mina läppar och då börjar Matilda direkt ta bort det som jag målat på med sminkborttagning-servetter. Hon ser så fokuserad ut även fast hon inte har börjar med själva sminket än. Jag ser på henne att hon njuter av att göra det och att hon kommer göra allt hon kan för att få mig att se vacker ut. Därför förstår jag att vi inte kommer komma i tid idag heller.

När hon är ungefär en kvart in i sminkning så öppnar min brorsa dörren och verkar lite förvånad när han får syn på Matilda.

- Hej, säger Matilda och Jacob fängslas direkt av hennes leende.

- Vad är det? muttrar jag.

Han ruskar på huvudet och kliar sig nervöst i nacken.

- Kan vi prata? I enrum.

Jag stönar och lämnar Matilda för att följa honom till köket. Han lutar sig mot diskbänken och pillar i kanten av hans hoodie.

- Får jag låna lite pengar av dig? Inte alls mycket och jag ska betala tillbaka strax, asså det är typ en nödsituation, fattar du? stammar han fram.

Jag ser förvirrat på honom och blir chockad över vad han faktiskt ber om. Sist han fråga om pengar var när vi var på Gotland och han ville köpa en glass för tjugo kronor.

- Hur mycket?

Såklart kommer jag inte ge honom en enda krona. Om man är smart, som jag, så går det att få ut lite information om varför och hur den här nödsituationen plötsligt kom upp.

- Femtusen-,

- Va? avbryter jag honom och gapar. Vafan behöver du så mycket till?

- Glöm att jag fråga, mumlar han och kilar ut ur lägenheten innan jag hinner fråga honom något mer.

När jag kommer tillbaka sitter Matilda på sängen och kollar oskyldigt på sin mobil. Eller, oskyldig är hon inte direkt.

- Han är skyldig pengar till någon, eller hur?

- Tjuvlyssnade du?

Jag borde inte vara förvånad. Hennes superkraft är att snoka bland folks privatliv.

- Men seriöst, du borde nog vara orolig, framställer hon och gör en gest som visar att jag ska sätta mig på stolen igen.

- Mm.