2 Words 1 Finger

20

Det känns som vanligt. Jag går tillsammans med tjejerna och snackar skit om allt. Vi skrattar och skojar med varandra, som vanligt. Jag går på lektionerna, som vanligt. Äter lunchen med dem, som vanligt. Det enda som har förändrats idag är att Izak inte längre verkar vara en del av min värld längre. Han kollar inte på mig i korridorerna. Ler inte åt mig. Skickar inga sms. Säger inte ett enda ord. Han har lämnat mig. Den här gången för evigt.

Det är olidligt svårt att låtsas vara Antons flickvän, men att inte längre känna spänningen när Izak ler åt mig i korridoren är värre. Utan Izak finns det inget hopp. Det finns ingen liten gnista mitt ibland allt mörker.

Jag visste hela tiden att det var över ögonblicket som jag åkte hem och valde att inte göra slut med Anton. Fast idag är det som att det är på riktigt. Han vill inte ha mig längre. Så är det bara.

- Hej sötnos! utbrister Anton och slänger sig om mig och tvingar på mig några pussar. Hur e läget idag då?

- Bra, svarar jag och besvarar försiktigt kramen.

- Hänger du med hem till mig efter skolan? Plugget dödar mig verkligen!

Jag vet vad han vill göra när han frågar det.

- Kan inte, ska hälsa på min brorsa idag, säger jag snabbt.

- En annan dag då, vi ses babe! ropar han när han gått iväg i korridoren.

Plötsligt ser jag Izak kolla på mig för första gången idag. Han står med ryggen mot sitt öppna skåp och glor emot mig. Jag försöker att ignorera det, men jag kan bara inte. Så jag går några steg emot honom. Istället sliter han snabbt ut en bok och rusar iväg bort ifrån mig. Det gör ont att se hans snygga rygg rusa bort från mig.

Jag blir lite generad när jag märker att ganska många sneglar åt mitt håll och viskar. Det vanliga.

Plötsligt kommer Matilda fram till mig med Issa skuttandes bakom sig.

- Är ni fortfarande tillsammans?

Ett snabbt ögonblick gör hjärtat en volt. Menar hon mig och Izak?

- Alltså, du och Anton, förtydligar hon.

- Ja, typ, tvekar jag.

- Typ? Antingen är man ihop eller så är man inte ihop.

- Det är komplicerat, jag måste till lektionen, hänger du på Issa?

Jag smiter snabbt iväg innan hon börjar undra mer. Jag vet ärligt inte hur jag ska svara på dem kommande frågorna.

- Visst, svarar Issa och hon följer mina steg.

Jag kan tänka mig Matildas förvånade min när vi lämnar henne i sticket. Fast hon går ju inte i vår klass så vad ska vi göra åt det?

- Du vill inte prata om det eller? undrar Issa när vi ställer oss och väntar utanför klassrummet.

Jag rycker på axlarna.

- Hej tjejer! säger Nina glatt när hon kommer emot oss. Vad snackar ni om då?

- Inget, spottar jag ur mig kvickt.

- Okeej ...

- Alex vill inte prata om henne och Anton, jag tror det är något hon döljer, avslöjar Issa med en dramatisk röst.

Nina gör ett flörtigt ljud och fnissar. Issa puttar mig lite på axeln och blinkar åt mig. Om dem bara visste var det var så hade dem inte reagerat såhär.