2 Words 1 Finger

3

Dem första två lektionen blir svåra att vänja sig vid eftersom vi måste ta in så mycket ny information under ganska korta perioder. Under sommarlovet har jag nog inte lärt mig någonting vettigt och det är knappt jag kommer ihåg alla dagar som bara flög förbi. Nu måste jag verkligen minnas varenda detalj timme efter timme och det är väldigt utslitande. Att anteckna har jag lärt mig är nyckeln till att komma ihåg saker och därför sitter jag nu flitigt och klottrar ner det som svenska läraren säger. När jag granskar andra i klassrummet sitter dem flesta och pillar med naglarna eller viskar med grannen. Jag suckar lätt och fortsätter i alla fall försöka förstå vad som lärs ut av Janne.

Utan att jag märker det, förrän Janne låter oss att gå, är lektionen slut. Jag packar ihop mitt block och penna. Till min förvåning ropar Janne mitt namn och jag stannar hastigt upp.

- Kan du stanna någon minut? undrar han.

När jag vänder mig om så märker jag att hans min har förändrats. Nu visar ett allvarligt och lite vidgande ansiktsuttryck.

- Rektorn vill att du ska komma till henne, men innan du går måste jag bara fråga om du glömt skolans regler? Han låter väldigt irriterad.

Jag ser frågande på honom och nu börjar jag känna en klump i magen som bildas.

- Vad menar du? Ja, visst vet jag dem.

- Klottra på skolans område är inte okej, det måste du förstå, morrar han.

- Va? Jag har aldrig-, protesterar jag.

- Du behöver inte ljuga, vi vet redan, men ta det där snacket med rektorn istället, fräser han och vinkar bort mig.

Jag går överväldigad därifrån och försöker förstå vad han snackar om. Allt går plötsligt upp för mig när jag kommer till rektorns dörr och jag ser precis vad han pratar om. Där har någon skrivit med stora bokstäver: FUCK SCHOOL – ALEXIA. Jag stirrar förtvivlat på skapelsen och hör samtidigt fnissande röster bakom mig. Vem kan ha gjort det här? Varför?

Innan jag öppnar den vandaliserade dörren vänder jag mig om och ger tjejerna en ilsken blick. Genast tystnas dem.

- Njöt du av det du skapat? Är det trevligt tycker du? snäser Ylva med en förargad röst.

Utan att svara sätter jag mig varsamt på stolen eftersom det känns som at det här kommer ta ett tag.

- Förstår du vad du har orsakat? Det här är oacceptabelt! nästan ryter hon, men jag märker att hon har svårt att hålla tillbaka ilskan.

- Alltså-.

- Nej! Jag vill inte höra något från dig, du förstår väll att du fått kvarsittning? Två timmar! Hon ger mig ingen luft att prata.

- Men-, försöker jag ännu en gång.

- Inga men! Du har ingenting att säga till mig, gå nu! Hennes ögon blixtrar av ilska när hon pekar mot dörren och hugger blicken in i mina oförstående ögon.

Jag nickar och gör som hon säger. Det blir värre därute. Folk har samlats kring dörren och alla flyttas åt sidan när jag kommer släpandes ut. Vissa ser arga ut och andra bara skrattar. Matilda kommer springandes och hon blir som vanligt min räddning.

- Hallå! Vad stirrar ni på! Har ni inte lektioner att gå till?

Ögonen svider och jag kämpar för att hålla tillbaka tårarna. Min kropp vill bara springa hem till den trygga sängen och gömma sig under täcket. På samma gång vill jag stanna kvar och kämpa mig igenom den här skoldagen. Det har knappt gått två dagar och jag ska redan springa hem?