2 Words 1 Finger

14

Det känns som att jag svalt en kniv till frukost. Den ligger därnere i magsäcken och skär. Den hade inga problem med att göra lite sår på vägen dit. Särskilt i bröstet. Det såret vart djupast. Det gör ont. Inte på ett sorgligt eller ilsket sätt. Mer som ångest, stress och oro. Det där som gnager än inifrån och vill se hur man biter sig i läppen för att försöka glömma smärtan.

Jag går långsamt fram på den spruckna trottoaren. Det är snart lunchtid och därför är många restauranger fulla med folk. Den blå himmeln är ovanlig den här tiden på året i Sverige och solen tittar till och med fram. Värmen är inte stark däremot. Jag tvingas ha en skinnjacka och långa jeans, men känner ändå hur kylan tränger sig igenom plaggen. Jag blir inte glad av solen idag. Jag stör mig på den. Solen sitter där uppe och skrattar medans den skjuter sina strålar mot mig. Flinar åt mitt tillstånd. Åt min situation. Visar hur starkt den kan lysa, men inte jag ...

I morse åt jag ingen frukost. Jag skippade den helt. Fast inte frivilligt. Jag kunde bara inte få i mig något när känslorna var så påträngliga. Direkt efter att jag hade pratat med Izak i tisdags så visste jag att jag behövde bryta det mellan mig och Anton. Det var inte längre en önskan, en tanke. Det var en order. Jag vet inte från vem. Men den fanns där och den behövde uträttas.

Nu är det en sen lördagsmorgon och jag ar nog aldrig känt mig såhär innan ett slut på en relation. Det jag och Anton hade var nog speciellt. Kanske inte på ett bra sätt, men det betydde mycket för mig, kanske inte på ett bra sätt. Jag vet att det ändå måste ta slut.

Nu står jag utanför hans port. Jag kommer ihåg när jag gick ut härifrån och hade en hemsk natt bakom mig. En natt som jag inte kommer ihåg eller vet säkert vad som hände under den. En natt som kommer plåga mig hela mitt liv. Känns det som i alla fall.

Jag skakar av mig tankarna och går in, tanklös.

Trappan är lång. Längre än vad den någonsin har varit. Eller är det jag som slöar? För helst av allt skulle jag vilja springa här ifrån. Så fort som möjligt.

Dörren är nu mitt framför mig. Jag tar ett djupt andetag och ...

Plötsligt plingar min mobil.

Bio idag? Har två biljetter till Livet Efter Dig.

Anton

Jag kollar på sms:et och börjar plötsligt känna osäkerheten. Han sitter säkert därinne och väntar på ett svar. Borde jag bara gå in? Det borde inte hindra mig. Ett litet sms. Varför står jag då kvar här ute som en idiot?

Du kan riva hur mycket du vill. Jag har kopior. Följ med din älskade på bio eller så läcker bilden.

Ett till mess. Det här däremot får mig att rysa och nästan snubbla baklänges. Efter texten skickas bilden som jag fick i skåpet. Jag känner hjärtat dunka. Nu känner jag också ilska över att den här personen kan styra mig så mycket. Ilska över att inte ha någon kontroll. Jag gör det som vem som helst skulle ha gjort i den situationen.

Kul, vilken tid ska vi ses?

Jag klickar på skicka och vänder om för att gå tillbaka hem med ingenting bra uppnått.

Okej, jag vet att det är ett kort kapitel, men jag lägger ut 15 också så då blir det lite mer att läsa. Låter det bra? Så bläddra vidare till nästa om du vill veta vad som händer härnäst<3<3 

Glöm inte att rösta och kommentera! Puss på er

//GurlWithoutLimits