Livsnadskraft

Kap 3

Från förra kapitlet:

Jag gick till köket och hällde upp en kopp kaffe. Det var sent på kvällen och vi planerade tävlingar längre fram

~~~~~~~~

Dagarna gick och alla tävlingar vann vi. Vi blev alltid förvånade för vare lopp vi körde. Storm blev allt starkare och allt snabbare med tiden som gick.

Tyvärr så hade skolan börjat nu, så det fanns inte lika mycket tid till Storm.

~I skolan~

-Tjena Emelie, hur går det med din sega häst?

Det var killar i min klass som alltid försökte mobba mig på alla möjliga vis. Men en av killarna sa aldrig något till mig även om han såg ut som en riktig dum "badboy"

-Kom Emelie så går vi.

Jag gick som vanlig med Amanda i korridoren. Det var alltid Amanda som ledde bort mig från sånna killar. Jag fick några tårar i ögonen, hur kan man säga något sånt om min Storm?

-Åh ska du hämta Storm så han kan sparka sönder oss. HAHA lycka till!

Ne nu jävlar blev jag förbannad. Jag gick rakt fram till den styggaste killen i gänget. Jag tog en knyten näve och slog kraftigt mot hans kind.

-Din lilla jävel! Man säger fan inte så till mig.

Killen i gänget blev jätte tyst och så fick han direkt därifrån. Jag vände mig om och fick en massa blickar.

-Vad!?

-Ehm Emelie.. Det där var fan modigt ju!

Modigt? Åh ibland önskar jag att jag hade gett henne den knutna näven istället. Amanda har kort mörkt hår som går till axlarna och hon har mörka/svarta ögon. Hon var alltid petig med sin klädstil och hur hon såg ut.

Alla i korridoren applåderade medans jag stod där helt seriös och inte fattade ett skit.

~Hemma~

Jag hoppade av bussen och sprang mot Stroms hage. Jag kollade runt och kunde inte se han någonstans.

Jag sprang in i stallet och fick syn på pappa i Stroms box. Storm log där inne i boxen och hade just fått en spruta.

-Vafan händer här?

-Gumman vi har bara gett honom bedövning. Han börjar blir lite sjuk.

-Sjuk!? Ser det bra ut? Det är väl inget farligt??

-Nejdå gumman, han behöver bara vila sig extra mycket. Han blir frisk igen om 2 veckor.

-Aldrig att jag lämnar honom då. Ring till skolan och säg att jag ska vara ledig i 2 veckor.

Pappa kolla lite surt på mig men gjorde som jag sa. Visst är det dåligt att stanna hemma men jag ville vara med Storm och se till så han mår bra.

~Några dagar senare~

Jag var redan uppe och hade satt på kaffet. Pappa hade åkt iväg för att jobba så jag var helt ensam hemma med ungefär 26 hästar i stallet. En av dom fantastiska hästarna är min, min alldeles egna häst.

Jag tog en kopp kaffe och satte mig på en stol och läste en sporttidning. På första omslaget fanns Storm med, bara för att han har vunnit såpass mycket nu.

Jag drack upp och tog på mig några joggingskor. Jag gick ut till stallet och alla 25 hästar var ute förutom Storm.

*Ojoj, jag tror nog Storm inte få gå ut på ett tag* Den tanken gjorde ont att tänka på, han mår ju inte bra och det känns dåligt.

Jag öppnade stalldörren och det var alldeles tyst i stallet. Det brukar alltid vara en massa ljud överallt och hela tiden.

Jag gick till Storms box och såg en trött sliten häst. Den svarta pälsen glänste i solens strålar som kom in i boxen.

Vårt stall är enormt så vi får lätt plats med 50st hästar, men det blir för mycket jobb tycker vi. Eller snarare sagt pappa. Självklart så jobbar inte jag och pappa med alla hästar själva. Vi anställer människor till vård, skötsel, hovslagare och så vidare. Just för tillfället gör jag allt det där för Storm förutom att rida honom.

Jag gick in till storm och klappade om honom.

-Hur mår du killen?

Jag fick bara ett gnäggande till svar. Jag tolka det som att han mår dåligt, han ser inte direkt pigg ut när han ligger där.

-Jag kommer strax, jag ska bara hämta nytt fräscht vatten.

Jag vände mig om och stängde boxen på glänt. Jag gick och fyllde på med vatten. Jag fyllde kanan hela vägen upp för Storm måste vara törstig. Jag skulle vända mig om och dra med mig kanan när jag faller direkt ner på stallgolvet.

-Aj!

Det gjorde ont, men jag var snabbt på benen igen. Jag försökte dra kanan men den var så tung. Till slut efter ett slit med den kanan var jag framme hos Storm.

-Här killen.

Sa jag med en ansträngande stämma.
Han lyfte huvudet lite lätt och drack.