Livsnadskraft

Kap 16

Från förra kapitlet:

Vafan är det för fel på Alice? Jag trodde hon var min snällaste kusin som bara tog hand om Storms enda avkomma.

-Okej såhär gör vi Alice. Om du inte fattar att hon är min snart, får du en rejäl käftsmäll när jag är framme. Om du fattar att hon är min kan du få 50 00kr för att du har tagit hand om henne. Du väljer, men jag hade valt det andra om jag var du.

Det blev helt knäpptyst i luren.

-Jag antog detta Alice, vi är snart framme för att hämta henne.

~~~~~~

När vi väl är framme står det en gubbe men Storms avkomma. Jag granskar henne noga och kollar på hennes papper. Dom har döpt henne till Zenyatta som uttalas ''Zenora''. Hon är stor och svart precis som hennes fader var.

Jag antog att Alice var feg för att jag skulle vara skitarg på henne så hon var inte där. Men däremot så kommer hon få sina så kallade 50 000kr för att ha tagit hand om Zenyatta.

~Påväg hem~

Nu sitter vi i en bil med en ny häst jag ska börja träna. Allt som en ny början, bara att allt inte får gå fel som det gjorde då. Jag ska även försöka att inte fastna för Zenyatta för då lär det kännas om hon försvinner.

Nej jag kan inte börja igen, fan nu känns det som jag får panikångest för detta. Jag kan inte, nej jag kan inte träna henne. Steffan får sköta allt själv jag klarar inte av detta. Jag vill så gärna träna hästar igen men i såna fall borde jag träna alla vi har hemma.

En tår föll över mitt lår och jag såg att David vände blicken mot mig.

-Vad är det nu gumman?

-Jag kan inte träna Zenyatta, bara henne det går inte. Jag kommer fastna för henne då, det är bättre om jag tränar alla.

-Gumman, du gör precis vad som känns bäst för dig.

Fan jag vill verkligen inte att allt ska gå fel igen.. Men vad ska jag göra nu? Ska jag bara släppa av henne och åka iväg hem igen? Nej jag släpper av henne, åker till Carribean och när jag är hemma igen så tränar jag henne.

-Vi åker till Carribean och sen när vi kommer hem igen så kan vi träna henne. Låter det bra älskling?

-Hjärtat, det blir perfekt. Vi stannar där i 2 veckor eller vad vill du?

-Älskling, 2 veckor med dig i Carribean kommer bli underbart.

Ett stort leende flög upp på både mig och David. Livet är så härligt, en underbar kille och en underbar hund. Egen villa och allt, kan livet bli bättre?

När vi väl är framme hos pappa så lämnar vi av Zenyatta till Steffan.

-Kommer detta gå bra nu? Vi blir borta i 2 veckor sen kommer vi tillbaka.

Steffan:

-Jaja, det blir bara mycket roligare med mer hästar. Något speciellt jag ska göra?

-Ne kör bara på Steffan. Det är ju tack vare dig Storm blev så stor och duktig.

Ett leende flög upp på Steffan, han är en go kille som jag har känt i hela livet.

-Aja vi ses. Hejdå!

Steffan:

-Hejdå!

Jag hoppade in i bilen och vi började köra iväg. Vi åkte hem och packade, sen körde vi iväg Maja till Davids syster som skulle passa henne. Nu var vi påväg till flygplatsen och klockan var 17:34.

Denna resan skulle bli så bra, för nu är det så att David blir 19 år och jag har köpt världens finaste present till honom. En klocka. Som var jättedyr, jag vet inte direkt vad den heter men dyr var den.

Allt var så fantastiskt, min framtid med David skulle bli så jävla perfekt. Allt var som en liten glöd i allt mörkt som har hänt i mitt liv.

Klart så hade jag försökt skuta skära mig och så men det var så svårt. Jag höll fortfarande på men det var absolut inte lika mycket och farligt som det var då.

Nu när jag har hittat något som jag verkligen vill leva för så är inte livet så himla svart längre.

Bara min barndom var kass, jag hade blivit mobbad tills jag började i 7an. Visst jag hade inte gått ut ur skolan än men det var allt snart. Jag gick nu i 9an på höstterminen men skolan var inget viktigt för mig.

~flygplatsen~

-Åh jag är höjdrädd, JAG KOMMER DÖ! Snälla älskling rädda mig!!

Haha David brast ut i gapskratt medans jag ska kliva på planet hur rädd som helst.

-Hjärtat, detta är inget farligt och jag kommer alltid att rädda dig så lugna ner dig nu.

Vi lägger våra resväskor på plats och sätter oss på dom platser vi fått.

David får sitta längst ut vid fönstret för det vill jag aldrig göra.

Vi skulle flyga flygplan till ett land och sen vidare gå på en lyxbåt som åker mot Carribean. Så flygresan blir inte så lång om jag minns rätt.

Jag hör hur planets motor startas. Jag sätter händerna på varsin sida och ger ifrån mig en rädd minn. Jag ser i ögonvrån att David sitter och flinar åt mig för att jag ser så dum ut.

När planet väl lyfter skriker jag lätt till, jag får lock för öronen också vilket var jävligt obehagligt.

Jag får ett tuggummi från David och börjar tugga snabbt. Det gör så ont att få lock för öronen, men det försvinner snabbt när vi är uppe i luften.

-Hjärtat, vill du kolla ut?

Jag vänder mitt huvud sakta mot Davids håll och ger ifrån en irriterad blick men samtidigt en rädd blick.

-Absolut inte! Nej det tänker jag inte göra!

Jag ser hur han bara ler mot mig och försöker låta bli och skratta.

När vi väl har landat visar en guide oss vart båten ska stå. Det står att den kommer om 5min vilket är bra för jag vill inte vara kvar här. Jag har ingen aning om vad detta land heter men det ser ut att inte vara i ett bra skick.

Jag och David köper en glass och sätter oss på en bänk med våra resväskor emellan benen. Vår båt kan man se att den är påväg in. Men den är så sakta så vi behöver inte skynda oss.

~på båten~

Eftersom det tar en bra stund att åka dit vi ska så kommer vi att övernatta här i 1 och en halv natt, Det är ju en lyxbåt så det är som ett megastort hotell som bara flyter på vattnet.

~~~~~~

Hej alla läsare, tack som fan för att ni läser denna novell. Jag blir jätteglad men nu är det såhär att denna novellen kommer att sluta på kap 20. Men jag tänkte kanske fortsätta ändå som en bonus, fast då kommer det handla om Zenyatta. Vad tycker ni? ❤️