Livsnadskraft

Kap 4

Från förra kapitlet:

-Här killen.

Sa jag med en ansträngande stämma.

Han lyfte huvudet lite lätt och drack.

~~~~~

Veckor hade gått och jag hade gjort samma saker varje dag. just nu satt jag i Storms box och hade huvudet i händerna för att jag var trött efter allt slit. Tillslut hör jag något. Jag lyfter blicken mot Storm och där står han på benen igen.

-Åh killen! PAPPA!

Pappa kom rusande mot boxen, han stod rätt så nära för han fixade en av våra hästar som skulle klockas idag.

-Åh se här, någon har precis vaknat till liv igen.

Pappa gick fram till Storm och klappade om honom.

-Vi får fråga veterinären om han iallafall kan börja träna.

-Ja, men denna gången börjar vi försiktigt.

Pappa små log och ropade hit en veterinär.

Han kollade nog på Storm och kände på honom om han mådde bra.

Veterinären:

-Han mår bara fin fint. Ser ut som stjärnan kan börja träna och tävla på en gång.

-JAA!

Skrek båda jag och pappa.

Storm ryckte till och jag bara log och kramade om pappa.

Jag kramade om Storm och klappa han på halsen. Jag smacka till och jan gick direkt efter mig. Jag gick iväg mot hagen med en frisk Storm i hällarna.

Jag öppnade grinden och det var fart på Storm. Han sprang direkt iväg men jag hade tänkt göra nått roligt idag.

Jag visslade hem honom och stängde grinden efter mig för att jag hade gått in. Jag hoppade upp på staketet och bad att Storm skulle ställa sig intill.

Sakta och försiktigt hoppade jag upp på Storms bara rygg. Jag tog snabbt tag i mannen och Storm stod där snällt. Jag smacka till lite, han började att gå, men jag smackade igen, det gick över till en lätt trav.

-Okej killen, nu tar vi det lugnt.

Jag smackade en gång till och det gick över det en långsamt galopp. Det var precis lagom för att jag inte skulle åka av. Jag var så glad, så fri, att kunna sitta på en sån här tävlingshäst är inte alla som kan. Mitt liv var perfekt, allt var perfekt.

Min pappa kom, han såg på mig med världens förvånade blick.

-Haha kom igen killen vi galopperar hem.

Vi vände håll och nu var den fart mot pappa som stod och väntade vid hagens slutända.

-Hej pappa!

-Gumman, hoppa långsamt av han. Du kan skada dig.

-Pappa, ser du inte?

-Hoppa ner nu.

-Absolut inte. Kom igen Storm.

Vi vände oss om och galopperade iväg. jag såg att pappa blev lite arg. Men det fick ju bra, han var så försiktig med mig på ryggen.

~Nästa dag~

-Hej Amanda!

Amanda gick bara förbi mig. Vafan har jag gjort? Hon gav mig en bitchblick och gick iväg.

-Nähä skit it då.

Den tysta killen i badboy gänget kom fram.

-David

Va? Vad sa han? Prata han med mig?

-Eh va?

Han såg ut att skämmas, men ska inte badboys killar vara ''tuffa''?

-Ehm mitt namn. Jag heter David

-Jaha haha okej.

Vad ville han mig? Eh skit samma, jag vände mig om och gick mot klassrummet.

-Vänta! Emelie!

Jag hörde att David ropade på mig igen. Men vad vill han mig?

-Vad vill du mig? Du är en badboy precis som alla andra. Tror du jag vill ha något med dig att göra då?

-Emelie, jag tänkte om du vill gå ut med mig? Nej jag är ingen badboy, jag bara ''är'' där.

Jag sket i vad han sa till mig. Jag gick bara vidare och dagen i skolan rullade på.

När jag väl kommer hem springer en Storm bredvid min buss. Han visste att jag skulle komma hem med just denna bussen och just vid denna tiden. Hur kan man ha en sån magisk häst?

Jag hör att några säger ''wow kolla, vilken häst! Han vill jag ha!'' Jag sitter bara och ler.

-Ursäkta mig 'kompisar' med det där är min häst. Så tyvärr han är redan upptagen.

''Bevisa det då tönt!''

Jag hörde vilket svar jag fått och jag tänkte. *en dag, vänta ni bara*

Jag satt om dagdrömde i högst 15sec. den var en dröm jag satt barbacka på Storm. Vi hade rast och där kom jag med en galopperades Storm. Folket kolla på mig samtidigt som Storm stegra och alla backa undan...

Det var allt jag hann med. Sen kom jag gå att jag skulle hoppa av bussen.

Jag gick mot huset. Det var en liten bit att gå men det klara jag. Men Storms hage log precis bredvid vägen så varför inte låta tiden gå snabbare?

Jag jogga mot staketet och visslade på Storm. Jag hörde ett gnäggande och där fick jag syn på honom. Hans man fladdrade i takt med galoppstegen han kom i.

-Hej gubben, tuff dag va? Haha.

Jag kröp under staketet och hoppade upp på Storm.

-Kom igen killen, nu rider vi.

Långsamt och försiktig började han galoppera iväg mot stallet.

Det tog bara några sekunder eftersom det inte var så långt.

Jag hoppade av och gav Storm en puss på pannan. Jag kröp under staketet och gick mot huset.

Jag öppnade dörren och steg in. Jag hängde av min tjocktröja och lämnade väskan i hallen. Jag sprang upp till mitt rum och slog upp datorn.

-Åh, jag orkar inte med läxor.

~En timme senare~

Efter en timmas slitande så var jag äntligen färdig.

Jag sprang ner och åt makaroner och köttfärssås innan jag snabbt skulle ta in Storm. Det var fredagkväll och imorn var det en stor tävling på g. Allt måste bli perfekt speciellt när Storm har varit sjuk.

Jag gick mot Storms hage och där stod han nöjd och följde min blick. Jag öppnade grinden och släppte ut han. Jag satte kurs mot stallet och som vanligt hängde Storm efter.

Dörrboxen var öppen så Storm travade prydligt in. *vilken häst, en valet dag ska dom få se*

Jag stängde boxen och hämtade hö och foder till storm. Nu var han jätte nöjd och glad.

-Sov gott, se till och bara pigg för tävlingen som väntar imorn Storm!

Jag fick bara ett litet gnägg som svar.