Livsnadskraft

Kap 14

Från förra kapitlet:

VA!? Har pappa börjat med knark? Inte så konstigt speciellt när han blir så ledsen och arg. Men det kan inte bero på att jag skär mig och sånt. Det måste hänt något annat.

~~~~~~~

Allt var så jävla pist nu, min arm är fan sönder skuren, jag har problem med min hälsa och pappa knarkar. Vadfan händer? Kommer jag orka leva? Ska jag ta självmord för engångskull? Jag har inget jag ser upp till inte ens något sport eller något. Fast många tycker att jag sjunger bra, ska man börja med de och försöka leva iallafall?

Alla tankar, det var tvärstopp i hjärnan. Jag tycker om att sjunga, jag vill men vad ska jag sjunga om?

-Älskling?

-Ja mitt älskade hjärta.

-Jag vill börja sjunga.

-Åh hjärtat, då ska du börja göra det. Nu har vi hittat något som du kan satsa på.

Jag fick en mjuk härlig puss på kinden. Men nu känner jag mig jättenöjd över mig själv att jag har hittat något att gå vidare i livet med.

Jag är 16 år, och nu kommer det komma delar om min mamma i denna berättelsen så nu tänker jag berätta lite om henne.

Min mamma och min pappa flydde isär för ungefär 2 år sen. Jag vill stanna hos pappa för mamma skulle flytta rätt så långt bort så jag ska åka hem till henne på sommarloven. Men iallafall min mamma är väldigt musikalisk och när jag var ungefär 8-14år lärde hon mig mycket om sång. Även om jag inte tyckte om att sjunga hela tiden, så jag vet hur man gör. Mamma har flyttat till Europa och bor nu i Frankrike. Jag hade tänkt att åka dit med David rätt så snart för det är väldigt fint där.

Jag har ingen aning om mamma har hittat någon ny eller ens träffar någon. Vi brukar inte prata med varandra om sånt, vi skickar mer vilka datum vi ska träffas osv..

Vidare till verkligheten för jag har inte så mycket att säga om min mamma.

~Nästa dag (på natten)~

Jag vaknade hastigt upp och kände att jag hade problem med min andning. Jag fick nästan ingen luft och jag hade jätte ont i hjärtat.

Jag fick panik och slog på David flera gången så han skulle vakna. Tur så gjorde han det och undrade vadfan är det som händer.

-J...jag.. kan... knappt.. anda...s

David fick panik lyfte upp mig i hans famn och sprang direkt ut till bilen. Han la mig ner försiktigt och spände fast mitt säkerhetsbälte. Snabbt hoppade han in i bilen och körde iväg i en full hastighet.

Jag försökte slå på mitt hjärta och på mina lungor för att försöka få luft. Jag kunde andas lite grann men det gjorde så ont.

Väl på sjukhus åkte jag in på akuten och fick en apparat för näsan och munnen som hjälpte mig. David hade lagt mig i en sång och sjuksköterskorna förde mig snabbt till ett rum.

Dom mätte min puls, den var regelbunden men den dunkade långsamt. Dom beslöt att jag skulle ligga här i 3 hela jävla dagar. Fyfan.

-Åh hjärtat, vi får hoppas att detta i te är något allvarligt. Men jag tänker stanna här med dig.

-Älskling.. Jag stannar inte kvar mer än tills imorgon bitti. Sen vill jag hem.

-Men hjärtat det kan vara bra om dom kollar på dig och så. Men jag förstår dig och jag tänker lyssna på dig.

-Älskling, dom kan inte hjälpa mig ett skit. Jag vill hem och leva mitt liv.

Jag reste mig upp och kollade omkring mig. Det var alldeles tyst så jag tänkte rymma härifrån.

~~~~~~~

Hej alla läsare, tack för att ni läser min novell. Jag blir jätteglad. Förlåt att detta kapitlet blev kort men jag har kommit framtill att denna novellen tar slut på kapitel 20. Sen kommer den finnas kvar om man vill läsa om den osv... Men tror ni det blir bra?

Kram kram ❤️