Livsnadskraft

Kap 15

Från förra kapitlet:

Dom mätte min puls, den var regelbunden men den dunkade långsamt. Dom beslöt att jag skulle ligga här i 3 hela jävla dagar. Fyfan.

-Åh hjärtat, vi får hoppas att detta i te är något allvarligt. Men jag tänker stanna här med dig.

-Älskling.. Jag stannar inte kvar mer än tills imorgon bitti. Sen vill jag hem.

-Men hjärtat det kan vara bra om dom kollar på dig och så. Men jag förstår dig och jag tänker lyssna på dig.

-Älskling, dom kan inte hjälpa mig ett skit. Jag vill hem och leva mitt liv.

Jag reste mig upp och kollade omkring mig. Det var alldeles tyst så jag tänkte rymma härifrån.

~~~~~~~~

Jag kände att David höll om mig medans vi sakta försökte smita ut. Det var inte enkelt gör ibland kom det allt sjuksköterskor lite här och var. Tur så var jag inte på den högsta våningen, jag log på nummer 2 som nu mera var en våning för folk som behövde akutvård.

Jag och David smet in i hissan och tryckte på knappen E för att komma ner till bilen. Det tog bara några sekunder så var vi där. Det var helt tyst när dörrarna till hissen öppnade sig.

Vi gick långsamt till bilen, hoppade in och satte oss. Sen körde vi snabbt men försiktigt iväg.

Det var en tyst stämning. Men tänk så kommer dom söka efter mig? Vad ska vi göra då? Nej jag vill bara bort härifrån, jag vill försvinna och åka till en annan stadsdel.

-Vi hämtar Maja, packar ihop allt och flyttar. Jag vill inte vara kvar här David.

Jag kände mig dum som bara ville ge mig av sådär men jag orkade inte bo kvar här även om vi bodde jätte fint och så.

-Men Emelie... Hjärtat.. Är du säker?

Jag kollade ner på mina lår och kände en tår långsamt komma fram.

-Ja jag vill bort härifrån och skaffa en egen familj. Även om jag är ung men jag vill inte bo kvar här...

Jag såg att David såg lite besviken ut, men vad ska jag göra? Jag orkar inte bo kvar här, det är för mycket. Om jag har tur så följer David med mig vart jag än går.

-Okej, jag förstår dig gumman. Jag åker med dig vart du än tar vägen. Ska vi dra på semester kanske?

Åh semester, istället för att flytta kan vi åka iväg någon månad. Gud vad gött det kommer bli, värmen, maten och gudet allt.

-Ja semester, vart ska vi ta vägen?

Vi satt en bra stund och funderade. Vart skulle man kunna ta vägen?

Jag ser att David precis ska säga något men glömmer av det direkt.

-Haha, David.. Varför inte ta en lyxbåt till Carribean?

En lyxbåt till Carribean och rensa alla tankar hade varit bra.

Men nu fylls det en stor tanke om att börja träna hästar igen. Jag kan inte alltid tänka på Storm så fort det gäller hästar, jag vill börja igen och tänker göra det.

-Hjärtat det blir kanoners.

-Eller David... Jag vill börja träna hästar igen. Kan Carribean vänta ett tag?

-Allt för dig hjärtat.

Jag såg hur lite besviken han blev, men jag hoppas han förstår.

Jag tog fram min telefon ur fickan och slog pappas nummer.

-Hallå?

Pappa verkar iallafall må bra även om han har drogat och är inne i fängelset nu ett tag.

-Pappa, har vi kvar Storms enda avkomma?

-Åh hej gumman, din kusin Alice har Storms avkomma. Men jag sa till henne om vi vill ha tillbaka fölet så får vi det. Dessutom är hon 2 år nu.

En sto? Gisses... Detta kan betyda mindre vinst men jag ska träna lika väl som jag gjorde med hennes pappa.

-Tack jag ringer Alice direkt. För det där stoet är mitt.

-Ta det lugnt gumman. Ställ in henne på vår gård, Steffan sköter alla hästar just nu så du kan väl flytta tillbaka ett tag?

-Pappa jag fixar detta hejdå.

-Hejdå gumman.

Jag la på och slog upp ett leende på mina läppar.

-Så..?

Jag såg att David var nyfiken på mitt svar, eftersom han inte hade hört pappa.

-Jo såhär gör vi älskling. Jag flyttar tillbaka ett tag och du får stanna hemma. Storm har en avkomma som jag ska börja träna, så jag tror du fattar här nu va?

-Emelie... Jag följer dig vart du än tar vägen och jag flyttar tillbaka med dig. Inte för att jag kan någonting om hästar då men jag vill hjälpa dig.

-Älskling, jag älskar dig mest av allt.

Vi båda satt där med ett leende. Fast jag måste ringa Alice.

Jag slog upp hennes nummer och tryckte på 'ring'

-Hej detta är Alice, vad kan jag stå till tjänst?

-Hej Alice detta är din kusin... Emelie.

-Åh hej Emelie! Det var längesen.

-Haha ja visst var det. Men jag skulle vilja ha tillbaka Storms avkomma.

-Haha Emelie så enkelt är det inte. Jag har precis börjat tävla med henne och jag skulle vilja ha betalt för henne.

-Okej, hur mycket vill du ha då Alice, för hon är min och står under mitt namn.

-där har du missuppfattat en del. Hon är min och jag vill ha minst 150 000kr för henne.

Vafan är det för fel på Alice? Jag trodde hon var min snällaste kusin som bara tog hand om Storms enda avkomma.

-Okej såhär gör vi Alice. Om du inte fattar att hon är min snart, får du en rejäl käftsmäll när jag är framme. Om du fattar att hon är min kan du få 50 00kr för att du har tagit hand om henne. Du väljer, men jag hade valt det andra om jag var du.

Det blev helt knäpptyst i luren.

-Jag antog detta Alice, vi är snart framme för att hämta henne.