Livsnadskraft

Kap 19

Från förra kapitlet:

Jag går in till stallet och ser Steffan borsta en av våra framgångsrika hästar. Jag tycker om alla men det finns alltid just en man fastnar för.

Jag hade ställt in Zenyatta i hennes pappas Box och där står hon nyfiket och tittar ut.

~~~~~~

Jag stod vid galoppbanan och skulle starta igång Zenyatta. Jag tryckte igång klockan och jag såg hur varenda muskel i hennes kropp bearbeta när hon sprang förbi.

-Hon är för jävla snabb asså.

Efter dom färdigheterna hon har fått av sin pappa skulle hon lätt kunna slå rekord för ston i Kentucky.

Han sprang runt banan 1 varv och sen fick hon galoppera smått runt banan igen.

Hon kom sakta travandes med Steffan på ryggen emot mig. Steffan hoppade av och jag tog Zenyatta. Jag gick mot stallet men helt plötsligt stannar Zenyatta. Hon kollade lustigt iväg mot vägen, hon såg verkligen nyfiken ut.

-Kom igen gumman det är bara David som kommer.

Jag smacka till men hon stod där helt stilla och röde inte en enda muskel.

-Gumman. Kom nu.

Jag smacka en gång till och denna gången gick hon framåt men hon kollade fortfarande mot vägen. Hon kanske såg nått annat som jag inte hann se.

Jag ställde in Zenyatta i boxen och gav henne lite lunch.

-Imorn ska du få tävla lite. det kommer bli så bra. Fast om 4 dagar ska du vara med i kentucky gumman. Då ska vi allt se till så du slår nått rekord.

Jag pussa henne på mulen och gick mot huset. Zenyatta gnäggade ett konstigt ljud och jag vände mig om. Hon sparkade på boxen och gnäggade som ett skrik.

Jag gick snabbt mot boxen och försökte lugna ner henne. Jag visste inte vad felet var eller vad som händer.

-PAPPA!

Jag vet att man inte får skrika i ett stall direkt men hon kan inte stå och sparka sönder sitt ben i boxen.

Som tur är så ligger inte huset så långt ifrån så pappa kom halvt joggande tillslut.

-Vad händer? Vad är det med Zenyatta?

-Pappa jag vet inte..

Jag öppnade boxen och klappade henne. Hon verkade stressad av någon anledning. Jag kunde varken lugna henne eller flytta på henne.

-Nu vet jag... Det har börjat spöka i stallet och hon är ju rätt så ny så det måste vara en obehaglig känsla för henne.

-Men pappa, hon kan inte stå här och sparka sönder sitt ben!?

-Men då får hon sova ute då? Det är inte så speciellt kallt om nätterna längre men sätt bara på henne ett täcke.

Jag gjorde som pappa sa. Jag satte på henne ett bomullstäcke och sedan ett regntäcke över om det skulle börja regna. Jag fick på allt men sen att ta ut henne var lite svårt så jag bestämde att en annan häst gick stå ute med henne.

Jag släppte Zenyatta och hämtade en annan häst. Jag tig båda två och gick ut. Denna gången gick det och jag släppte ut dem båda.

Jag sprang snabbt in till huset för att det var middag. David hade kommit och även Maja var med.

-Pappa varför har det börjat spöka då?

-Du gumman, jag vet inte.

Jag åt upp och gick sedan upp på mitt gamla rum. Det var ett rum där besök och kompisar till pappa fick sova nu. Men jag antar att jag och David får åka hem och sova hemma över natten.