Dilemma

3

Sams perspektiv

Jag låser upp dörren och går in i lägenheten. Fan vilken idiot Jason är! Jag tog upp posten och kollade, tidning, reklam, räkningar, räkningar och räkningar. Kan inte dessa räkningar brinna?!

Jag går in till rummet och byter om till linne och shorts, nu är det fan dags att ta ut min ilska och det ska jag göra genom att städa den här stökiga lägenheten. Jag sätter upp håret i en bulle och börjar städa mitt rum, efter rummet fixar jag badrummet, vardagsrummet och köket. Jag dammsuger hela lägenheten och därefter börjar diska.

''Varför har jag inte diskat detta innan?!'', skriker jag argt. ''Fyfan vad äckligt!''.

Jag rengör disken och torkar det sista, innan jag lägger mig utmattad på soffan. Det börjar ringa på dörrklockan och jag suckar högt. Jag går mot dörren och öppnar dörren.

''Vad är det nu?'', muttrar jag.

''Sam..'', Zayn avbryter sig själv och tittar på mig. ''Vad har hänt?''.

''Vad menar du?'', frågar jag.

''Varför är ditt hår sådär? Varför har du svarta fläckar på dina kläder och ansiktet?'', Zayn stänger dörren efter sig och jag lämnar honom vid dörren och går in till vardagsrummet. ''Säg inte att du har lekt med din bil''.

''Du kan vara lugn, jag bar-', men tyvärr hinner jag inte avsluta min mening.

''Wow, vadfan har hänt här?!'', utbrister han och tittar runt.

''Jag städade och blev nyss klar'', säger jag.

''Det trodde man aldrig'', flinar han och sätter sig bredvid mig.

''Käften!'', jag slår till honom på armen.

''Men seriöst, jag vill bara be om ursäkt för Jason'', säger han.

''Jag sa ju förfan att jag inte vill träffa honom'', muttrar jag.

''Jag vet! Det är därför jag sa att du skulle komma klockan 8 för han skulle vara på nån möte'', förklarar han.

''Okej, så vad vill du nu?'', frågar jag surt.

''Jag vill att du kommer tillbaka och slutför detta, vi behöver dig'', jag suckar högt.

''Men nej, låt mig vara!'', suckar jag.

''Snälla, du behöver inte prata med Jason'', säger han.

Han har ju rätt, jag behöver inte prata med honom. Jag ska fan visa honom hur det är att bemöta mig med den här attityden.

''Okej'', jag nickar.

''Tack bästa du'', Zayn ger mig en kram.

''Allt för dig'', mumlar jag mot hans axel.

***

Zayn har gått och det enda jag gjorde var att sova, jag var verkligen jättetrött efter att ha städat. Jag öppnar ögonen och tittar förvirrat runt, helvete. Vart är jag?! Jag försöker resa mig upp men det går inte, jag tittar ner på mina händer och ben. Jag är fastbunden. Vadfan hände?! Vad är det för sjuk lek?!

''Hallå!'', skriker jag. ''Släpp ut mig era jävla idioter!''.

Inget svar, det är bara tystnad, jag biter mig själv i läppen och tar ett djupt andetag.

''Idioter varfan är ni?!'', skriker jag för att bryta tystnaden.

Det kanske är en dålig ide, men jag bryr mig fan inte.