Dilemma

25

3 månader senare

Sams perspektiv

Det har redan gått 3 månader, mycket hände under dessa 3 månader, både bra och dåliga saker. Min pappa flippade ur när han fick reda på att jag är tillsammans med Jason och att jag faktiskt är hos de, han säger att jag redan har flyttat in hos Jason vilket jag inte riktigt har gjort, än. Jag har det jätteroligt med killarna här, jag fick även träffa Summer mer och mer vilket känns så skönt.

Åh juste! Idag kommer Jasons mamma hem, jag är så glad över att få träffa henne. Jason har pratat om henne jättemycket.

Jag tittar på min spegelbild och drar i den vita klänningen, suckandes börjar jag ta av mig klänningen.

"Fan asså", muttrar jag och går mot garderoben.

Jag behöver verkligen hitta en bra och passande klänning som jag kan bemöta Jasons mamma med, det är första gången vi träffas och jag vill att hon ska tycka om mig.

"Gullet", dörren öppnar och Jasons huvud sticker in. "Är du inte..".

Jasons ögon landar på min halvnakna kropp, ett litet leende sprider sig på hans läppar. Han tar sig in i rummet och stänger dörren efter sig därefter slickar han sig om läpparna och drar efter andan.

"Jävlar..", viskar han.

"Vad är det Jason?", frågar jag snabbt för att byta samtalsämne.

"Eh jag..", Jasons röst blir så hes så han harklar sig ett par gånger innan hans ögon skannar min kropp igen och tillslut hittar upp till mina ögon. "Är du klar?".

"Nej", suckar jag och sätter mig på sängen. "Jag vet inte vad jag ska ha på mig!".

"Ta på dig något bara", han går fram till garderoben.

"Jag vill inte verka för uppklätt men samtidigt vill jag kunna få din mamma att gilla mig", jag lägger handen på ansiktet och suckar igen. "Tänk om hon inte gillar mig?".

"Gullet, varför är du så orolig? Mamma kommer att älska dig", han kollar igenom mina kläder i garderoben. "Jag bryr mig inte speciellt mycket om vad andra tycker om dig".

"Men.."

"Inga men", Jason håller i ett par olivgröna byxor och svart T-shirt. "Du är min och ingen kan ändra på det, oavsett vem det än nu är".

Jag suckar men ler mot honom och ställer mig upp, han kommer fram till mig med kläderna i handen och ger mig de. "Dessa kommer passa dig".

"Tack", jag ställer mig på tån och placerar en mjuk och lätt kyss på hans läppar sen vänder jag mig om och börjar ta på mig T-shirten. "Förresten, du kan gå nu".

"Är det så?", flinar Jason. "Men jag har det bra här, väldigt fin utsikt". Jason slappar till min rumpa och skrattar.

"Jason!", utbrister jag men kan inte förhindra mitt leende. "Ut!".

Jason flinar och börjar röra sig mot dörren, han stannar vid dörren och tittar på mig.

"Är du säker?", han biter sig i läppen och tittar sådär oskyldigt mot mig vilket får mitt hjärta att smälta.

"Ja, jag är säker", Jason blinkar med ena ögat och flinar, han öppnar dörren och går ut. Jag tittar på medan han stänger dörren efter sig och fortsätter att ta på mig kläderna.

***
Nervöst sätter jag mig på soffan och trummar med händerna på mina knä. Zayn sätter dig bredvid mig på soffan.

"Nervös?", jag tittar på honom och nickar. "Det kommer bli bra".

Jag nickar och ler mot honom.

"Har du tagit din medicin?", just den här frågan får mig att himla med ögonen, på senaste tiden kändes det som om Zayn har varit min mamma. Det enda han gör är att springa runt efter mig och fråga om jag har tagit min förbannade medicin.

"Nej", svarar jag. "Men oroa dig inte, jag kan ta den sen".

Zayn skakar på huvudet och tar ut tabletterna ur fickan. "Här".

"Varför har du min medicin med dig?", frågar jag förvirrat.

"För du kommer aldrig ta den annars", jag suckar och tar medicinen, jag häller vatten och dricker upp det med tabletten.

Innan jag hinner säga något mer så plingar det på dörren, mina ögon spärras upp och jag tittar förskräckt på Zayn som sitter och flinar åt mig.

"Oh My god! Hon är här! Fan jag måste gå", snabbt ställer jag mig upp och drar handen genom håret. "Jag kom på att jag måste fixa en grej i rummet!"

Zayn tar tag i min arm innan jag hinner gå, han skakar på huvudet och nickar mot dörren.

"Du går ingenstans, nu har din svärmor kommit och du ska vara en duktig tjej och visa henne vilken underbar tjej du är", säger han och ger mig en kram.

"Jag är så nervös! Hon kommer aldrig gilla mig!", muttrar jag mot hans bröst. "Snälla låt mig gå! Zayn göm mig".

"Sam, det är okej", Zayns famn känns så trygg att jag vill gömma mig här för evigt. Någon harklar sig vilket får oss att släppa varandra, Jason står med upphöjda ögonbryn och bredvid honom står en kvinna med blåa ögon och långt brunt hår.

"Hej!", utbrister jag, vad är det med dig Sam?

"Hej, mitt namn är Pattie, jag är Jasons mamma", hon sträcker fram handen, jag tittar på henne och sen på hennes hand sen på Jason och Zayn som försöker visa med ögonen att jag ska skaka hennes hand.

"Det här är Zayn!", jag pekar med handen mot Zayn som flinar och hälsar på Jasons mamma med en kram.

Jason ställer sig bredvid mig. "Vad håller du på med?", viskar han.

"Jag vet inte! Jag är för nervös", viskar jag tillbaka.

"Mamma", Jasons mamma släpper Zayn och tittar på Jason. "Det här är min flickvän Samantha."

Jasons mamma tittar på mig länge innan hon ler ett litet leende, innan jag hinner tänka så drar jag in henne i en kram. Jag ser hur Zayn och Jason flinar tyst.

"Hej!", utbrister jag igen efter jag släppt henne, Zayn kan inte hålla sig av skratt, Jason flinar tyst åt mig och Jasons mamma tittar helt förvirrad. "Förlåt! Jag är så nervös! Jag behöver ta frisk luft!".

Jag sätter på mig skorna och springer ut  till trädgården. Jag sätter mig på trappan och tar ett djupt andetag.

Fan Sam att du måste va så misslyckad! Du förstörde nyss allting och Jasons mamma kommer aldrig tycka om dig.