Dilemma

18

Sams perspektiv

Jag sätter mig på soffan bredvid Zayn, Jason sätter sig på andra soffan bredvid Lexie då det var det enda tomma platsen. Zayn ger mig en konstig blick men jag ignorerar det och ler mot honom.

Lexie tittar på mig och sedan på Jason, hon ler stort mot honom och hoppar närmare honom, för nära. Jag har lust att dra av hennes blonda hår.

''Babe, vad studerar du till?'', hon tittar på mig. Babe?

''Datatekniker'', jag ler falskt mot henne och himlar med ögonen. ''Du då? Eller vänta du har säkert ingen utbildning, babe''.

''Bitch'', muttrar hon.

''Lexie'', suckar Jason.

''Ja baby?'', säger hon och ger mig en blick samtidigt som hon säger baby och lägger handen på Jasons axel.

''Vemfan tror du att du är? Du kommer hit från ingenstans och försöker att va något?!'', muttrar jag och ställer mig upp.

''Sötnos, varför stör det dig så mycket?'', nu ställer hon sig också upp.

''Vill du ha honom eller?'', jag pekar på Jason som sitter tyst. ''Ta honom då! He is all yours!''.

''Jag behöver inte din tillstånd babe'', flinar hon.

Jag knuffar henne lätt och går iväg. Jag går in till köket och börjar leta efter nutella burken.

Var fuck är den?!

Zayn kommer efter mig och ger mig en orolig blick. Jag fortsätter att leta efter nutella.

''Bry dig inte om henne, hon har alltid varit sån..'', säger han.

''Jag bryr mig inte ett skit om hon där bitchen'', fräser jag mot honom.

''Sam'', jag tittar på honom. ''Gillar du Jason?''.

''Nej!'', svarar jag snabbt. ''Hon gick bara på mina nerver''.

Zayn nickar och tar ut nutella burken från skåpet sen ger han den till mig.

''Jag antar att du letar efter detta'', jag nickar och tar ut en sked.

''Kan jag inte iallafall få träffa mina vänner?'', Zayn tittar tveksamt på honom.

''Jag vet inte Sam'', suckar han.