Dilemma

14

Sams perspektiv

''Hallå'', ropar Alex och stänger dörren efter sig.

''I vardagsrummet'', ropar jag tillbaka, jag tittar på Zayn som har somnat på soffan.

Vi har pratat om allt nu, fastän att jag fortfarande inte kan tro att de är så kriminella så kan jag inte låta bli att sakna de allihopa. Jag vill verkligen veta vad som hände med Jason, hur mår han?

''Har Zayn kommit?'', Alex kommer in till vardagsrummet och ser Zayn sova på soffan. ''Jag antar att ni löste det?''.

Han ler mot mig och slår sig ner bredvid mig, jag ler tillbaka och nickar. Jag tittar på Zayn.

''Det är inte hans fel att livet valde detta för honom..'', säger jag lågt. ''Han gick igenom svåra perioder..''

Alex svarar inte, han bara tittar på mig och ler lite. Vi sitter tysta ett tag innan jag ställer mig upp.

''Jag ska sova'', Alex nickar. ''Det finns mat i kylskåpet''.

''Godnatt'', ropar han, jag går in till mitt rum och lägger mig på sängen.

****

Jag kan helt enkelt säga att jag har återgått till mitt gamla liv, mitt gamla tråkiga liv. Samma ljud börjar pipa, påminn mig varför jag satte på alarmet? Jag lägger kudden över huvudet och försöker att ignorera det.

''Håll käften!'', mumlar jag.

''Sam! Stäng av den där förbannade alarmet!'', skriker Alex.

Jag suckar högt och stänger av den, jag sätter mig upp och sträcker på mig. Klockan är bara 8, herregud varför torterar jag mig själv sådär? Juste! Jag har jobb. Jävla skit, låt mig få sova! Jag ställer mig upp och går snabbt till badrummet och duschar, när jag är klar sätter jag på mig mina kläder som består av mörkblåa jeans och en svart magtröja. Idag skiter jag i att sminka mig och sätter upp håret i en bulle.

Gäspande går jag in till köket och gör en macka, jag sätter mig på stolen och tuggar på min macka. Klockan är 8:35 och jag börjar klockan 9 så jag har gått om tid, jag äter upp min macka och går mot ytterdörren där tar jag på mig ytterkläderna och låser dörren efter mig.

Jag väntar på hissen och trycken på knappen där det står E på som ska betyda entré, snabbt går jag mot bilen och sätter mig på sätet, jag lägger väskan bredvid mig och kör mot jobbet. Jag öppnar dörren till caféet och ser Summer som rusar fram till mig och ger mig en mysig kram.

''Sam!'', Summer är min kollega, hon är även min bästa vän som jag lärde känna här i jobbet.

''Hej Sumsum'', hon ler mot mig hennes gulliga leende, Summer har brunt långt hår och bruna ögon.

''Sam! Jag sa ju att du inte ska kalla mig de där namnet igen'', suckar hon och lägger armarna i kors men sedan tittar hon på mig och höjer sina ögonbryn. ''Varför har inte du kommit till jobbet? Du svarade kort på mina meddelanden, jag fattar ju ingenting''.

''Förlåt, det hände bara för mycket..'', jag tar av mig jackan och sätter på mig den svarta kepsen. ''Jag tar kassan''.

''Hej och välkommen!'', säger jag till den gamla mannen som ställer sig framför mig. ''Vad kan jag hjälpa dig med?''

''Jag vill ha..'', mannen tittar på kakorna bakom glaset. ''En kladdkaka till min dam''.

''Absolut, något mer?'', ler jag och tar ut en tallrik med kladdkaka.

''En till och 2 kaffe tack'', ler han.

''100 kr tack''.

''Varsågod'', Mannen ger mig ett hundralapp och sätter sig vid ett bord.

Jag nickar leendes och hämtar hans beställning, jag går mot bordet där mannen sitter med en dam i samma ålder som honom. Jag lägger ner brickan på bordet och ler mot de.

''Smaklig måltid'', ler jag och går tillbaka mot kassan.

Jag snackar lite med Summer då det inte finns så mycket kunder, jag har hjälpt alla kunder och dessutom så brukar det inte komma så mycket människor i den tiden eftersom de flesta jobbar då.

''Du har en kund'', säger Summer, jag nickar och skriver sms till Zayn medan jag går mot kassan.

''Hej och välkommen!'', säger jag och sätter mobilen i fickan. ''Vad kan jag hjälpa dig med?''

''Gullet..'', rösten får mig att titta upp chockat. Jason tittar på mig och ler, jag vet inte hur jag ska reagera.

''Jason..'', viskar jag och tittar runt omkring, jag känner hur paniken börjar stiga.

''Hur mår du?'', frågar han, Jason hade sår vid läppen och blåmärken lite här och där på ansiktet.

''B-bra'', stammar jag.

''Gullet, vad är det?'', Jason lutar sig mot mig.

''Nej! Låt mig va..'', jag tar några steg bakåt. ''Kan du gå?''.

''Vad gör du?'', frågar han förvirrat.

''Gå! Min pappa kan inte se dig här!'', säger jag snabbt. ''Dessutom så vill jag inte ha dig här!''.

''Jag trodde du skulle bli glad av att se mig..''.

''Nej! Jag blev inte glad.'', utbrister jag. ''Låt mig vara ifred och dra härifrån!''.

''Men gullet..''

''Nej Jason! Jag vet vad du har gjort!'', viskar jag.

''Vad vet du?'', frågar Jason misstänksamt.

''Om dina brott'', viskar jag och tittar runt så ingen hör oss. ''Jag vet att du mördade mannen''.

Jason tittar chockat på mig men sedan vänder han sig om, jag ser på när han går ut från caféet.

''Vem var det där?'', hör jag någon bakom mig, jag hoppar till och tittar förskräckt på Summer.

''Gör inte så igen!''

''Förlåt'',  flinar hon. ''Vem är han?''.

''Vem snackar du om?'', jag låtsas att jag inte vet vad hon pratar om.

''Den där snygga killen du snackade med'', säger hon.

''Zayns vän'', säger jag snabbt.

''Zayn..'', viskar hon och ler.

''Zayn..'', viskar jag och härmar henne medan jag flinar.

''Du är så elak!'', Summer rodnar och slår till mig på armen sen går hon snabbt iväg.

Jag skakar på huvudet och flinar åt henne. Summer har alltid haft en crush på Zayn.