Dilemma

29

Samanthas perspektiv

Zayn lämnar mig i mitt rum och hjälper mig att lägga mig på sängen, vi kom precis tillbaka från Jason. Han är mer skadad än vad jag är, men det kommer att bli bra.

Jag har tänkt väldigt mycket och tänker göra det som känns rätt både för mig och barnet. Zayn ler mot mig och sätter sig på soffan, jag ser hur min mobil lyser och jag får ett sms från Alex.

''Kan du hämta till mig något?'', frågar jag och fixar till mig.

''såklart'', Zayn ställer sig upp.

''Kan du gå och köpa till mig mat från Mcdonalds?'', frågar jag och Zayn skrattar.

''Visst, bara för du är sjuk nu'', innan Zayn går iväg tar jag tag om hans hand. ''Vad är det?''.

''Kan du krama mig?'', frågar jag, han tittar på mig konstigt men nickar sedan.

Zayn böjer sig ner och kramar om mig länge, jag håller om honom och andas in hans doft.

''Ta hand om dig'', viskar jag. ''Jag älskar dig''.

Han släpper mig och tittar förvirrat på mig, jag bara ler mot honom.

''Vad händer?'', frågar han.

''Inget, jag har bara insett hur mycket du betyder för mig'', säger jag, Zayn skrattar och ger mig en till kram.

''Jag kommer snart, ha inte för tråkigt utan mig och ring om det är något'', jag nickar och ser på medan han går.

''Förlåt'', viskar jag när jag ser att han stänger dörren, jag drar rullstolen mot mig och sätter mig på den. Jag tar min mobil och skickar sms till Alex att jag är ensam, jag trycker på den röda knappen och en läkare kommer in. Jag berättar att jag vill gå hem nu och de säger att det är helt okej och att läkaren kommer att kontakta mig igen om några veckor för nya prover. Efter ett tag kommer Alex.

''Åh herregud! Hur mår du egentligen?'', frågar Alex och tittar på mig.

''Bra!'', jag tittar på honom. ''Kan vi gå nu?''.

Alex nickar och börjar köra ut mig. Ni kanske tycker att jag gör fel, men detta är det bästa båda för mig och för barnet. Jag kan inte utsätta mitt barn för sånna risker, Jason är efterlyst kriminell, jag blev kidnappad på grund av honom, det är många som vill döda honom och nu mitt barn kommer få så mycket skit om vi stannar med honom.

Jag vet att jag måste lämna Zayn också på de sättet men jag kan inte riskera, Zayn är min barndomsvän han är min bästa vän men om jag ska fortfarande ha kontakt med honom då kommer Jason att veta vart jag är.

Alex tar mig till hans bil och hjälper mig att sätta mig på sätet, jag sätter på säkerhetsbältet tar ett djupt andetag. Alex lägger rollstolen i bagaget och sätter sig bredvid mig, sen kör han iväg.

''Är du säker på detta?'', frågar han igen.

''Ja'', jag tar ett djupt andetag och tittar ut från fönstret. ''Det är bäst för oss såhär''.

Efter en lång tystnad tittar Alex på mig, han lägger handen på min axel och ler mot mig.

"Det kommer att bli bra", säger han, jag ler mot honom och lägger handen på magen. "Jag kommer alltid finnas där för er".

"Ett nytt start för oss", mumlar jag. "Utan några problem"

"Precis", Alex sätter på radion och höjer musiken. "Dags för att påbörja de nya startet med lite musik".

Jag skrattar åt honom och skakar på huvudet när han dansar, sjunger och kör samtidigt. Vad skulle jag ha gjort utan honom?

Bara tanken att jag är tvungen att lämna Zayn och Summer dödar mig, vad hade jag gjort om jag var tvungen att lämna Alex också?

Jag ser hur vi lämnar Texas, hejdå Texas och hello New York City.

Nytt start✔️
Utan problem ✔️
Fridfullt liv✔️
Säkert liv✔️
Ingen oro✔️
Ingen stress✔️
Och slutligen ingen Jason Mccan ✔️✔️✔️

Check check och check, jag hoppas verkligen att detta leder till något bra.

Jag, Alex och barnet kommer ha det bra.

-------------
Boken är slut. Jag planerar att skriva en uppföljare till boken, är ni intresserade?❤️