Dilemma

5

Sams perspektiv

Jag kurrar ihop mig i Zayns famn medan han håller om mig, han är självaste tryggheten. Jason som vanligt är arg, han kommer in i vardagsrummet och tittar argt på oss.

"Vem var det?", frågar Zayn.

"Alla tror jag har en flickvän nu! De vill träffa henne", säger Jason surt.

"Men vad ska vi göra?", frågar Zayn oroligt.

"Jag har en idé!", säger Niall och sätter sig på soffan. "Ni kan låtsas dejta, ingen vågar göra något mot Jason Mccans flickvän och då är hon i säkerhet."

"Aldrig", utbrister jag och Jason samtidigt, han ger mig en äcklad blick.

"Ja det låter bra!", säger Liam, Louis och Harry nickar instämmande.

Jag tittar på Zayn som tittar tveksamt på mig, jag skakar svagt på huvudet.

"Kan du göra det Sam?", frågar han lågt.

"Nej! Aldrig!", jag ställer mig upp. "Jag tåler inte den här idioten".

"Som om jag tåler dig!", fräser Jason.

"Håll käften och prata inte med mig!", skriker jag.

"Jag sa åt dig att du inte ska skrika!", han ställer sig upp så han står framför mig nu.

"Du bestämmer inte över mig!", skriker jag.

"Sluta!", skriker Harry och tittar trött på oss.

Jason tittar på oss allihopa och går iväg. Zayn drar ner mig bredvid honom igen och jag lägger händerna på huvudet.

Hur kunde allt gå så fel?

"Sam, du måste göra det! Detta är för ditt eget bästa", säger Niall.

"Varför just Jason?", frågar jag lågt.

"Han är ledaren, ingen vågar göra något mot hans tjej.", förklarar han.

"Men nej, finns det ingen annan?", Niall skakar på huvudet.

"Jason och Zayn har mest makt och du vill väl inte låtsas vara Zayns flickvän? För då gäller det att ni ska hålla om varandra och kanske till och med kyssas framför de andra gängen", förklarar Louis.

"Men va? Jag vill inte kyssa Jason!", säger jag. "Eww jag äcklas av honom".

"Jag skulle aldrig kyssa dig heller", hör jag Jasons röst från hallen.

"Snälla Sam, gör det för ditt eget bästa", säger Zayn och killarna nickar.

"Har jag ett annat val?", frågar jag suckandes, killarna skakar på huvudet.

"Okej men jag vill inte kyssa honom eller sova i samma rum som honom och det ska inte vara länge för sen vill jag fan åka hem när detta är klart", muttrar jag.

"Perfekt!", killarna ler stort mot mig medan Jason mumlar något och ser surt på mig.

Jag himlar med ögonen och går uppför trappan, jag sa att jag skulle vila. Det tar ett tag innan jag hittar Zayns rum. Jag studerar rummet och går mot fönstret, det är inte så långt ner och det finns träd bredvid fönstret. Jag kanske kan klättra ner härifrån och springa iväg.

Jag öppnar fönstret och försöker klättra ut, jag tar ut ena benet så det vinglar ut ur fönstret. Dörren sparkas upp och en arg Jason kommer fram och drar mig tillbaka.

"Släpp mig", skriker jag.

Jason tar fram en pistol och placerar den vid min tinning, jag tar ett djupt andetag och känner hur hjärtat dunkar dubbelt så snabbt.

"Hade du tänkt rymma härifrån?", frågar han.

"Nej, jag ville bara ta frisk luft", ljuger jag.

"Ljug inte för mig!", skriker han och trycker lätt med pistolen. "Du kan inte rymma!".

"Jag vill hem!", fräser jag. "Varför har ni kidnappat mig?"

"För de kommer att ta dig! Fattar du inte det?", Jason börjar trycka då och då med pistolen mot mitt huvud. "Är du så jävla trög eller?!".

Jason släpper mig och låser fönstret så att det inte öppnas igen. Han vänder sig om och går iväg efter han smäller dörren med en hård smäll.

Jag sätter mig på sängen och suckar. Dörren öppnas och Zayn kommer in.

"Vad gjorde du?", han stänger dörren efter sig och sätter sig bredvid mig.

"Jag försökte rymma", svarar jag ärligt. "Jag vill hem Zayn".

"Vad gjorde Jason åt det?", frågar han och lägger handen på min rygg.

"Han tryckte sin pistol mot min tinning och skrek åt mig", jag tittar ner på mina händer.

"Va?! Jag måste ta ett snack med honom!", Zayn ställer sig upp och går iväg.

Jag lägger mig på sängen och försöker komma på en plan för att gå ut härifrån.