Dilemma

7

Sams perspektiv

Jag har på mig Zayns stora tröja med en filt över mig och ligger ihop kurrat på soffan. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte ens vad det är jag kollar på, men det är iallafall nån film på TV:n. Jag och Zayn har inte pratat med varandra sedan hans lilla utbrott igår, vi båda har bara ignorerat varandras närvaro.

Jag känner hur ont det gör i magen och tar tag i en kudde, jag trycker kudden mot min mage och kramar om den hårt. Jag har fått min mens på morgonen och därför har jag mensvärk just nu, jag brukar få ont de första dagarna och sen är det över. Jag tar ett djupt andetag och ställer mig upp, jag hostar och går mot köket. Det gör ont i vart enda del i kroppen, jag öppnar skåpet och letar efter ipren eller alvedon. Jag tar burken och häller vatten i ett glas sedan dricker jag upp vattnet och tabletten.

Jag vänder mig om och är redo att gå mot ytterdörren för att gå till affären när jag ser Jason bakom mig.

''Knarkar du?'', frågar han.

''Är du dum eller?'', fräser jag. ''Jag tog alvedon''.

''Chilla'', flinar han medan jag går förbi och går mot ytterdörren. ''Förresten vart ska du?''.

''Jag ska gå handla saker'', jag hostar igen och sätter på mig skorna.

''Perfekt'', Jason snabbar sig mot mig. ''Jag följer med''.

''Nej!'', jag tittar irriterat på honom medan han tar på sig skorna. ''Jag vill gå själv''.

''Tyvärr gullet, det funkar inte'', Jason flinar stort och öppnar dörren, jag suckar högt och går ut.

På vägen mot Ica är vi tysta, det enda som hörs är mina hostningar, jag känner hur Jason tittar åt mitt håll då och då men det ignorerar jag. Jag är inte på humöret för att tjafsa eller ens prata. Det tar inte så mycket tid innan vi stiger in i Ica.

''Vad ska du ha?'', frågar Jason.

''Eh jag ska gå köpa saker'', mumlar jag. ''Men du kan gå hämta det du vill ha sålänge''.

Jason nickar och går iväg medan jag går snabbt mot hyllan där det finns bindor, trosskydd och tamponger.

Varför måste jag få min mens just idag? Kan den inte vänta tills jag kommer hem igen?

Jag tittar runt för att se ifall Jason är nära, han står vid chipsen och håller i något. Jag tar tag i en förpackningar och lägger det i korgen, snabbt lägger jag en till för säkerhetsskull och går sedan mot chokladen. Jag tar Marabou Oreo och ställer mig i kön till kassan. Jason kommer och ställer sig bredvid mig.

''Du vet att kön är där borta va?'', muttrar jag åt honom och lägger mina saker vid kassan. ''Du kan inte trängas''.

''Meh, vi är tillsammans och vi betalar tillsammans'', jag tittar på honom och skakar snabbt på huvudet.

Jason är snabb med att lägga sina saker bakom mina och tittar på det jag köpte sen ger han mig en blick efter han har sett bindorna. Jag undviker snabbt hans blick och ställer mig vid kassan då det är min tur att betala.

''137 Kr'', säger kvinnan och ler. Jag tar ut pengar från jackan för att betala men Jason är snabb med att lägga sitt bankkort.

''Men nej'', säger jag snabbt. ''Jag betalar''.

Jason svarar inte utan fortsätter att betala och ler mot kvinnan när hon tackar honom.

''Vilken gentleman som köper sånna saker åt dig, du är verkligen lycklig lottad'', säger hon och jag gapar.

''Nej! Vi är inte ihop!'', utbrister jag,

''Oj, förlåt mig! Men kolla vilken vän du har som köper sånt åt dig'', hon ler åt mig och jag tittar på Jason som flinar åt mig.

Jag lägger sakerna i påsen och snabbar mig ut, Jason fortsätter att flina medan han går.

''Jag visste inte att sånt kostade så mycket'', han avbryter tystnaden.

''Ja tyvärr får vi tjejer betala så mycket åt sånt'', jag ler fejkt mot honom.

''Kom igen, va inte så sur på mig'', jag tittar upp mot honom och himlar med ögonen.

''ska jag vara sur över att du är en idiot eller att du tafsade på mig?'', frågar jag. ''Eller vet du vad? Jag kanske borde vara sur över att jag faktiskt är kidnappad av er!''.

''Schh! Inte så högt'', Jason tittar åt paret som tittar konstigt på oss, antagligen för de hörde mig säga ordet kidnappad. ''Vi bara skyddar dig Samantha''.

''Jag vill inte ha ert fattiga skydd'', muttrar jag.

Jason blir tyst, han tittar på mig och tar tag om min arm. Snabbt tittar jag upp på honom, han stannar till vilket får mig att stanna också.

''Vi kanske borde komma överens om att inte bråka mer och kanske vara lite snällare mot varandra?'', börjar han. ''Jag vet att jag har varit en idiot mot dig men vi säger såhär att vi skiter i det och glömmer bort allt iallafall tills du är i säkerhet och sedan kan vi återvända till det gamla''.

Jason tittar djupt in i mina ögon, jag höjer på ögonbrynen och väntar på att hans dumma flin ska dyka upp så han kan säga att han bara skojar med mig. Men det händer inte och han verkar mena allvar så jag nickar.

''Okej, vänner?'', jag sträcker fram handen.

''Vänner'', nickar Jason och skakar hand med mig.

Vi ler mot varandra och fortsätter att gå det sista biten mot huset.