Dilemma

23

Sams perspektiv

''Sam!'', ropar någon, den här någon är Zayn. Jag hoppas verkligen att han har lugnat ner sig nu.

''I ditt rum'', ropar jag tillbaka och suckar, jag hör snabba fotsteg och himlar med ögonen.

''Varför har du ignorerat mig?'', frågar han och lägger sig på sängen.

''Det har jag inte gjort'', rycker jag på axlarna.

''Varför svarade du inte på mina samtal? På mina meddelanden?'', muttrar han.

Jag svarar inte för vad ska jag säga? Han var arg och om jag svarade så skulle han skälla ut mig igen. Jag himlar med ögonen och rycker på axlarna igen. Zayn sätter sig upp och tar tag om min arm, snabbt rycker jag bort min arm från hans grepp.

''Du är inte min pappa Zayn! Sluta prata med mig som om jag är ett barn!'', utbrister jag och tar några steg ifrån honom.

''Hey!'', fräser han och tar ett grepp om mig. ''Sluta bete dig som en bitch''.

Jag stirrar på honom och lyfter upp min hand för att slappa honom men han hinner fånga min hand och håller hårt i det. Jag vet att han inte menar det men jag kan inte låta honom gå över gränsen också, jag älskar Zayn över hela mitt hjärta, han är som min storebror men samtidigt så är han överbeskyddande och ibland är det jobbigt. Vi har bråkat innan och skrikit på varandra men den här gången känns det extra jobbigt, jag vill verkligen inte bråka med honom just nu.

''Kalla mig bitch en gång till och jag varnar dig!'', spottar jag ut.

Zayn stirrar på mig och drar mig mot honom och sen kramar om mig, vänta va? Han håller hårt om mig och drar oss till sängen, vad händer?

''Zayn..''

''Schh bara låt mig hålla om dig'', viskar han, långsamt virar jag mina armar runt hans midja och lägger huvudet på hans bröst.

''Men-''

''Schh Sam'', mumlar han och drar fingrarna genom håret.

Vi bara ligger här i tystnad, det kanske ser konstigt ut att vi ligger här och myser istället för att skrika på varandra. Men hey, vår vänskap är konstig och det är vi med så det spelar ingen roll egentligen. Jag älskar att mysa med Zayn, jag älskar hans underbara kramar. Efter cirka en halvtimme som känns som evigheter så avbryter Zayn tystnaden, under den här halvtimmen så har vi två hunnit lugna ner oss.

''Jag har med mig din favoritchoklad'', säger han lågt, snabbt sätter jag mig upp och tittar på honom med stora ögon.

''Oh my god! Ge mig!'', säger jag ivrigt.

''Ta det lugnt den kommer inte rymma'', flinar han och tar ut chokladen från fickan, jag sliter bort chokladen från hans hand och öppnar förpackningen sen börjar jag äta.

FAAAAAN VAD JAG HAR SAKNAT DETTA!!

''Mmmmhm alltid lika gott'', mumlar jag.

Zayn bara ligger på sängen och kollar på mig medan jag äter min favoritchoklad, när jag är klar så lägger jag mig på sängen bredvid honom.

''Jag är fortfarande arg på dig'', säger jag.

''Nej det är du inte'', Zayn pussar min kind.

''Sluta idiot!'', muttrar jag och torkar snabbt min kind med handen.

Zayn virar armarna runt min kropp och drar mig mot honom igen.

''Är du fortfarande arg?'', viskar han.

''Nej'', suckar jag.

''Är du okej?'', frågar han och leker med mitt hår.

''Jag mår bra'', jag ritar osynliga cirklar på hans tröja.

''Vill du prata om det?'', frågar han efter ett tag.

Jag tittar upp mot honom, borde jag prata med honom om det? Kommer han få en utbrott igen? Jag sätter mig upp och suckar, Zayn sätter sig upp och tittar oroligt på mig.

''Asså jag vet inte vad jag ska göra'', mumlar jag. ''Jag älskar honom men jag vet att jag inte kan vara med honom''.

''Varför inte?'', frågar han.

''Han är kriminell! Han är en mördare!'', utbrister jag men lugnar ner mig snabbt. ''Min pappa är efter honom och skulle aldrig tillåta det''.

''Sen när tänker Sam på konsekvenserna?'', frågar han.

''Jag vet inte!'', jag lägger mig på sängen och tar ett djupt andetag. ''Jag vet inte vem jag är längre!''.

''Vet du vad jag tror?'', jag sätter mig upp igen och tittar på honom. ''Innerst inne vet du svaret men du är så rädd att erkänna och inse hur lycklig du kan bli med honom, du är rädd att förlora och du är rädd att inte kunna kontrollera saker''.

Jag stirrar på Zayn, jag vet att han har rätt men jag vill inte erkänna det. Jag suckar högt och drar handen genom håret. Zayn ställer sig upp och går mot dörren.

''Detta är vår hemlighet, jag sa aldrig det där'', flinar han. ''Jag kommer fortfarande att döda honom för han rörde min lillasyster och om han gör något mot dig då kommer jag skjuta honom i huvudet''.

''Zayn!'', utbrister jag och tittar allvarligt på honom, Zayn flinar och rycker på axlarna sen går han ut.