Sams perspektiv
Jag sitter otåligt i bilen och tittar genom fönstret, Jason sätter på radion och ser koncentrerad på vägen.
''Det är min favoritlåt!'', säger jag och höjer volymen, Jason tittar lite på mig och ler men vänder huvudet mot vägen snabbt igen.
''Gullet'', jag tittar mot Jason. ''Är du glad?''
''Ja! Jag ska äntligen få träffa Sumsum'', jag klappar händerna och ler stort, Jason ger min en konstig blick och parkerar bilen.
Snabbt kliver jag ut ur bilen och snabbar mig mot dörren, jag öppnar dörren och springer in med Jason bakom mig. Jag får syn på Summers bruna lockar, jag snabbar mig mot kassan där hon står med en kund.
''Summer!'', ropar jag glatt.
''Gullet, det är höst'', skrattar Jason.
''Sam!'', Summer lämnar kunden och springer fram till mig, vi kramar om varandra.
"Jag har saknat dig så mycket!", mumlar hon och kramar mig hårdare, jag viskar "jag med".
Summer drar sig tillbaka och hennes ögon fixeras på någon bakom mig, ett par armar slingras runt min midja.
"Vem är det?", frågar hon lågt och böjer sig framåt så han inte hör.
"Det här är..", jag vänder mig om och pekar med handen på Jason.
"Hej, jag är Jason Mccan.", Jason släpper mig och sträcker fram ena handen mot Summer som hon snabbt tar emot och skakar. "Samanthas pojkvän".
Jag tittar chockat upp mot Jason, han tittar ner på mig och ler lekfullt. Summer tittar förvånat på oss båda och sedan ler stort.
"Oj men vad kul!", flinar hon. Summer tittar på Jason ett tag innan hon börjar skratta. "Jag känner igen dig!"
"Jasså?", flinar Jason.
"Ja, det var du som kom till caféet för några månader sen och pratade med Sam", flinar hon.
"Ja det var nog jag", skrattar Jason. Just då kommer jag på att jag glömde presentera Summer för Jason.
"Jason!", utbrister jag vilket får både Summer och Jason att titta förvirrat på mig. "Det här är min bästa vän Summer".
Jason ler och nickar, Summer ler tillbaka och säger åt oss att sätta oss vid den tomma bordet.
"Vad vill ni ha?", frågar hon.
"Inget, bara sätt dig med oss", Summer nickar och sätter sig på stolen. Jason mobil börjar ringa, han tar upp mobilen och tittar sedan på mig.
"Gullet, jag behöver ta detta", jag nickar och följer Jason med blicken när han går ut ur caféet och snackar i telefonen.
"Du har så mycket att berätta!", viskar hon.
"Vadå?", jag leker dum.
"Lek inte dum! Först och främst ni är goals!", flinar hon. "Men faktan att Jason Mccan är kriminell och efterlyst gör inte saken bättre, vet du ens om det?"
"Ja Summer", suckar jag. "Jag vet allting, jag vet att Jason är kriminell, jag vet att pappa är efter honom men jag kan inte undgå från att älska honom".
"Sa du älska?", Summer spärrar upp ögonen vilket får mig att flina. "Vänta, har ni..?"
Jag rodnar och tittar bort, jag vet exakt vad hon menar. Summers ögon blir så stora att man tror de kommer hoppa av, hon gapar stort och tittar på mig.
"Samantha Scott!", utbrister hon.
"Summer, du kan va lugn", jag himlar med ögonen. "Det är inte så att jag var oskuld innan jag träffade honom".
"Innan du träffade vem?", hörs det en mörk röst, jag vänder mig snabbt om.
"Ingen", ler jag mot Jason. "Var det något viktigt?".
"Nej", Jason skakar på huvudet. "Jag tänkte dra till killarna lite och så hämtar jag dig igen när du är klar".
"Visst", Jason böjer sig fram och placerar en kyss på mina läppar sen går han iväg.
"Jag tror att jag smälter", säger Summer. "När ska jag hitta en sån kille?".
"Det är bara att snacka med Zayn", flinar jag.
"Så vet dina föräldrar om att du är med Jason?", säger hon snabbt för att byta ämne.
"Jag bryr mig inte, jag har inte träffat de på ett bra tag".
"Men du måste träffa de till slut", jag suckar och tittar ner på händerna.
"Summer, de kommer aldrig acceptera honom", snyftar jag och känner hur tårarna tränger sig fram.
"Men lilla gumman", Summer ställer sig upp och kramar mig. "Det kommer bli bra".
YOU ARE READING
Dilemma
FanfictionJag öppnar ögonen och tittar förvirrat runt, helvete. Vart är jag?! Jag försöker resa mig upp men det går inte, jag tittar ner på mina händer och ben. Jag är fastbunden. Vadfan hände?! Vad är det för sjuk lek?! ''Hallå!'', skriker jag. ''Släpp ut mi...