Sams perspektiv
Det har gått en hel vecka, en hel vecka sedan min pappa slog Jason i parkeringen och tog med mig hem, en hel vecka sen jag fick reda på sanningen, en hel vecka sen jag fick reda på att Jason är misstänkt för mord, en hel vecka sedan jag fick reda på att han är kriminell, en hel vecka utan Jason, en hel vecka utan att höra hans röst, se hans ljusbruna ögon eller hans fina leende.
Zayn har ringt många gånger och skickat sms men jag ignorerade honom, är Zayn också kriminell? Jag är så chockad och förvirrad, jag visste att Zayn höll på med olagliga saker med hans gäng men jag trodde aldrig att de skulle döda och göra allt det där.
Pappa har försökt att få mig att säga vart de befinner sig och jag sa att jag inte visste, för det gjorde jag inte. Jag gick dit bara en gång och sen dess så var det ju de som körde mig runt, Alex har varit hos mig sen dess. Jag har även berättat för honom vissa delar, men lämnat vissa information som att jag blev kidnappad och hur Jason har pistol med sig.
''Och förra veckan fick jag reda på att pappa är ute efter Jason, det är helt sjukt! Jag fattar inte att allt detta hände!'', avslutar jag.
''Men Sam, det är inte ditt fel'', Alex lägger sig på soffan. ''Du bara råkade att vara med''.
''Jag vet, men jag vet inte vad jag ska göra nu'', säger jag. ''Dessutom så har jag ignorerat Zayn''.
''Ni har varit vänner i evigheter, tänker du verkligen lämna honom för att han inte riktigt va den du trodde att han var?'', Alex tittar på mig med höjda ögonbryn.
''Jag vet inte'', suckar jag och tittar på min mobil som vibrerar, ännu ett sms från Zayn.
Alex suckar och tar tag om min mobil, han ser att Zayn skickade sms. Han räcker fram den till mig så jag skriver in koden, Alex börjar skriva något. Han låser mobilen och ställer sig upp.
''Vart ska du?'', frågar jag.
''Jag ska träffa mina vänner'', han tar på sig sin jacka. ''Gå inte ut''.
''Varför? Jag klarar mig'', säger jag och går efter honom mot dörren.
''Jag kommer tillbaka snart, gör inget dumt'', Alex ger mig en kram flinande. ''Gå inte ut Sam''.
''Vad har du gjort? Du är fett skum'', jag tittar på honom, han flinar bara och skakar på huvudet.
''Du får se'', han trycker på knappen så hissen skulle komma.
''Men säg!'', jag börjar bli nyfiken.
''Zayn är påväg!'', säger han och går in i hissen snabbt. Jag går snabbt mot hissen och försöker öppna men den börjar åka neråt och jag ser hur Alex flinar och vinkar.
''Alex!'', skriker jag och bankar på dörren. ''Jag ska fan döda dig''.
Min granne som bor mitt emot mig öppnar dörren och tittar argt på mig, jag ler ursäktande och går tillbaka mot min lägenhet. Snabbt stänger jag dörren efter mig och tittar runt, fan asså!
Om jag går ut så kommer Zayn inte hitta nån här, men samtidigt varför ska jag lämna min lägenhet för honom? Jag ska bara inte öppna dörren.
Jag sätter mig på soffan och tar upp min mobil, jag låser upp den och ser att Zayn har svarat att han är hos mig om 5 min. Meddelandet skickades för cirka 3 min vilket betyder att han är här när som helst, jag börjar fan få panik. Vad ska jag säga till honom?
Det plingar på dörren och jag hoppar till, jag tittar mot hallen och stirrar utan att röra på mig. Fan! Han är här!.
''Sam! Öppna snälla!'', hör jag en röst ropa. ''Det är Zayn''.
YOU ARE READING
Dilemma
FanfictionJag öppnar ögonen och tittar förvirrat runt, helvete. Vart är jag?! Jag försöker resa mig upp men det går inte, jag tittar ner på mina händer och ben. Jag är fastbunden. Vadfan hände?! Vad är det för sjuk lek?! ''Hallå!'', skriker jag. ''Släpp ut mi...