En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
Steg hördes snart i trappuppgången och snart fick hon syn på Austin och Max. Hon hörde Austin mumla något innan han satte sig ner framför henne i skräddarställning och beröringen från hans hand mot hennes axel fick henne att lyften blicken från stengolvet och sedan möta hans blick. "Hey, why are you crying?" hans röst läst mjuk och trygg och hon skulle precis säga att hon inte hade någon nyckel då Max tog orden i mun på henne och yttrade samma ord.
Austin ställde sig upp igen och gick fram till hennes lägenhets dörr. Med en nyfiken blick granskade hon honom när han letade efter något i jackfickan och snart halade han fram två verktyg och gick sedan ner på knä framför låsen.
Det gick fort för honom då ena stunden hade dörren varit låst och helt plötsligt hade han lyckats få upp dörren med de små verktygen och det märktes direkt att detta inte var första gången som han bröts sig in i en lägenhet. "I'm a man with many secrets and talents." utbrast han sedan och Marion torkade bort tårarna för att sedan ta emot Austins hand då han hjälpte henne upp på fötterna.
Medan Austin och Max klev in i lägenheten stannade hon utanför för att samla sig. Hon tog ett djupt andetag och tog sedan mod till sig och klev in. En doft av unket slog emot henne men den välbekanta doften av deras hem gjorde sig ändå påmind.
Allting såg precis ut som de hade lämnat det, det enda som hade förändrats var att dammråttor hade börjat synas på golvet, lager med damm hade lagt sig på all inredning och alla blommor hade vissnat. Det var tragiskt att se allt och alla minne sköljde över henne som en våg, hon slöt ögonen och andades djupt för att inte brista ut i gråt igen.
"Who is this woman?" Max skotska dialekt fick henne att öppna ögonen igen och hon vände sig om och såg att han höll i ett fotografi. Hon gick fram till dem och lät blicken falla när på fotografiet. "It's me and my mom." ett litet leende spred sig på hennes läppar. Bilden föreställde Marion och hennes mamma när de var på Marion's mammas bästa kompis bröllop förra vintern. Det hade varit en vacker vinterdag, med gnistrande sol och 1 meter snö på marken. Hon log vid tanken. " You can keep the photograph for me. I will take it with me when we go."
Hon lämnade sedan dem i vardagsrummet och försvann själv in i sovrummet för att hämta rena kläder. Hon gick fram till den stora garderoben som fanns på ena kortsidan av rummet, hennes guldgruva. Hon och Theo hade bråkat om det rummet i början när de hade flyttat dit då han ville använda det som kontor och hon själv ville ha det som walking closet.
Efter mycket om och med hade han gett sig och hon fick som hon ville då hon inte var den i första taget som gav sig. Hade hon gett sig in på något så gav hon sig inte fören det blev som hon ville. Som tur var hade hon inte packat med sig så mycket kläder till deras bröllops resa, bara några enstaka klänningar, linnen och shorts så det mesta hängde fortfarande kvar i garderoben.
Hon lyfte ner sina resväskor från en hylla och började genast fylla dem med de kläder som hon ville ha med sig. Lägenheten skulle fortfarande finnas kvar så hon kunde åka tillbaka ifall något skulle saknas. När hon sedan hade fyllt resväskorna letade hon sedan efter några rena kläder som hon kunde ta på sig. Vilket blev en gul kjol med en matchande kofta och ett vitt linne.
Eftersom hennes garderob inte bestod av några enkla kläder så fick detta duga. Hon gick fram till spegeln som prydde ena kortsidan av garderoben och kammade sedan igenom det rufsiga håret som hon sedan flätade. Hon packade ner det sista innan hon bar ut alla väskor till hallen och hon gav sedan tillbaka kläderna till Austin som hon hade lånat.
"Thanks for letting me borrow, even if I did not ask for permission." fick hon ur sig och log. Sedan började hon samla på sig all inredning som hon skulle ha med sig, tavlor, kuddar, täcken, fotografier, allt som hon trodde sig behöva. "I think I have everything now." hon satte på händerna på midjan och kollade runt för att se om hon inte missat något. Det kändes skönt att få detta bortgjort.
// Evelina
****
Austin's POV
"It's me and my mom." Hörde han Marion säga. Han nickade lite och fortsatte sin lilla rundvandring för sig själv I lägenheten. Han lade märke till att Max verkade vara som förstenad, där han fortfarande stod och höll i den inramade bilden på Marion och hennes mamma. Vilket fick honom att undra över vad som pågick i hans hjärna.
Om Austin var en fåordig man så var det ingenting jämfört med Max. Han använde sig mest av grymtningar och kroppsspråk, istället för att berätta vad han tänkte. Det tog tid att lära sig tyda hans sätt att få sig hörd, Austin som hade känt honom i mera än tjugo år kunde fortfarande inte förstå sig på honom. Han om någon var en man med många hemligheter och talanger. Han övervägde att fråga honom vad det var frågan om, men valde att gå vidare. Han skulle ändå inte få något svar.
Dessutom verkade Max dra sig upp ur sina tankar av sig själv och såg sig omkring i lägenheten med en ointresserad glimt i ögat, men fotografiet släppte han inte taget om. När han var färdig med sin rundvandring och Marion ännu inte var färdig så satte han sig ner i soffan och tog till sig en av skvallerblaskorna som låg på bordet.
Det samma vanliga. Den där Kim Karpal eller vad hon nu hette fanns på var och varannan sida och så någon topp tio snyggaste kändismännen under trettio. Ännu en sak han inte förstod sig på hos kvinnor, vad var det dem fann intressant i en skvallerblaska? Kändisars liv berörde inte ens dem, det var helt enkelt onödigt. Tidningar om motorer och dylikt däremot, dem fick man ju nu faktiskt nytta av.
Han kastade bort tidningen när han hörde steg närma sig från sovrummet. När han däremot såg hur många väskor hon hade tänkt ta med sig höjde han ett ögonbryn och såg på henne med en blick som sa 'skämtar du med mig?'. Han suckade och ställde sig upp när hon räckte över de lånade kläderna, det var först då han lade märke till att hon hade bytt kläder och flätat sitt hår. Hon började allt mer börja se ut som en person, och inte som ett offer för en stor tragedi, men ännu prydde dem hemska blåmärkena hennes ansikte och resten av hennes kropp för den delen.
"Thanks for letting me borrow, even if I did not ask for permission." Han ryckte bara på axlarna och han följde henne med blicken när hon fortsatte packa ner saker. Han och Max utbytte en gemensam blick som sa 'Kvinnor'. Han drog en hand genom sitt hår och tog två resväskor av de som stod uppradade. "I think I have everything now." Tur var väl det. Han hade ingen aning om hur alla hennes saker skulle få rum i den nya lägenheten, med tanke på att den säkert var dubbelt mindre än vad denna var.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Alright then. Well I'm starving, what do you say we go for a bite to eat?" Max nickade instämmande. Han var faktiskt rejält hungrig, allt han hade fått i sig sedan klockan sex dagen innan hade varit whisky, öl och kaffe. Så mat skulle verkligen sitta fint.
Max plockade åt sig två resväskor och så styrde dem stegen ut mot bilen. En cigarett skulle också sitta fint för den delen. Så efter att han hade hivat upp väskorna på pickupens flak så tände han en cigarett och andades njutningsfullt in den giftiga röken. Tanten som hade gått förbi tidigare var på väg tillbaka och såg misstyckande på honom.
"You can't smoke here, this is a nice neighbourhood." Klagade hon med en röst som påminde om en gammal skata. Han fyrade av ett bländade leende mot tanten. "Would be a shame if I had to put this one out, since I just lit it. So I'm going to finish this one and then I will be out of your way." Tanten fnyste upprört och trippade iväg med hunden i släptåg. Han skrockade lågt och skakade på huvudet. När han slutligen var klar med sin cigarett och fimpat den så satte han sig in bakom ratten igen.
