This Charming Life

Kapitel 47

Marion's POV

"Marion... open those beautiful brown eyes..." orden var långt borta, men ändå så nära och den bekanta rösten tog hennes snart tillbaka till medvetande. Sakta öppnade hon ögonen och blinkade några gånger för att få blicken att klarna.

När hon sedan fick syn på Austins blåa ögon spred sig ett litet leende på hennes läppar – men smärtan från hennes blåslagna och blodiga kropp fick leendet att blekna lika snabbt som den hade spridit sig på hennes läppar. Hon grinade lätt och la en hand mot huvudet som värkte.

"What happened?" hon hade ingen aning om vad som hade hänt, hon minns bara att hon hade tänkt gå till sin lägenhet för att samla mod till sig så hon kunde berätta nyheten för Austin.

Marion lyfte blicken och fick snart syn på Simon som stod bredvid dem och kollade ner och då minns hon. Hon greps av panik och satte sig upp utan att släppa blicken från Simon.

Hon minns hur hon hade kommit på honom när han pratade med Dimitri och det var då som hon förstod att Dimitri var på fri fot.

Hon skulle precis öppna munnen och berätta allt för Austin när Simon avbröt henne.
"The ambulance is here now." han gav henne en arg och varnande blick och Marion bestämde sig för att ta allt för Austin när de var själva.

Så fort de hade kommit fram till akuten blev Simon och Austin lämnade ensamma i väntrummet. De körde iväg Marion på en bår in i ett rum och började genast undersöka henne om hon hade några allvarliga skador.

En halvtimme senare var de klara och de hade kommit fram till att hon hade en mindre hjärnskakning och några skrubbsår.
"But I'll take some samples and see that everything is fine." sa en av sköterskorna och tog en massa prover på henne.

Sköterskan lämnade snart Marion ensam i rummet och varje gång som hon hörde steg utanför dörren var hon rädd för att det skulle vara Simon, eller i värsta fall Dimitri. Vem visste vad Simon och Dimitri hade kokat ihop.

När sedan dörren till rummet öppnades stelnade hon till, men när hon sedan fick syn på sköterskan igen blev hon lättad och en suck lämnade hennes läppar. Men Marion fick snart syn på sköterskans allvarliga blick och förstod direkt att någonting var fel. 

"I'm sorry." Marion förstod direkt var som var fel och hon brast ut i gråt och hela hennes liv föll isär, alla hennes drömmar om framtiden tillsammans med Austin bara försvann.

"I'll go get your boyfriend." sköterskan la en lugnande hand på hennes axel och Marion skakade på huvudet.

"Can I be alone for a while?"
Sköterskan nickade och lämnade henne ifrån och lät sedan dörren till rummet glida igen.

Marion gömde ansiktet i händerna och grät, hon som hade trott att allt var över, att de äntligen blivit av med Dimitri, att hon och Austin kunde leva sitt liv tillsammans utan några som helst komplikationer. Men nu var allt tillbaka till det gamla vanliga igen, Dimitri på fri fot i full gång med att planera nästa kupp.

När dörren sedan öppnades slutade hon gråta och lyfte blicken och fick syn snart syn på Simon som stängde dörren med en duns. Han tog några steg mot henne och var snart framme vid hennes säng.

"What do you want?" sa hon med en rädd och tveksam röst.
Han böjde sig över henne med en kall blick.

" If you say one word to Austin about what happened .. " han tystnade. "Then I'll kill you."
Hon kunde höra direkt på hans ord att han verkligen menade det, att det inte bara var ett hot.

"I will tell him about this, I don't want to lie to him." hon sa orden utan att släppa blicken från honom och hon märkte direkt att han blev arg då hans ögon blev smalare och snart hade hans hand greppat tag om hennes hals så att hon inte fick åt sig någon luft.