This Charming Life

Kapitel 37

Marion's Pov

Austin var snart ute i allrummet och hon blev alldeles varm inombords när hon såg honom.
"Where the hell have you been? Taking a golden shower?" hon hörde direkt att det var Moe innan han hade kommit ut ur rummet bredvid. Det var så typiskt honom, att hålla på och driva och retas med alla nya prospects. Det hade hänt flera gånger att de dragits sig ur efter att de har varit i klubben i en eller två veckor, allt tack vare Moe.

Marion sken snart upp i ett leende när Austin styrde sina steg mot henne. Hon besvarade hans kyss och hon var glad över att de inte var ensamma i rummet för då hade hon dragit ner honom i soffan. De hade gjort det lite överallt i klubbhuset, på soffan, på biljard bordet och till och med inne på det runda bordet där alla möten höll till och där alla beslut gjordes. Tanken fick henne att fortsätta le och hon ställde sig upp när deras läppar hade lämnat varandra.

"Sorry... Turned out that Max did have some bad news. Hey, Nate where's the coffee? It's bloody nine in the morning and some of us haven't had the luxury of drinking coffee yet." hon nickade till svars, hon hade förstått direkt att det var något som inte stod rätt till och hon förstod även att Austin och de andra inte ville dela det med henne, så hon frågade inte heller.

Vad hon hade fått lärt sig under denna tid tillsammans med klubben var att inte ställa frågor om vad de diskuterade om i mötesrummet. Var det någon som Austin ville dela med henne så berättade han det helt enkelt. 
"I was waiting for you, with not even a piece of cloth on my body." Fick hon sedan ur sig och flinade mot Austin och hon hörde hur Moe och Max började skratta.

Nate försvann snart in i det lilla köket för att fixa kaffe. "I help Nate with coffee." hon klappade lätt Austin på hans bringa innan hon gick mot köket. "Be kind to Nate. Otherwise, you get to do with me." Hon höll upp pekfingret i en varnad gest framför Moes ansikte innan hon log.

Dagen rullade på. De flesta jobbade i verkstaden med att laga en massa bilar och motorcyklar till olika kunder. Max hade som vanligt varit inne i en massa papper på kontoret, gjorde den gubben aldrig något annat? Under hela dagen hade hon och Austin bara myst i hans lägenhet. De hade tagit ett långt och varmt bad, de hade haft det lite roligt i sänghalmen och sedan hade de bara legat under ett täcke framför tv:n och lyssnat på regnet som smattrade mot fönster rutorna.

Det hade regnat konstant sen i morse. Inte ett enda uppehåll. De hade till och med varnat på nyheterna att det var risk för översvämningar. Men en så länge hade dem klarat sig.
Marion måste ha somnat i soffan för när hon sedan hörde att Austin lämnade sin plats bredvid henne under täcket öppnade hon ögonen och såg till sin förvåning att det var mörkt ute.

"I've gotta go down and check on Max, to see that he hasn't lost his mind in the middle of all that paperwork." hon gav ifrån sig ett protesterande stön och tog tag i hans hand. "You stay here... There's no need for you to go tonight, you will just discuss money." Marion gav honom en besviken min och när han sedan böjde sig ner i soffan och kysste henne besvarade hon kyssen med att försöka dra ner honom i soffan.

Hon lät hennes händer följa hans ryggtavla upp mot hans hals. När han sedan rätade på sig igen gav hon åter ifrån sig ett protesterande stön. Hon följde honom med blicken när han gick mot ytterdörren. "See you later, honey." när han sedan stoppade pistolen i byxlinningen förstod hon direkt att det var något mer än att bara kolla till Max och hans pappersarbeten.

"See you later." fick hon sedan ur sig när han hade stängt dörren. Hon gav ifrån sig en besviken suck och la huvudet bakåt mot ryggstöden och fixade blicken på lampan uppe i taket.
Tiden tickade förbi och hon satt där i flera minuter i sin ensamhet. När hon sedan hörde ljudet av motorcyklar utanför stelnade hon till. Hon lämnade sin plats i soffan och skyndade sig fram till fönstret och fick till sin förskräckelse se ett gäng med okända motorcyklar svänga in mot klubben och när sedan mannen på den främre motorcykeln tog av sig sin hjälm förde hon handen mot munnen medan hon kvävde ett skrik. Hon förstod genast vem det var.