En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
"Well shit... He sure has balls, coming into Stockton after what happened the last time he... visited."
Marion visste inte vad hon skulle säga. Tanken på att Dimitri kanske skulle besöka dem var skrämmande och hon rös vid tanken.
När sedan dörren till baren öppnades trodde Marion för några sekunder att det var Dimitri. Hon stelnade till och vände sig sakta om i stolen. När hon sedan såg att det var TJ pustade hon ut.
"Hey! Give me one of those, the fucking asshole newbies are busting my balls. They know nothing about motorcycles, fuckers!"
Marion följde honom med blicken när han satte sig ner bredvid dem vid bordet. Båda tände varsin cigarett och röken från dem fick Marion att hosta till, men hon försökte göra det lite diskret då hon inte ville vara en mes framför dessa tuffa män.
"So. Did the Russian guy call yet?" Marion sa ingenting, helt stum efter samtalet med Dimitri.
"He might pay a visit." svarade Austin och Marion greps nästan av panik när hon åter igen hörde orden. Ifall Dimitri besökte dem så skulle han se att kärlek mellan henne och Austin inte var äkta och då skulle han döda dem på fläcken och även resten av klubben. Hon drog en nervös hand genom håret och ställde sig sedan upp.
"What should we do?" sa hon lite tveksamt innan hon tystande. "What do we do if he comes?" la hon sedan till och kollade på dem båda i hopp om att de hade svaren. "I don't know if I can handle it."
Hon hörde klart och tydligt hur hennes röst skar sig och snart vällde tårarna ut från hennes ögon.
"He will see that none of this is true and then it's over." Hon vågade inte kolla på Austin, rädd för att möta hans blick, rädd för att veta vad han tänkte om henne.
"I need some air." sa hon snabbt innan hon lämnade de två männen ensamma.
Väl ute andades hon in luften i ett försök att lugna ner sig, men hon kunde inte hejda tårarna som rann nedför kinderna.
Hon gick över den asfalterade parkeringen mot en liten gräsplätt vid sidan av vägen. Hon sjönk ner med ryggen mot en av byggnaderna med en djupt suck. Hon drog upp knäna mot bröstet innan hon gömde ansiktet i händerna. Att hennes liv aldrig kunde bli normalt, så fort hon trodde att hon äntligen skulle få leva igen så dök alltid problemet upp.
Var det inte problem mellan henne och Austin så var det problem med andra människor, Meghan, Simon, Dimitri. Just nu önskade hon så mycket att hon aldrig hade träffat Theo, då hade aldrig detta hänt.
Även ifall hon trodde att hon aldrig skulle komma över Theo, så hade hon nu gjort det. Hon kände ingenting för honom längre, vilket var skrämmande.
Austin hade med storm tagit över Theos plats och hur mycket hon än ville glömma Austin och känslorna för honom så gick det inte och hon kände på sig att känslorna för honom aldrig skulle försvinna.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
