En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
Väl ute satte hon sig ner på en bänk som stod intill väggen på kaféet. En djup suck letade sig ut genom hennes läppar när hennes blåslagna kropp nuddade parkbänken. Ångesten var tillbaka nu, den ångest hon hade känt igår när hon hade sprungit ifrån de män som kidnappade henne. Ångesten som gjorde att hon bara ville lägga sig ner och dö och skita i allt.
Hon kollade upp på Max och Austin som hade följt efter henne ut. Båda två tände varsin cigarett och doften av cigarettröken fick henne att vilja tända en med. De släckte snart sina cigaretter och satte sig sedan i bilen. Marion följde efter dem och satte sig sedan i framsätet även ifall Austins närvaro bara gjorde henne irriterad. Det hade trots allt varit hans fel från första början. Man ska hålla sig till en tjej och inte till hundratals.
Hon spände fast sig och snart lämnade de parkeringen och åkte tillbaka till klubbhuset. Ingen sa något på flera minuter tills Austin bröt den pinsamma tystnaden som hade lagt sig som en hinna i bilen. "What the hell were you thinking? Getting in a fucking catfight in the middle of a diner? This will make people talk and that way the men might find you again." Austin kollade på henne med en arg blick. Hon vände blicken och kollade ut genom fönstret igen.
"Austin, calm down." hon hade helt glömt bort att Max satt i baksätet. "Everything is your fault. I can't help that you have a lot of girls who want to fight for you. And actually it was Meghan who started fighting. I hate people who are mean to my friends." hon kollade snabbt på Austin innan hon åter igen fäste blicken på landskapet utanför.
De hade nu lämnat alla bostadsområden bakom sig och nu tornade stora industrier upp sig på båda sidorna av vägen. Austin svängde snart in mot klubbhuset. Han parkerade bilen framför verkstaden och de klev alla ut under tystnad.
"Jack, get these bags up to the apartment above the bar." en yngre kille kom snart fram till dem och tog två väskor i varsin hand och försvann sedan iväg mot lägenheten ovanför baren. Austin tog även en låda under armen och gick fram till henne.
"Hand me the keys and go have those wounds looked at. We'll get this upstairs." Hon gav Austin lägenhetsnyckeln utan att säga något och vände sedan på klacken och gick därifrån. Hon behövde ingen som kunde kolla till hennes sår, hon hade ju bara några enstaka blåmärken.
Istället gick hon i klubbhuset och satte sig sedan på en av barstolarna framför bardisken. Eftersom det inte var någon inne i klubbhuset så tog hon en av whisky flaskorna och hällde upp lite i ett glas. Hon drack upp allt och det brände till i halsen. Hon hällde upp lite till och även de drack hon upp direkt.
Hon kom och tänka på Betty, vad hon måste undra varför hon var där tillsammans med Austin och Max. Men tids nog skulle hon berätta sanningen för henne. Hon hällde åter upp whisky i glaset men denna gång drack hon en liten klunk innan hon ställde ner det på bardisken igen. Whiskyn hade fått all smärta från blåmärkena att försvinna och istället hade hon blivit alldeles varm i hela kroppen. Hur skulle allt detta sluta? Alla känslor vällde över henne och hon lutade huvudet i händerna och börja gråta. Tårarna som hade varit så långt borta i flera timmar forsade nu nedför hennes kinder igen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
//Evelina
****
Austin's POV
När han fick nycklarna stegade han iväg efter Jack upp till lägenheten, låste upp och satte ner lådan på det lilla köksbordet som fanns där. Det var mycket saker hon hade tagit med sig, vilket fick honom att undra hur i helskotta allt skulle rymmas in i den lilla lägenheten. Han drog en hand genom sitt hår.
"I know it's probably not my place to ask but. What happened? She's got more bruises now than yesterday." Han hörde vad Jack sa och övervägde om han skulle berätta vad som egentligen hade hänt eller om han bara skulle ignorera honom och gå ner till bilen för att hämta resten av Marions saker. Han suckade tyst.
"Meghan's what happened." Det var egentligen allt som behövde sägas. Jack visste hur Meghan var, i princip hela Stockton visste hur Meghan var. Han styrde sina steg ner mot bilen igen och hörde Jacks låga 'uh' bakom sig. Dem bar in resten av sakerna under tystnad. När dem väl var klara låste han dörren efter sig och gick in till klubbhuset, eftersom Max hade berättat att hon gått in dit.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Klubbhuset var tomt bortsett från Marion som hängde över bardisken. Han hade tänkt att helt kallt ge tillbaka nycklarna till lägenheten och sedan gå ut till garaget och skruva lite. Men när han hörde att hon grät, igen, kunde han inte bara kasta nycklarna åt henne och gå. Under tiden dem hade burit upp hennes saker hade han fått chansen att lugna ner sig och därmed fått honom att kunna tänka klarare än tidigare.
Han satte nycklarna bredvid henne på bardisken och lade märke till glaset med whisky och självaste whiskyflaskan stå uppradad bredvid henne. Han fiskade upp ett glas åt sig själv, hällde upp och svepte den med en gång. Han behövde någonting stärkande för vad som än skulle hända. Han satte sig ner under tystnad på en barstol och såg ner i sitt tomma glas. Det var då han kom ihåg vad hon hade sagt åt honom tidigare.
"Everything is your fault. I can't help that you have a lot of girls who want to fight for you....." Visst hade han haft sin beskärda del av kvinnor under de få åren han hade varit ledare för Grim Reapers, det var ingenting han någonsin hade ångrat eller lidit av. Det var helt enkelt så hans liv hade sett ut under de senaste åren. Kvinnor, motorcyklar, slagsmål och så vidare.
"I'm not going to say that I'm sorry, because technically I don't have anything say sorry for. " Han hällde upp mera whiskey åt sig själv. "Except for one thing... If the fact that I yelled at you in the car is part of the reason that you're crying right now, then I'm sorry." Han svepte sin whiskey i ett svep som följdes av ännu en suck. Det han hade ropat åt Marion i bilen kunde faktiskt bli verklighet. Folk i Stockton pratade mycket, vilket kunde leda till att vem som nu än hade kidnappat Marion skulle hitta henne. Om dem nu fortfarande sökte efter henne. "I guess i should be more picky when it comes to women." Mumlade han och ryckte på axlarna.
