En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
"But i know that he still has feelings for you, I saw it in he's eyes when we was at the office." Carol tog Marions hand medan hon kramade om den kärleksfullt. "Just wait and see, he will come around eventually." Marion nickade och hoppades innerligt på att hennes mamma hade rätt. Man kunde aldrig veta med Austin.
De satt under tystnad i flera minuter, båda med huvudet vilandes mot väggen och ögonen slutna upp mot solen som värmde deras ansikten. Det var lugnt på verkstaden idag, endast några enstaka kunder hade kommit förbi för att hämta deras fordon från lagningen. Fåglarna kvittrade och för några sekunder kändes livet rätt bra.
Men det ändrades snabbt då bilden av henne och Austin från kvällen innan dök upp i hennes inre. Hon slog snabbt upp ögonen för att få bilden att försvinna, men den var fortfarande där. En djup suck slank ur henne.
"A penny for your thoughts?" Marion kollade på Carol som fortfarande satt med huvudet bakåt och ögonen slutna. "How can you know what I do? You don't even have your eyes open." Marion kollade frågande på sin mamma som öppnade ögonen och gav ifrån sig ett varmt skratt.
"Honey, do you think I need to look at you to understand that you think about what happened. You are just like me. Can't let go of the past." Hon slöt åter igen ögonen. Marion bara nickade till svars medan hon log lite. Det var verkligen skönt att ha Carol här. Hon satte sig till rätta igen med huvudet mot väggen och den slutna blicken riktad mot den varma solen.
Minuterna tickade förbi och det var alldeles lugnt ute, det enda som hördes var fåglarnas kvitter och några enstaka bilar som passerade. Annars var det tyst och fridfullt. Eller ja, i alla fall i några sekunder till.
Dörren till klubbhuset öppnades snart med en häftig fart vilket fick det att smälla in i husväggen. Både Marion och Carol slog upp ögonen och satte sig upp snabbt för att se vad det var. Marion fick snart syn på Austin som gick förbi dem med arga steg och en ilsken min över ansiktet.
Marion följde honom med blicken när han gick mot garaget och hon hade stor lust att springa efter honom och fråga vad som stod på. Men hon ångrade sig när hon hörde Meghans röst.
"Please Austin, i can explain." Marion vände blicken mot dörren igen och hon kände hur hon log inombords när hon såg Meghans rödgråtna ansikte. Det smink som hon för några minuter sedan haft på sig hade nu runnit nedför kinderna och skapat två svarta floder.
Meghan började gå efter honom men stannade när hon hade tagit några steg förbi Marion och Carol.
"Oh no." viskade Meghan. "Not now please." Hon la sina händer mot magen. "No, no, no." sa hon lite högre och kollade sedan på Carol och Marion med en skräckslagen blick. "I can't have it, not now."
"What is it honey?" Carol hade nu ställt sig upp. "I think the water has broke." Meghan kollade upp på Carol innan hon brast ut i gråt.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
