En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
"Marion! Calm down, you have to reach into my jacket pocket and take my phone. Press one and you'll automatically reach Max, tell him that I need him and the guys on the east side of the forest and to bring some fucking guns. Stat!" det var knappt att hon hörde vad han sa, men hon kunde ändå uppsnappa de viktigaste orden.
Hon lättade på greppet runt hans midja och med en skakande hand letade hon upp fickan där hans telefon låg. Hon hittade den snart och tryckte på 1. Hon satte på högtalaren och när Max sedan svarade ropade hon med en skärrad röst. "You guys need to come to the east side of the forest; there are some men who are chasing us. Bring some guns." hon fick ta i med alla kraft hon hade för att inte orden skulle försvinna in i motorcyklarnas råmande. Hon la sedan på och hoppades innerligt att Max hade hört de hon hade sagt.
Skotts hördes fortfarande bakom dem och hon bara satt och väntade på att någon av skotten skulle träffa dem men en så länge var det inget som hade gjort det. Hennes hjärta dunkade snabbt innanför tröjan. Till sin fasa såg hon snart att en av skotten hade träffat Austin i axeln, lädret på jackan var upprivet och blodet sipprade ut. "Are you okey." skrek hon oroligt och hoppades att han inte hade skakad sig allvarligt. Hon kollade åter igen på skottsåret och såg att kulen bara hade snuddat vid hans arm.
När Marion äntligen kunde se en större väg torna upp sig framför dem så kände hon ett sting av lättnad. Och det blev ännu bättre när Austin svängde av från den lilla stigen och de fick de syn på resten av The Grim Reapers som hade ställt sig som ett skyddsbarriär på andra sidan vägen.
I täten stod Max med ett gevär riktat mot skogsvägen, likaså de andra männen. Väntandes på fienden. Hon kände igen några av männen, däribland Moe och Simon. Men sen var de även några stycken som hon aldrig sett förut.
De körde förbi Max och de andra och stannade sedan motorcykeln bakom dem. Marion klev av och knäppte upp hjälmen och lät den sedan ligga på asfalten bredvid henne. Hon kollade på Max och de andra och sedan på Austin. Hon gick fram till honom och la en hand på den skakade axeln.
"How are you? Does it hurt?" hon gav honom en orolig blick. " We need something that will stop the bleeding." Hon lyfte försiktigt på den lösa skinnbiten från jackan och grimaserade när hon såg allt blod som rann ut från såret. "It's pretty deep." fortsatte hon och lyften blicken för att möta Austins blick.
Snart hörde hon fler pistolskott. Hon kollade mot Max och de andra och såg nu att de som hade jagat dem nu stod på andra sidan vägen. De sköts hejvilt från både Grim Reapers och de andra. Marion satte sig ner på huk bakom motorcykeln för att undgå de skott som flög i luften.
"We need to take cover." hon drog en nervös hand genom håret och bet sig i läppen. Hur skulle de ta sig ur detta? De skulle spillas mycket blod innan de skulle ta sig härifrån. Tanken fick henne att rysa. Hon hade satt Austin, Max och alla de andra i fara och allt detta var hennes fel.
Skott hördes och träffade, män föll till backen, hittills hade bara två män från the Grim Reapers blivit träffade, varav en av dem dog på direkten. Men det var fler av det andra gänget som blev träffade. Snart slutade fienderna skjuta och hon hörde en av dem ropa. "We will be back." Max och de andra slutade skjuta och fienden hoppade snart upp på sina motorcyklar och råmade sedan iväg in i fjärran.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
