This Charming Life

Kapitel 29

Marion's POV

Austin hade nu lagt armen om hennes axlar och just vid denna stund var hon väldigt glad över att Max satt i rummet bredvid och att de hade valt att ta det sakta framåt med deras förhållande. För hade det inte varit för de två sakerna så hade hon kastat sig över Austin och kysst honom. Och sättet han hade sett på henne när hon hade kommit tillbaka till klubbhuset gjorde inte saken bättre.

"So should we get going?" Austins mörka röst drog henne tillbaka till verkligheten och hon nickade glatt.
"That sounds like a good idea." och de började gå mot dörren, men de båda stannade upp när de hörde Max röst bakom dem och de båda vände sig om för att se vad Max ville. Hans blick var fäst på Marion och han kliade sig i nacken och lutade sig fram i stolen.

"What is your mothers name, love?" Frågan fick Marion att undra, varför ville han veta hennes mammas namn? Och varför hade han sett så chockad ut när hon hade berättat för Austin om det ordspråk som hennes mamma alltid yttrade.
"Ehm, her name is Carol" sa hon tveksamt och granskade Max ansiktsuttryck för att se om det förändrades. Och det var precis vad det gjorde, när hon hade sagt hennes mammas namn så lutade sig Max tillbaka i stolen och drog båda händerna över ansiktet medan han gav ifrån sig ett stön.

"Something wrong?" Marion tog några steg mot kontoret och Max kollade snabbt upp på henne och skakade på huvudet.
"No, no. Nothings wroing." sa han snabbt och suckade och tog sedan på sig läsglasögonen igen och fortsatte gå igenom en massa papper.

Marion vände sig om mot Austin och kollade frågande på honom. Det var någonting som inte stämde med Max. Han hade varit konstigt enda sedan de hade träffats för första gången. Han hade alltid kollat konstigt på henne, precis som om han försökte komma på någonting och det hade varit ännu konstigare när han hade granskat fotot på hennes mamma och henne. Det kunde väl inte vara så? Nej, det kunde det bara inte vara. Hon skakade av sig tankarna och kliade sig på axeln.

"Time to go?" hon fyrade av ett leende och började gå mot utgången. Innan hon gick ut kollade hon snabbt på Max som hade lämnat pappersarbetet och satt nu bakåtlutad i stolen med, ögonen stängda, händerna knäppta mot nacken och fötterna vilande mot skrivbordet. Hon undrade vad han hade i tankarna.

Ute var det fortfarande lika varmt, om inte varmare. På bänken utanför klubbhuset satt Moe och blondinen från tidigare och de var mitt uppe i att kyssa varandra intensivt och Moes händer var helt upptagna med att ta på det som fanns under hennes tröja.

"Ehm, i think you should get a room or something." Marion kollade generat på dem båda. Detta var inte vad hon hade velat se. De slutade kyssa varandra och Moe lyften blicken och flinade.
"Want to join?"
Marion himlade med ögonen.

"I don't think so." hon vände sig mot Austin. "So where are we going?."
Hon såg fram emot att åka iväg en sväng, även ifall det gjorde henne nervös. Hon var nervös för motorcykel åkningen men även på vad de kunde stöta på utanför industriområdet. Hon hade absolut ingen aning om vart kidnapparna fanns och de kunde säkert dyka upp vart som helst. Tanken fick henne att rysa.

//Evelina

****

Austin's POV

Austin skulle nog aldrig riktigt förstå sig på Max. Han kände till hans historia till viss del men det gjorde inte att han kunde förstå sig på honom bättre. Speciellt inte i detta fall. Varför var han så besatt med att få veta vem Marions mamma var? Detta beteende var inte likt honom.

"Something wrong?" Han släppte inte Max med blicken och med tanke på hur djupt han var försjunken i sina tankar så måste någonting vara fel. Kanske inte fel utan mer på tok. Någonting var det i alla fall, trots att han hade sagt att ingenting var fel. Han skulle nog få ta reda på vad det var senare när han var ensam med honom.