En historia om en man och en kvinna. Han är ledaren i det fruktade motorcykelgänget och hon är kvinnan med ett fruktansvärt förflutet. Under tragiska omständigheter möts deras vägar och snart tvingas de samarbeta för deras och klubbens överlevnad, d...
"I won't... I promise."orden fick henne att le. Hon slöt ögon och de låg där bredvid varandra i flera minuter och hon drogs längre och längre in i en sömn, även ifall hon nyss hade sovit i flera timmar. Hon var snart borta i drömmarnas värld när någonting drog henne tillbaka. Dörren till rummet öppnades och en välbekant mörk röst ekade i rummet.
"He's alive!"så typiskt, att Moe och de andra skulle störa dem när det hade det som bäst. Marion satte sig upp i sängen och log mot de män som hade gjort dem sällskap. Moe böjde sig över Austin och gav honom en blöt puss på pannan.
"I'm surprised that you get so many girls with all of that spit..." Marion och de andra männen skrattade. Hon strök med handen över Austins hår medan hon log. Hon var så glad över att han hade vaknat och att han fanns där hos henne igen. Det hade varit nära på att hon skulle ge upp hoppet om att han någonsin skulle vakna igen.
"You've been out for a bloody week, we almost made Moe the next president. Also we called your mother..." Max skotska dialekt drog henne tillbaka till verkligheten igen.
"Hope you didn't get too comfortable, Moe, cause I'll be back." svarade Austin med en lugn röst men på nolltid var den förändrad.
"My mom? I'm not fucking fifteen anymore! She's going to kill me..." Marion visste ingenting om Austin mamma, han hade inte ens nämnt henne någon endaste gång.
"I would love to meet your mother." Marion ångrade direkt det hon hade sagt då hon förstod att Austin skulle bli arg. Hon klev upp från sängen.
"Em. I go and buy something to eat." hon drog en hand genom håret och försvann ut från rummet.
"Women." skrockade Moe.
"We'll leave you alone now, so you can rest." Max gick fram till Austin och klappade han lätt på kinden innan han och de andra också lämnade rummet.
Marion gick längst korridorerna på sjukhuset. Hon var utsvulten och de enda hon hade hittat var en massa godis och två skinkbaguetter. Hon hade inte ätit på hela dagen, då oron om Austin hade fått henne att tappa matlusten, men direkt Austin hade vaknat hade hungern gjort sig påmind.
De var långt att gå från restaurangen nere in ankomsthallen. Hon åkte upp 8 våningar med hissen och sedan fick hon gå igenom en massa korridorer för att ta sig till den avdelning som Austin låg på.
Hon var snart framme på rätt avdelning och skulle precis gå in i rummet där Austin låg när hon fick syn på något som gjorde henne rasande, Meghan.
Hon stannade i dörröppningen och vände på sig lika snabbt och gick därifrån. Meghan hade suttit bredvid Austin i sängen och de båda hade kollat kärvänligt på varandra. Hon dumpade maten på en bänk utanför hans rum innan hon lämnade hans avdelning.
Så klart skulle hon dyka upp efter så lång tid och förstöra allt som de hade byggt upp. Hon stannade inte förens hon hade kommit en bra bit ifrån Austins avdelning. Hon ställde sig mot en vägg och sjönk sedan ner på golvet medan hon gömde ansiktet i händerna och hon fick den där känslan igen, som hon hade känt när hon nyss hade kommit till klubben.
Den där känslan som fick henne att må så dåligt, den som fick henne att gråta den ena stunden och sedan helt plötsligt skratta. Men nu visste hon inte om hon skulle skratta eller gråta.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
