Du känns hela tiden || Hov1

Kapitel 2 - Denise

Skoldagen har passerat ganska snabbt, konstig nog. Kan vara för att sov bort hela historia lektionen dock... Vi har bara kvar svenskan, sen får vi gå hem. Jag har inget emot skolan, men måndagarna går alltid så himla segt. Dessutom har jag en vana att gå och lägga mig aningen sent på söndagarna, så jag är alltid trött hela måndagarna i skolan. Det har jag ju bara mig själv att skylla på dock.

Jag står och tar ut svenska boken ur skåpet när Vendela kommer och ställer sig vid sidan av mitt skåp, jag möter hennes oroliga blick.

"Vad händer?", frågar jag och kollar fundersamt på henne.

"Ehm jo, jag har typ tappat bort min mobil... igen. Skulle du kunna sticka till typ expeditionen och kolla om den är där? Jag ska kolla klassrummet", jag suckar åt hennes slarvighet. Hon tappar bort bokstavligen allt.

"Jag kollar på expeditionen", svarar jag henne och hon ler tacksamt innan hon försvinner iväg mot klassrummet vi tidigare haft lektion i.

Expeditionen ligger ungefär vid skolans ingång, så jag får ju gå en bit så att säga. Men om Vendelas mobil är där är det ju värt. Jag känner hur jag gäspar medan jag går längs korridoren, jag längtar tills jag får gå och lägga mig ikväll hinner jag tänka innan jag svänger in till expeditionen. Rektorns, kuratorns och skolsköterskans alla små rum sitter ihop med expeditionen. Det var här jag var första dagen i tvåan.

"Hej, har det kommit in någon borttappad mobil här på eftermiddagen?", frågar jag kvinnan som sitter bakom den lilla disken.

"Inte vad jag har hört", säger hon lite för sig själv och tar fram någon slags låda och kollar lite i den innan hon tittar upp på mig ledsamt "Nej tyvärr inte".

"Okej, tack ändå", säger jag och ler snett mot henne. Precis när jag yttrat meningen öppnas rektorns dörr kraftigt och lätt skrämd som jag är hoppar jag till lite, kvinnan som verkar vara i 40 års åldern börjar fnissa. Jag himlar med ögonen.

"Hej Denise! Ska inte du vara på din lektion?", jag vänder mig om och möter Josefs ögon, skolans rektor.

"Jag letar efter Vendelas mobil, hon har tappat bort den... igen", svarar jag och ler mot honom, han skrockar och jag märker att det inte bara var Josef inne på hans kontor. I dörröppningen står ingen mindre än Noel Flike, som jag fick höra om på lunchrasten. Enligt Elsa är han en fuckboy, och Vendela ett 'potentiellt ligg'. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon drev.

"Jo jag har ingen aning om vart den skulle kunnat tagit vägen", säger Josef och kliar sig fundersamt på hakan. Jag ler mot honom.

"Vad är det för mobil?", jag vänder mig mot Noel, som yttrat frågan. Han går sakta ut från Josefs kontor och fram till oss.

"En silvrig iPhone 6", svarar jag honom "Har du sett den?". Han ställer sig bredvid Josef, japp han är definitivt lång.

"Kanske", svarar han och ler mystiskt mot mig. Vad menar han med det? Jag kollar skeptiskt på honom.

"Har du baxat den?", frågar jag och flinar svagt.

"Påpekar du något?", frågar han tillbaka och flinar lätt. Jag rycker på axlarna, när jag hör att jag får ett sms.

Vendela, 14:02
Hittade mobilen, var i min väska i skåpet...

Jag suckar när jag läst smset, det är klart den var där hela tiden.

"Falskt alarm, hon hittade den. Vi ses, Josef", säger jag och ler mot Josef vilket han besvarar med en nick. Jag vänder mig och börjar gå mot min lektion jag såg att jag är två minuter försenad till. Jag hinner dock inte längre än typ 5 meter förrän någon tar tag i min arm och vänder mig om.