Du känns hela tiden || Hov1

Kapitel 29 - Denise

"Du har inte ångrat dig än eller?", jag kollar upp och möter Noels ögon för säkert femte gången den senaste minuten.

"Nej, det har jag inte", jag höjer lite på ögonbrynen och ger honom en menande blick. Han rycker bara lite oskyldigt på axlarna och kollar ner i hans mobil igen. Jag försöker fokusera på sammanfattningen av vad som kommer på historia provet.

Vi sitter just nu i skolans cafeteria, vid ett bord format som en cirkel på varsin stol mittemot varandra. Klockan är snart 8, och jag börjar inte förrän om 30 minuter. Det finns egentligen inte en anledning till varför vi är här så tidigt.

Jag försöker plugga in texten som Vendela skickat till mig igår kväll, sammanfattningen. Dock är det rätt svårt när killen mittemot stör mig varannan sekund.

"Om du vill sticka hem är det bara att säga till, jag kan hänga med i så fall", hör jag Noel säga och jag ser upp på honom. Mobilen är fortfarande i hans hand, men hans blick ligger på mig.

"Jag vet, men du borde stanna i skolan", säger jag och han ger mig en blick jag inte riktigt kan läsa av. Jag vet att han vill finnas vid min sida hit och dit, men jag vill att han ska vara kvar i skolan även om jag sticker hem efter ett tag. Han har missat så mycket, dessutom kommer lärarna börja undra om han sjukanmäler sig själv hela tiden.

"Ja jag fattar, men ändå", jag himlar med ögon. 'Men ändå' är världens sämsta argument.

"Vad gör du på din mobil?", frågar jag när hans blick åter igen åker ner mot skärmen. Han svarar mig utan att kolla upp.

"Skriver", svarar han och jag känner att jag får en rynka i pannan.

"Vad skriver du?", fortsätter jag fråga. Han kollar upp på mig en sekund innan han svarar.

"Texter", han rycker på axlarna. "Går det bra med pluggandet?", han biter sig lite i läppen och flinar svagt mot mig. Jag suckar irriterat och vänder huvudet ner mot sammanfattningen igen.

Jag hinner dock inte långt förrän jag störs ännu en gång, inte av Noel dock. Men av någon som ropar hans namn. Vi båda kollar upp och sekunden efter dyker Ludwig upp, tar tag i en stol och sätter sig mellan oss.

"Tja, hur är läget?", han och Noel gör något slags handslag innan han vänder sig mot mig. Jag ler lite.

"Det är bra, hur är det själv?", frågar jag, mest för att vara trevlig. Jag märker att Noel har lagt ner hans mobil i fickan.

"Jo men det funkar väl. Ni kommer väl till Valter ikväll?", fortsätter han fråga, både jag och Noel nickar. "Fan vad kul! Ni får inte sticka från alla som ni gjorde sist dock", fortsätter han och jag skrattar lite.

"Absolut inte", svarar jag och höjer lite sarkastiskt på ögonbrynen. Jag störs sedan av en sms signal, jag får upp min mobil och läser snabbt igenom smset och svarar minst lika fort.

Vendela, 08:09
Vart är du???

Denise, 08:09
Kafeterian

Vendela, 08:10
Ok ses snart

Noel och Ludwig pratar på om något annat, som jag inte lägger så jätte mycket energi på. Jag läser långsamt igenom dom sista tre punkterna, innan jag fäller ihop datorn. Jag möter Noels ögon och det verkar som att han tänkt säga något, när Vendela dyker upp bakom Ludwig.

"Tja", hon ler mot mig, vilket jag besvarar medan jag reser mig upp. "Vi måste sticka, vår lektion börjar om 10", fortsätter hon och jag ger henne en förvirrad blick.

"Börjar vi inte halv?", jag lägger huvudet lite på sne.

"Nej tjugo över, så vi borde sticka", hon skrattar lite medan hon säger det. Jag nickar och lägger sen ner min mobil i bakfickan, men när jag går runt Noel för att kunna komma ut från kafeterian stannar han mig genom att ta tag i min hand.