Du känns hela tiden || Hov1

Kapitel 27 - Denise

"Amen typ friterad kyckling och räkor?", jag tar emot plastförpackningen med ris som Ludwig räcker mig. Eller som de andra kallar honom, 'Ludde'. Jag antar att det är hans vänner som kallar honom det. För I guess att vi inte direkt är det, vänner. Han är väl Noels kompis typ? På andra sidan blev jag inbjuden att käka av Noels kompisar... Jag är inte riktigt människan som brukar sätta namn på relationer, men när det kommer till Noel är allt annorlunda. Äsch, jag vet inte.

"Fast friterade räkor är inte gott", jag lägger huvudet lite på sne och ger honom en fundersam blick. Han kollar bara kränkt på mig.

"Fast hon har ju typ rätt Ludde", den blonda killen, Dante, kommer in i vardagsrummet med en coca cola flaska. I släptåg kommer Axel och Noel bärandes på bestick och glas.

Ludwig kollar upp på Dante och himlar med ögonen, vilket får mig att skratta lite. Axels soffa är formad som ett L, med ett bord i mitten. Ludwig sitter dock på golvet mittemot mig, av okänd anledning.

"Men kycklingen är god, och såna där nudlar", jag lutar mig tillbaka i soffan litegrann och låter Noel och Axel smita förbi så dom kan sätta sig i soffan också. Dante sätter sig också på golvet, dock på kortsidan av bordet och inte långsidan som Ludwig.

"Fast det är ju typ standard att man tycker om, liksom-", jag avbryter honom.

"Varför diskuterar vi det här nu igen?", jag kollar förvirrat på Ludwig.

"Du frågade vad vi skulle käka", svarar han och dom andra killarna skrattar svagt, jag med. Axel och Noel börjar dela ut glas och bestick åt var och en av oss, tallrikar hade jag och Ludwig tagit med i samband att vi gick in i vardagsrummet förut.

När all mat ligger framme på bordet börja alla ta av den typ som en buffé, rätt mysigt ändå. Jag lutar mig tillbaka i soffan med min tallrik i knät. Noel har satt sig bredvid mig, ganska nära. Jag vet inte om det var medvetet eller omedvetet, jag hoppas nästan på det sista. Jag tycker om att ha honom nära mig.

-

Endast 20 minuter senare är all mat uppäten, och alla är mätta och belåtna. Eller jag är iallafall det.

Killarna sitter och diskuterar någonting som jag inte riktigt lyssnar på. Noel hade lutat sig tillbaka i soffan för ett tag sen så jag hade tagit upp mina ben i soffan och gjort detsamma. Jag hade böjt benen lite och lutat det närmast Noel mot honom. Han hade lagt sin hand på insidan av mitt lår, och jag hade sen lutat mitt huvud lite mot hans axel. Mysigt, liksom jag och mitt ex vad inte så här mysiga med varandra när vi var med andra människor. Speciellt inte hans vänner.

Jag är inne på instagram och skrollar lite på utforska när jag får ett sms, av farmor. Hon har inte hört av sig sen hon stack till farfar, och jag har inte velat vara för på och skrivit till henne. Jag vet att det är dumt, men det känns som att hon får stå ut med mycket just nu och jag vill inte vara i vägen typ.

"Vem var det?", jag vaknar till liv av Noels viskning. Jag blickar upp på honom en snabb sekund och går sen in på 'meddelanden' på mobilen. Jag tror han läser igenom smset samtidigt som jag gör det.

Farmor, 11:48
Hej hjärtat! Allt väl? Farfar mår lite bättre nu iallafall, svänger förbi och sover hos er några nätter så myser vi lite. Har allt gått bra i veckan? Jag kan hämta Ängla på förskolan innan jag kommer hem så tänk inte på det. Puss och kram, ses sen❤️

Jag ler lite för mig själv när jag läst klart meddelandet, min farmor är så gullig. Det ska faktiskt bli rätt skönt att hon kommer tillbaka igen. No offence mot Noel, jag har verkligen älskat att han in princip bott hos mig i veckan. Men det känns som att jag förstör för honom samtidigt, även fast han säger att han vill hjälpa till och allt möjligt. Jag menar, han måste ju själv förstå att det inte kunde vara så här för alltid.