Du känns hela tiden || Hov1

Kapitel 18 - Denise

"Men vad gör ni efter skolan då?", Elsa vänder sig om i trappen och kollar ner på mig och Vendela.

"Inget speciellt tror jag, vadå då?", Vendela ser fundersamt på Elsa.

"Vi kan väl hitta på något?", frågar hon och jag nickar som svar.

"Det funkar säkert, vi hörs senare", Elsa försvinner iväg med ett snabbt leende och börjar jogga uppför skolans trappa upp till övervåningen, där hennes lektion började för några minuter sen.

"Vad har vi nu?", Vendela och jag börjar gå mot våra skåp.

"Historia", svarar jag och jag ser i ögonvrån att hon nickar medan jag låser upp mitt skåp och tar fram det jag behöver till lektionen.

"Ae det suger ju, vad gör vi ens på historia lektionerna?", hon jämrar sig och jag rycker på axlarna.

"Jag vet inte", jag stänger igen mitt skåp och vi fortsätter bort mot hennes.

"Just det du sover ju på alla historia lektioner", säger hon och flinar lite mot mig. Jag himlar bara med ögonen och lutar mig mot skåpet bredvid hennes medan hon tar ut historia böckerna. Hon vet att jag alltid går och lägger mig sent på söndag kvällarna vilket leder till att jag är hur trött som helst under måndagen.

Vi är tysta ett litet tag. När hon stängt skåpet och vänt sig mot mig tar jag mig mod till att fråga det jag tänkt på hela lunchen.

"Du jag ska bara gå på toaletten, kan du ta mina grejer och säga till läraren ifall jag inte har kommit när lektionen börjar?", frågar jag och kollar upp lite mot henne.

"Ja det är klart", hon ler och jag ger henne mina grejer. Jag kollar efter henne när hon smiter in i klassrummet som in princip ligger bredvid hennes skåp, innan jag börjar gå mot cafeterian.

Alla klassernas scheman hänger på en vägg där, i cafeterian. Jag och Noel måste snacka med varandra och jag kommer inte skriva något sms som han kan ignorera. Även om det skrämmer mig att få reda på sanningen, att det bara var en lek för honom, måste jag få höra det högt isåfall. Från honom, inte min vän som inte känner honom.

Så jag ska bara snabbt kolla upp vad han har för lektioner resten av dagen och sen, leta upp honom och snacka typ? Jag har inte riktigt tänkt ut hur allt ska gå till men det löser sig säkert.

Jag kommer fram till cafeterian och hittar snabbt hans schema på tavlan. Han slutar sin språk lektion om... Jag får upp min mobil och konstaterar snabbt att den slutar om 4 minuter, när min lektion börjar. Han har en rast på 10 minuter efter det, innan hans nästa lektion börjar. Då har vi snackat klart om max 15 minuter, och om 20 är jag på min egna lektion. Det blir ju perfekt.

Jag beger mig mot trapporna som ska ta mig till övervåningen, och till salarna där man har språk.

Som sagt, det här får bli som det blir. Jag vill bara att han ska förklara vad han tänker om allt liksom. Även om han kommer skratta åt mig.

Jag går bort mot hans klassrum och ser att dörren är stängd, alltså har han inte slutat än. Jag sätter mig på en bänk precis utanför klassrummet. Han slutar vilken sekund som helst.

Åter igen torkar jag av svetten från mina händer och suckar irriterat, varför är jag ens nervös? Jag ska bara se vad han har att säga och sen sticka härifrån. Grejen är ju den att jag inte kan undvika att varje gång jag bara är i närheten av honom blir hela min kropp typ till sig, han drar liksom in mig med en blick och jag är fast. Det skrämmer mig en aning.

Jag lägger min mobil i min bakficka när klockan visar att hans lektion slutat. Jag hinner ta ett djupt andetag innan dörren kraftigt öppnas. Jag känner igen några av dom som kommer ut genom dörren, och några inte.