Ett krossat hjärta, skumbananer och killen på Espresso House

33 - Gör vad ni vill så länge det inte är alldeles för barnförbjudet

När jag öppnar ögonen möts dem av ett par gröna. Rummet är ganska mörkt, men ändå kan jag urskilja detaljerna i Jakobs ansikte. Ögonen, näsan och läpparna, som nu kröks i ett leende. Det lilla födelsemärket på vänstra kinden går inte att se, men jag har dragit mina fingrar över det tillräckligt många gånger för att ändå veta var det är. Så jag lägger handen på hans kind och smeker tummen över pricken. Jakob lägger sin hand ovanpå min. "Godmorgon älskling."

Hans röst har inte helt återhämtat sig från sömnen och den är hes på det där sättet som utsätter en för ytterst behagliga rysningar. Det får mig att le. "Godmorgon finaste."

"Hur länge har du varit vaken?" viskar jag och lämnar en snabb kyss på hans haka. Jag gosar ner huvudet mot hans bröstkorg och lyssnar på det stadiga och regelbundna dunkande som hörs där inifrån. "Tio minuter kanske. Jag vet inte riktigt."

Jag nickar medan flyttar händerna så jag vilar dem mot hans mage, och jag känner hur han vilar läpparna mot min hårbotten. Över Jakobs hjärtslag börjar jag höra ljud från nedervåningen. "Hur mycket är klockan?"

"Sist jag kollade var den några minuter i tolv," svarar han och jag nickar ännu en gång. "Då har nog mamma och pappa kommit hem."

"Verkar som det," instämmer Jakob. Jag gäspar stort och sluter ögonen. "Jag vill bara krypa ihop under täcket och sova i två timmar till, men jag är jättehungrig."

"Jobbigt liv du har. Kom nu så äter vi frukost," skrattar Jakob och kysser min hårbotten ännu en gång innan han sätter sig upp i sängen. Jag suckar högt men sätter mig till slut upp jag med. Jag hänger mig över sängkanten och plockar upp ett par mjukisbyxor. Jag ställer mig upp och drar dem på mig innan jag går fram till mitt fönster och drar upp rullgardinen. Direkt fylls rummet av ljus och jag blir tvungen att blunda, men efter några sekunder vänjer jag mig. 

"Det är bara att kolla i garderoben om du vill låna något att ha på dig," säger jag och vänder mig till Jakob igen. Han nickar och reser sig ur sängen för att gå till garderoben. Jag studerar hans ryggtavla, de slanka muskler som syns under huden. När han drar på sig en tröja slutar jag titta och får istället syn på hans smått lockiga hår som står åt alla håll. Det får mig att le för mig själv. 

Jakob drar sen på sig ett par mjukisbyxor, vilka är lite för korta i benen för honom, innan han . vänder sig mot mig. "Ska vi gå ner?"

Jag nickar och går fram till honom. Mina armar slingrar jag runt hans midja i en mjuk kram medan jag lutar mitt huvud mot hans nyckelben. Jakob lägger sina armar om mig och vi står så, tysta och halvsovande, i ett ganska långt tag. Till slut tvingar jag mig själv att släppa taget om honom, för min mage kurrar högt och hotar att vända ut och in på sig själv.

Jag tar Jakobs hand och vi går tillsammans ner för trappan. Där nere springer mamma omkring, i full färd med att packa upp en resväska. Vi går förbi henne och jag lägger min hand på hennes axel. "God morgon mamma, har ni haft kul?"

"Hej älskling! Vi hade jätteroligt," svarar mamma. Hon rätar på sig så hon kollar på oss. Genast spricker hennes ansikte upp i ett stort leende och hon kramar om Jakob. "Vad kul att se dig Jakob."

"Detsamma," svarar Jakob vänligt medan han besvarar mammas kram, med ett leende som leker på hans läppar. När han är fri från mammas grepp tar jag återigen tag i hans hand. Mamma studerar oss båda med ett stort leende på läpparna. 

"Vad?" frågar jag mamma och höjer på ögonbrynen. Hon möter min blick och ler ännu större. "Ni är ju bara för söta tillsammans." 

"Det var ju trevligt att du tycker det, men nu, om du ursäktar oss, tänkte vi gå och äta frukost," svarar jag, men besvarar mammas leende. Jag drar med mig Jakob ut i köket, där pappa sitter och dricker kaffe medan blicken är fäst vid datorn framför honom.