Ett krossat hjärta, skumbananer och killen på Espresso House

28 - Häng hos Adam

"Jag kan inte fatta att tvåan äntligen är över," säger Sam, tyst för att inte avbryta rektorns tal. Jag rättar till min skjorta och tittar sen fram mot scenen. Bara några enstaka minuter kvar, sen är det sommarlov. Jag vänder blicken mot Sam igen. "Ja. Sen är det bara ett år kvar."

"Påminn mig inte. Jag har sommarlov nu, då ska jag inte behöva tänka på sånt där," suckar Sam. Egentligen vill jag säga att vi tekniskt sett inte har det än, men jag är alldeles för glad själv. Det ska bli så skönt att slippa skolan i två månader, att bara kunna spendera all tid i världen med Jakob. När han inte jobbar då. 

Jag och Sam småpratar under resten av talet, men slutar tvärt när vi möts av jublet från glada tonåringar, nu med ett precis påbörjat sommarlov. Vi tränger oss igenom strömmen av ungdomar tills vi får syn på Julia, Nora, Viktoria och Jasmine, alla fyra i vita klänningar och fixade frisyrer. Sam lägger sin arm om Jasmine och drar henne intill sig. Hon ser upp på honom med ett leende innan hon kollar på mig.

"Blir det fortfarande häng hos dig ikväll eller?" frågar hon medan hon rätar till klänningen för att sedan dra handen genom det långa, korpsvarta håret. Hennes ord får även Sam att rikta sin blick mot mig, med ögonen fulla av hoppfullhet. 

"Såklart det blir," svarar jag och kör ner händerna i byxfickorna. Jasmine ler snabbt åt mitt håll innan hennes uppmärksamhet riktas till Sam. Nora, som går lite framför mig, ser ner på sin klänning och drar lite lätt i det spetsklädda tyget. "Då antar jag att jag måste dra hem och byta om." 

"Visst. Ni kan byta om om ni vill och komma till mig lite senare," svarar jag och rycker lite lätt på axlarna. Klockan är ändå bara elva, vilket inte är den mest optimala tiden att börja dricka på. "Vi ses sen då."

Efter att Nora har yttrat de fyra orden beger sig alla åt olika håll för att ta sig hem. Jag ska just röra på mig jag med när jag har någon uttala mitt namn. Jag vänder mig om och möts av Julia med ett mycket osäkert leende på läpparna. Jag ler mot henne och gungar till lite lätt på stället. "Ja, Julia?"

"Jag tänkte om.. Att jag kanske kunde följa med dig, hjälpa till med lite förberedelser kanske. Jag hade ändå inte tänkt byta om," säger hon fort. Jag förstår att hon är nervös, saker har varit lite stelt mellan oss på sistone, tråkigt nog. Det kan nog bli skönt att få lite egentid med henne. "Självklart får du det."

Vi påbörjar promenaden hem till mig. Tystnaden lägger sig över oss och spänningen går nästan att ta på. Mina händer ligger i tryggt förvar i mina byxfickor medan Julias pillar med klänningsfållen. Jag harklar mig lätt och fäster blicken på en punkt längre fram, allt för att försöka undvika stelheten. Jag är dock ganska övertygad om att jag bara gör det värre. 

"Så.. Vad har du haft för dig på sistone?" frågar jag i ännu ett försök att lätta på stämningen. När jag snabbt riktar blicken mot Julia ser jag hur hon sväljer. Blicken har letat sig till hennes fötter. Hon biter sig i underläppen innan hon slutligen svarar. "Inte så mycket faktiskt. Du då? Du var väl i Göteborg i helgen?"

"Ja, jo. Jag var och såg Håkan," svarar jag, fortfarande oförmögen att släppa konserten. Julia nickar lite och ser för första gången på mig. "Det är modigt, tycker jag, att du vågar vara så öppen med att du gillar honom. Jag tror att många killar skulle få skit för det."

"Det spelar ingen större roll för mig. Han är bra, och jag är stolt över att jag gillar honom. Det är inget jag skäms för," svarar jag och rycker lite på axlarna. Kanske har jag sluppit skiten för att jag ändå har varit ganska populär i klassen, men ärligt talat hade det inte spelat någon roll. Musiken är viktigare än allt det där, och så länge jag bara hade haft Sam hade det dugt.