Ett krossat hjärta, skumbananer och killen på Espresso House

36 - Ingen annan rör mig som du

Veckan efter midsommar spenderar jag till att träna, äta och sova. Jakob jobbar hela veckan och jag vill inget annat än att tiden ska gå snabbare än en snigel i uppförsbacke. Jag vill bara att han ska få semester så vi kan vara tillsammans hela tiden, så att jag ska slippa vara så fruktansvärt uttråkad.

Men så tar den slut, evighetsveckan, och det är dags för Jakob att ha två veckor semester. Det är med stora steg och ett leende etsat på läpparna som jag tar mig till hans lägenhet den dagen. Det är till och med strålande solsken för första gången på flera dagar, som om vädret speglar mina känslor.

Jag kollar direkt mot lägenheten när jag kliver av spårvagnen. Det mesta jag ser är balkongen, men där ser jag även Jakob. Han sitter och solar, och icke att förglömma; han är tröjlös.

Jag tar mig till porten, drar upp den tunga trädörren och går in. När dörren slår igen och lämnar efter sig ett eko som studsar i trapphuset är jag redan vid Jakobs dörr. Jag testar att trycka ner handtaget. Dörren glider upp och jag kliver in. Skorna sparkar jag av mig innan jag går längre in i lägenheten.

Jag tassar bort till balkongen och öppnar försiktigt dörren. Jakob sitter som väntat där med ansiktet mot solen. Ett par hörlurar sitter i hans öron och han trummar med fingrarna i takt till musiken. 

"Stockholmstrafiken i kaos: Tjugoårig pojke solar på balkongen," säger jag och lutar mig mot dörrkarmen. Jakob drar ur hörlurarna ur öronen och kollar mot mig. Han skakar sakta på huvudet. "Jättekul, men så blek är jag faktiskt inte." 

"Jag tänkte säga att du var så snygg att ingen kunde slita blicken från dig, men visst. Det var du som sa det, inte jag," svarar jag med ett flin. Jakob puttar upp solglasögonen så att jag ska se att han himlar med ögonen innan han släpper dem igen och låter dem falla tillbaka på plats. 

Jag skrattar medan jag går tillbaka in i lägenheten. Bakom mig uppfattar jag ljudet av hur Jakob reser sig från stolen och kommer in från balkongen. Jag slänger mig på hans säng och vrider huvudet åt hans håll, följer honom med blicken när han tar upp en tröja från golvet.

"Du behöver inte sätta på dig den för min skull," säger jag.

"Jaså, det säger du," svarar han och möter min blick. En ryckning i mungipan, och sen ligger tröjan på golvet igen. Han går mot sängen och sätter sig ner bredvid mig. Jag lägger armarna om hans midja, där den bara huden är skön mot mina armar, fortfarande varm efter solens beröring. 

"Jag tänker aldrig mer släppa dig," mumlar jag ner mot överkastet. Jakob måste på något mirakulöst sätt hört vad jag sa, för han skrattar. "Funkar bra för mig." 

Han lägger sig ner och jag måste lossa på greppet för att kunna krypa närmre honom. Återigen lägger jag armarna om honom och trasslar in mina ben med hans. "Från och med nu."

Ännu ett skratt hörs från Jakobs håll. Han lägger sin panna mot min och sluter försiktigt ögonen. Hans finger rörs i mjuka cirklar över min mage, som slår volt efter volt. Ett leende pryder hans vackra ansikte. "Vad har du gjort under veckan då?"

"Haft tråkigt," svarar jag. Jag flyttar min ena hand till Jakobs hår, låter den dras genom det bruna rufset  en stund innan jag bara låter de små lockarna i nacken rulla sig runt mina fingrar. 

"Men nu är du här," viskar Jakob.

"Nu är jag här," instämmer jag. 

Jag börjar lämna lätta små kyssar i hans ansikte. I pannan, på nästippen. Jag böjer på huvudet så jag ska komma åt hans käke. Där lämnar mina läppar ett klart lila märke, och ett till precis ovanför. Efter det gosar jag in mitt ansikte mot hans hals och blundar.