Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 1

Sommar

Kapitel 1 - Evie  

Italien. Jag hade alltid velat åka till just Italien. Varför har jag aldrig förstått men det är någonting med just det landet som fått mig att längta dit. Samma dag som jag tog examen från universitetet bokade jag en biljett till Rom. Nu hade jag varit där i närmare två månader och trots det hade jag inte lyckats göra mycket mer än att fixa ett jobb på ett museum och festat. Jag hade tur med min chef, han var förstående och täckte alltid för mig när jag var sen eller behövde smita iväg tidigt. Han var en äldre man, kanske runt sextio år. Vi städade på museet så ingen var särskilt uppmärksam på om vi var två eller en som jobbade. Ägaren brydde sig inte om vad vi gjorde så länge stället var rent och fint samt att vi inte förde oväsen. Han ville inte störa turisterna som kom dit. John, min chef, tyckte det var skönt att ha mig som sällskap. Dessutom tyckte han om att jag var ung. En frisk fläkt brukade han kalla mig. John hade humor och var ingen seg gammal gubbe. Han påminde mig om min egen farfar som dog för snart fem år sedan. Tiden gick alldeles för snabbt. Jag skulle snart fylla tjugotre år. Med en suck tog jag upp min mopp och fortsatte skura den enorma salen som hade stora skulpturer överallt. Konst. Det var någonting jag aldrig riktigt förstått mig på. John visslade medan han skurade golvet från andra sidan salen. Vi jobbade oss mot samma utgång som låg i mitten av den ena långa väggen. John var alltid positiv, oavsett vad. Jag längtade hem till min lilla lägenhet som låg fyra trappor upp ovanför en thailändsk restaurang som hade världens godaste buffé. Ägaren hade börjat ge mig rabatt varje gång jag kom för att äta där. På en vecka kunde jag äta där ungefär fem gånger, ibland mer och ibland mindre. En del fredagar hade jag följt med John ut på middag tillsammans med några andra från jobbet. Bland annat receptionisten Valerie som fyllde trettiosju i år och vid en del tillfällen hade en av vakterna följt med, Kevin. Han var några år äldre än mig. Kevin tyckte inte det var särskilt roligt att äta middag med en kvinna som mest pratade om hur mycket hon saknade att vara ute på klubbarna och John som var en riktig gamling. Jag njöt av deras sällskap för dom påminde så mycket om släktingar hemifrån. Kevin hade jag däremot följt med ut på klubbarna ett par gånger. Han var rolig att umgås med och dessutom var han snygg. Det hade tagit mig två veckor att erkänna det för mig själv men nu när jag äntligen gjort det kände jag mig stolt över mig själv. Kevin hade mörkbrunt hår med blågrå ögon. Det var ovanligt med tanke på att dom flesta i Italien hade svart hår och brun alternativt grön ögonfärg. Kevin var lång och han hade fina magrutor, dom hade jag råkat se en gång på klubben då han skakade om sin t-shirt för att få in lite luft under den. Vi hade inte flirtat med varandra särskilt mycket men det hade hänt ett par gånger när vi druckit en hel del samt andra dagen som jag jobbade. Han hade givit mig ett bländade leende och frågade om jag inte var för snygg för att städa på ett gammalt museum. Det hade fått mig att rodna. Jag litade på Kevin och även om vi flirtat med varandra lite så visste jag att han fanns där för mig som en vän om jag behövde honom. Även fast jag bara jobbat på museet i tre veckor så hade jag och Kevin hunnit ha några djupa samtal med varandra.

   - Du ser bekymrad ut idag, sa John när vi närmade oss dörren. 

   - Bara fundersam, log jag tillbaka.

Det kändes inte ens konstigt att prata engelska längre. Jag hade gruvat mig för att behöva prata ett språk som jag inte använt på ett tag men det kändes naturligt nu. Johns engelska var inte helt perfekt men det kunde man inte vänta sig av en så gammal människa, hade dom ens engelska i skolan när han växte upp? John log vänligt mot mig och lovade att allt skulle släppa om jag bara slappnade av lite och slutade oroa mig. Han visste att jag varit orolig för att klara mig själv här i Italien. Vi sa inget mer förrän vi stod klara vid dörröppningen. John klappade mig på axeln och sa åt mig att gå hem för dagen. Klockan var bara tre men det fanns inte så mycket kvar att göra. Jag log tacksamt mot John. Jag gick till vårt lilla krypin som låg en trappa ned för att hämta jackan innan jag sa hejdå till Valerie som satt i receptionen och sedan Kevin som var på väg in genom dörrarna. Det var sista arbetsdagen den här veckan och det enda jag längtade efter var att sitta hemma i lägenheten med mat från restaurangen under mig. Dom väntade mig inte än på ett par timmar men det spelade ingen roll. Jag tog en taxi dit och klev in genom dörrarna exakt en halvtimme efter att jag slutat. Wong, son till ägaren, lyfte på blicken. Ett stort leende spred sig på hans läppar när han såg mig komma in genom dörren. Han hälsade på mig precis som vanligt och frågade om min arbetsdag. Vi småpratade medan jag plockade mat från buffén. Wong var något år äldre än mig. Hans engelska uttal var perfekt och första gången vi pratade med varandra hade jag fått en chock. Det var som om han levt hela sitt liv i USA eller England, så perfekt var det. Efter att ha betalat vände jag mig om för att gå.