Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 14

Kapitel 14 - Ji 

Det hade tagit mig närmare en vecka efter mötet med våra managers då Seung dykt upp att börja fila på en ny låt. Jag kunde inte koncentrera mig när Evie gick omkring i lägenheten iförd någon av mina skjortor som var slarvigt knäppt utan något annat på sig. Hennes armar runt min hals och dom där läpparna mot min nacke gjorde mig helt galen. Även om allt hon gjorde var detsamma så var det inte likadant längre. Någonting hade ändrats men jag kunde inte sätta fingret på det. Kanske var jag bara stressad av att behöva komma på en låttext. Kanske inte. Jag bet hårt i pennan som jag hade i handen medan jag såg på Evie som fixade sitt hår framför spegeln i hallen. Kunde det ha något att göra med Seung? Med ett snabbt ryckt trängde jag undan tanken. Jag höll på bli sinnessjuk. Evie kom in i mitt arbetsrum som var fyllt av posters på väggarna. Hon frågade om jag behövde något från stan när hon ändå skulle dit. Jag gav henne en bekymrad blick.

   - Hur ska du hitta överallt? Frågade jag oroligt.

   - Jag ska möta Seungri, flinade hon. - Vill du följa med?

Jag kände en lättnad när hon nämnde Seungri och inte Seung, inte för att jag inte litade på Evie. Jag litade inte riktigt på Seung. Istället för att säga något om lättnaden i min bröstkorg kysste jag hennes  mun lätt och bad henne hälsa till Seungri. Kyssen kändes annorlunda. Jag inbillade mig inte. Den var helt klart inte densamma. Var det jag som ändrats? Var det verkligen stressen som fick mig att agera annorlunda än i vanligt fall. Evie lämnade rummet och kort därpå gick ytterdörren igen. Hon skulle inte vara hemma på några timmar så jag kunde lika gärna få någonting gjort.

Klockan hann bli tre när jag äntligen lutade mig bakåt i stolen. Jag orkade inte skriva ned ett enda ord till. Min mobil började ringa och på skärmen lyste Taeyangs namn. Jag svarade efter tre signaler och samma sekund som jag satte mobilen mot örat så skrek han och antagligen alla dom andra rakt in i mikrofonen på mobilen. Dom bad mig komma ned till stan så vi kunde äta ute. Jag stönade högt och bad dom köpa hem istället. Jag hörde Seung säga någonting och både Daesung och Evie gav ifrån sig ett högt skratt. På nolltid var jag uppe på benen och bad dom vänta i tio munter. Kläderna hittade jag på två minuter och mitt hår såg bra ut. Snabbt hämtade jag bilen och körde in mot stan. Jag kunde inte låta bli att undra hur länge Seung varit i närheten av Evie. Det tog mig knappt fem minuter att komma in till stan och parkera bilen. Taeyang viftade med armen när han såg mig gå emot dom. Evie stod med Seungri på hans högra sida medan Seung stod långt bort på den vänstra. Det kanske bara varit en slump att dom pratat tidigare.

   - Hej, flinade jag och kysste Evie häftigt på läpparna. - Jag är vrålhungrig.

   - Då äter vi! Utbrast Daesung och spanade runt oss. - Vars ska vi äta?!

Det tog oss ytterligare tio minuter att bestämma vilken restaurang vi skulle äta på. Det var Seungris val som vann eftersom Taeyang tydligen var mer sugen på thailändsk mat än något annat. Det fanns däremot flera olika sorters mat på det stället så jag klagade inte. Den enda som blev sur var Seung som helst velat äta något mer ‘normalt’ som han kallade det. Något från Europa. Evie hade bara grimaserat åt hans val eftersom hon tydligen var van att äta sånt dagligen i vanligt fall. Seungris val hade fått både hennes och min röst så den restaurangen vann markant.

Jag iakttog Evie nästan hela tiden utan att hon ens märkte det. Hon var upptagen att tjafsa med Seungri och sno mat från Taeyang som ständigt snodde något från hennes tallrik. Mitt emot henne satt Seung med ett snett leende och samma blick som han alltid fick när han såg på min flickvän. Jag hade aldrig stört mig på det förrän nu eftersom jag misstänkte att Evie hade börjat få liknande känslor för honom som han hade för henne. Jag var inte helt säker men misstanken fanns ändå där i mitt huvud. Det var inte förrän mot slutet av middagen som jag hade lust att slå till Seung. Precis när Evie var på väg att sno en kycklingbit från Taeyangs tallrik tog Seung tag i hennes handled och han höll den lite för länge. Evie rodnade och drog åt sig handen. Jag kände mig väldigt säker på att det fanns känslor där. Jag var tvungen att fråga henne men inte förrän vi kom hem. Det skulle vara lite konstigt om jag började fråga ut Evie här med alla andra. Jag gav Seung en mörk blick men han såg den inte. Han var för upptagen att se på henne igen. Resten av kvällen kunde jag inte slappna av över huvudtaget som jag önskat. Jag var tvungen att hålla koll på Seung och hans intensiva blickar. Det var inte förrän jag låste ytterdörren bakom mig och Evie som min kropp äntligen slappnade av en aning. Vi hade däremot väldigt mycket att prata om. Jag väntade tills Evie tagit på sig kläderna som hon kallade för ‘hemmakläder’ innan jag frågade henne om hon hade lite tid. Evie slog sig ned i fåtöljen som stod snett bredvid mig med ett litet leende. Nu när jag såg henne sitta där kändes det som om mina misstankar var helt vrickade men jag behövde få veta sanningen för att kunna tänka klart igen. Evie bet sig lite i läppen medan hon väntade på att jag skulle börja.