Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 22

Kapitel 22 - Evie

Min syster ringde mig för första gången på ett par veckor den sista dagen i januari Hon längtade bort från Sverige på grund av den jävla kylan och ville hälsa på. Seungri hade inget emot att hon kom så jag ordnade Seungris andra gästrum som låg bredvid mitt rum som jag hade för att bjuda hit henne. På bara tre dagar hade vi ordnat flygbiljetter till henne. Hon var på väg nu. Bara fyra timmar bort från mig. Det kröp i hela min kropp när jag visste att jag skulle få träffa min syster. Jag kunde knappt sitta stilla medan killarna arbetade på kontoret. Ett tag hotade Taeyang att kasta ut mig om jag inte lugnade ned mig. Istället satt jag bredvid Seung och såg på medan han jobbade på en ny låt som ‘BigBang’ skulle spela in tillsammans. Då och då sneglade han på mig med ett litet leende följt av att han frågade om det såg bra ut. Jag hade nickat varje gång. Jag tittade på klockan, tre timmar och fyrtiofem minuter. Tiden sniglade sig verkligen framåt och det gjorde mig rastlös. 

   - Ska jag skjutsa dig till flygplatsen sen? Frågade Seung lågt.

   - Kan du det?! Utbrast jag lite högre. - Det skulle vara schyst om du gjorde det. 

Han log ned mot pappret. Det där generade leendet som fick mig att vilja spinna som en katt. Jag flackade lite med blicken för att se på dom andra. Ingen tittade på oss. Hade jag verkligen tänkt det där nyss? ‘som en katt’, det var inte likt mig att tänka så. Jag måste ha blivit knäpp. Seung slog sin penna mot bordet i en rytm jag inte kände igen, antagligen en låt som jag inte visste om. Efter en stund gjorde ljudet mig irriterad så jag tog tag i hans handled för att gå honom att sluta med det där förbannade trummandet. Lite för sent insåg jag hur Seung tittade på mina fingrar som var lindade runt hans handled. Han tog sin vänstra hand och lät sina fingrar smeka min hud på handen, lätt och smidigt. Hela min kropp ryste av hans beröring. Jag drog mig undan. Inte för att jag inte tyckte om när han rörde mig utan för att jag hade lovat mig själv att ta avstånd från Seung och singel för att verkligen tänka igenom mitt liv. 

   - Förlåt, mumlade han lågt. - Jag vet...vänner. 

Han grimaserade lite men återgick snabbt till texten han höll på med. Min kropp sjöng fortfarande av hans beröring. Jag svalde hårt och vände bort blicken från honom. Det fick inte vara såhär. Vi var vänner och det behövde jag verkligen. Snart skulle Therese vara här, hon kunde hjälpa mig. Jag såg på klockan igen. Tre timmar och trettio minuter. Jag la pannan mot bordet och suckade. Tiden gick verkligen sakta när man ville att den skulle gå som snabbast. Ljudet av pennor mot papper, fingrar mot tangenter och ibland suckar fick mig att vilja fly från rummet. Det gjorde mig ännu mer rastlös än vad jag redan var. Jag rätade snabbt på mig och gled närmare Seung. Han sneglade lite förvånat på mig men han sa inte ett ord. Jag krokade fast min vänstra arm med hans högra.

   - Jag är hungrig, viskade jag lågt. 

   - Ska vi äta? Frågade Seung och la ifrån sig pennan. - Vi kan åka nu. 

Han ville säkert vara ensam med mig. Jag nickade och reste mig upp från stolen. Bättre att äta än att sitta här i ytterligare tre timmar. Det skulle nog göra mig galen. Seung drog med sig sin jacka och föste mig framför sig. Seungri och Taeyang såg efter oss men ingen frågade vars vi skulle. Seung tog oss till hans bil som stod parkerad på samma plats som alltid. Han öppnade dörren och lät mig kliva in innan han stängde min bildörr och gick runt för att hoppa in själv. Jag kunde inte låta bli att önska att Seung erkänt sina känslor för mig först. Det var något med oss som bara klickade. Känslor hade nog funnits mellan oss hela tiden, det var bara jag som inte fattat det från början. Jag bet mig hårt i kinden för att stoppa tankegången. Therese fick hjälpa mig med det här. Punkt slut.