Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 15

Kapitel 15 - Seung 

Slutet av oktober. Färgerna började försvinna på grund av kylan som kom varje natt och snart skulle inte ens dom tåligaste blommorna överleva. Snart skulle snön komma. Jag rös av blotta tanken av att behöva utstå ännu en kall vinter. Jag vände mig om från fönstret som fanns i vårt samlingsrum i studion och istället tittade jag på Ji och Evie som satt i soffan. Dom var fortfarande tillsammans. Ji hade varit ganska deppig ett par dagar efter hans samtal med mig men nu verkade han ha ryckt upp sig igen. Han kanske bara varit paranoid ändå? Taeyang klappade med händerna när han kom in i rummet igen efter att ha ringt till sin manager. Vi hade blivit tillsagda att vara här vid elva för ett viktigt möte men ingen av våra managers syntes till.

   - Ehm...det är inställt, sa Taeyang med en suck.

   - Okej? Sa Seungri osäkert. - Någon som har lust att bowla ikväll?

Daesung, som inte var något vidare bra på bowla, stönade högt och föreslog något som alla kunde vara med på istället. Evie grimaserade också men hon sa ingenting högt till oss andra. Jag flinade mot Seungri och lovade att följa med. Taeyang och Ji tyckte också det var en bra idé för det var trots allt längesen vi bowlade tillsammans.

   - Så Dae, sa Evie efter en stund. - Ska vi hitta på något roligare?

Han var precis på väg att svara när Ji påpekade att dom ändå kunde följa med för att hålla alla vi andra sällskap. Daesung stönade högt igen men Evie ryckte på axlarna. Dom såg på varandra en kort stund innan även han valde att följa med även om han lät lite irriterad. Diskret tittade jag mot Evie bara för att få se om hon log det där varma leendet som hon alltid fick när någon gjorde något roligt. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag upptäckte att Evie redan såg på mig med just det leendet jag hade hoppats få se. Det kändes som om mitt hjärta smälte. Ögonblicket försvann lika fort som det kommit. Evie vände blicken mot Seungri. Dom verkade ha någon mental diskussion. Seungri spände ögonen i henne varpå Evie grimaserade mot honom. Jag undrade vad det handlade om och jag undrade också varför just dom två hade hemligheter tillsammans. Brukade dom umgås oftare än vad jag visste om? Kanske det. Dom bodde i samma område så det vore ju inte särskilt konstigt om dom rent faktiskt hängde ibland. Jag kände mig avundsjuk på Seungri som fick vara så nära Evie utan att Ji blängde på honom. En del av mig önskade att jag aldrig erkänt mina känslor för henne så även jag kunde krama om henne utan att dom andra höjde på ögonbrynen. Med en suck drog jag på mig min jacka och bad dom andra höra av sig när vi skulle bowla.

Klockan var exakt nio när jag klev in på bowlinghallen. Fansen hade stockats utanför och deras skrik hördes hela vägen in till oss. Jag hade alltid älskat mina fans men på senaste tiden tyckte jag dom bara var för mycket. Stor del var på grund av att jag inte orkade le och vinka som om allt var okej i mitt liv. Just nu kändes mitt liv ganska jobbigt så det var tungt att fansen skrek när dom såg mig komma längst vägen. Alla de andra var redan där inne och värmde upp. Jag lämnade min jacka, bytte skor och hämtade ett bra klot innan jag gjorde gänget sällskap. Trots Daesungs och Evies protester tidigare så hade dom varsitt klot. Utanför försökte vakterna mota bort fansen som ville ha autografer och bilder, det hördes för varje gång dom ropade och pratade med varandra när dom sprang ut och in genom glasdörrarna. Som tur var fanns det inga fönster här så dom kunde se på när vi bowlade. Ji tog upp sitt klot och frågade om vi var redo att spela. Daesung stönade och frågade om dom inte fick lov att göra något annat. Seungri slog till honom i bakhuvudet och påpekade att vi nästan aldrig hittade på något som en grupp och att det här var viktigt. Jag sa ingenting men jag höll med honom. Dessutom fick jag en chans att vara med Evie utan att komma på en ursäkt. Hon slog armarna om Ji som pussade henne på kinden. Någonting i kroppen slets sönder när dom var med varandra framför mina ögon. Jag klarade inte av att titta på dom. Jag vände bort blicken och tog tillfället i akt att börja bowla istället. Fokus var det viktigaste.