Kapitel 19 - Seung
Bara ett par dagar efter middagen med Evie sågs vi igen i studion. Den här gången satt jag i soffan med henne och Seungri medan JiYong stod inne vid micken för att spela in sin singel. Taeyang och Daesung hade stuckit iväg för att köpa mat till oss alla. Vi hade redan varit här i ett par timmar, jag hade varit tvungen att avsluta inspelningen jag hållit på med när Evie dök upp och sedan hade även Daesung lite att spela in till samma låt innan det till sist var Ji’s tur att spela in. Vårt album var inte riktigt helt klart än men det var inte lika viktigt som singeln som skulle släppas redan näsa vecka. Vi låg helt klart efter i schemat. Hittills hade vi inte fått höra något alls av Ji’s nya låt, dom hade bara testat ljudet. Jag drog handen över nacken ett par gånger. Det skulle bli en lång eftermiddag. Evie lutade sig mot Seungris axel och det fick mig att bita ihop hårt. Taeyang klev in genom dörren med två påsar i händerna, bakom honom kom Daesung med ytterligare fyra. Det verkade som att dom köpt upp en hel restaurang. Ji kom ut till oss för att äta, han verkade vara på bättre humör än sist. Vi umgicks med varandra vilket var en klar förbättring under de två månaderna som Evie varit borta men det kändes ändå som att det fanns lite ouppklarat mellan oss ibland. Seungri reste sig upp från sin plats för att hämta någonting och Ji tog snabbt hans plats bredvid Evie. Hon lutade sig lite mot honom och viskade något i hans öra. Jag försökte hålla svartsjukan i schack, det var inget mellan dom längre. Det visste till och med dom andra.
- Jag är så trött, stönade Daesung. - När är du klar Kwon?
Ji, som många gånger kallades Kwon, rycket på axlarna och påpekade att ingen av oss behövde stanna i studion med honom om vi inte ville. Jag, som satt bredvid Ji, la en arm runt hans axlar med ett leende. Jag kunde nästan höra hur dom andra höll andan. Dom hade fortfarande inte riktigt hängt med på att Kwon och jag var vänner igen efter allt som hänt mellan oss. Jag hade ingenting emot honom och han var fortfarande min lillebror i mina ögon. Det hade han alltid varit även om han alltid tjurade när jag kallade honom det.
- Du vet själv att vi alltid stannar här tillsammans, flinade jag. - Eller hur?
- Aah, svarade Ji och lutade sig lite mot mig för att sätta armbågen i sidan på mig. - Hyung.
Evie höjde lite på ögonbrynet men sa ingenting till varken mig eller Kwon. Seungri kom tillbaka in i studion igen och gjorde plats för sig själv mellan Ji och Evie. Jag såg hur Ji lipade mot Seungri. Han flinade bara tillbaka.
Efter vi ätit hämtade Ji in killarna, Choi och Yen, för att fortsätta jobba med låten. Det tog en stund innan Kwon äntligen kom igång. Orden chockade mig redan från början. Vi visste redan att låten skulle ha namnet ”Who you?” men att det skulle handla om Evie hade jag ingen aning om. Det var så självklart att till och med Evie såg lite stirrig ut. Jag gav Daesung en lång blick och han ryckte på axlarna tillbaka. Seungri viskade något till Taeyang som nickade instämmande. Jag undrade vad dom pratade om. Evie reste sig upp från sin plats och gled sedan ned bredvid mig istället.
- Det här känns...oroande? Sa hon lite frågande.
- Han skrev låten när ni gjort slut, svarade jag lågt. - Det är nog därför...oroa dig inte.
- Jag är inte orolig! Utbrast Evie och knuffade till mig.
Ji hade verkligen överträffat sig själv. Låten var bra och texten djup. Hans känslor visades tydligt. Han ville ha tillbaka Evie som enligt honom redan träffar en ny, han syftade på mig. Kwon ville att vi skulle lämna varandra så han kunde få tillbaka henne igen. Jag gillade rytmen och sättet låten var på. Inte aggressiv eller deprimerande. Den var lätt att börja gilla och det var nog det Ji satsat på lite extra. Ibland sjöng han på engelska men till största del var låten på koreanska, som nu Evie förstod.
YOU ARE READING
Twisted (BIGBANG Fic)
FanfictionEvie är precis som vilken tjej som helst. Hon jobbar för att överleva och har sina dagliga rutiner. Ingenting speciellt egentligen. En dag stöter hon ihop med en kille på en restaurang, hon tycker sig känna igen namnet och det kittlar i hennes minne...