Kapitel 31 - Seung
Blommor. Blommor. Vad tyckte hon om för blommor? Jag hade ändrat mig tio gånger men tjejen bakom disken verkade inte bry sig nämnvärt. Kwon himlade med ögonen när jag ändrade mig för elfte gången och påpekade att hon tyckte om vita och röda rosor. Jag såg på rosorna men tyckte inte att det kändes helt rätt. Vitt och rött. Rosa och vita? Jag bad expediten sätta ihop rosa och vita rosor en gång. Hon plockade lätt fram några av varje och visade mig kombinationen. Jag nickade sedan uppskattat och bad henne sätta ihop fem av varje sort tillsammans med något grönt så det skulle se bra ut. Kwon flinade och sa någonting om att jag var en ”hopplös romantiker”. Jag betalade för min bukett och sedan lämnade vi butiken. Jag knuffade till Kwon ett par gånger för att ha skämt ut mig inne i affären. Han höjde på ögonbrynet och påpekade att han bara sagt sanningen. Jag var så pass nervös att Kwon var tvungen att köra hem till Seungri. Mina ben skakade oavbrutet och det kändes hela tiden som att jag glömt någonting. Jag vände mig mot JiYong för fjärde gången på två minuter och frågade om det var något som jag inte tänkt på. Han skrattade och sneglade mot mig lite snabbt.
- Lugna ned dig Seung-hyung, flinade han. - Wow..ska du fria eller? Du är helt skakig.
- Neeej! Svarade jag lite för snabbt. - Varför skulle jag göra det?! Tror du hon vill att jag friar?
Kwon skrattade väldigt högt ännu en gång åt mig och frågade om jag verkligen menade allvar med min nervositet över en dejt. Jag svalde och nickade lite osäkert. Kwon skrattade till igen och slog till ratten ett par gånger med händerna.
- Ska du skrämma iväg henne med en ring på första dejten? Frustade han roat.
- Du! Utbrast jag irriterat. - Vi har mer eller mindre dejtat redan...typ.
Kwon sa ingenting mer men han flinade roat åt mig ett par gånger. Vi närmade oss Seungris hus och för varje meter blev jag allt mer nervös. Tänk om hon skulle hata blommorna? Eller skratta åt mig när jag frågade om vi skulle gå ut på en dejt ikväll? Kwon försökte lugna ned mig men det funkade inte direkt. Det enda jag kunde tänka på var att om bara några få minuter skulle Evie stå med den här buketten i sin hand. Bara tanken fick mig att vilja skrika. Av ren glädje. Det som fick mig att sitta kvar i sätet med ett behärskat uttryck var just att den sortens saker inte riktigt passade mig eller min image. Jag var den iskalla. Lugna. Jag såg ned på buketten och log lite för mig själv.
När hon såg den satte hon händerna för munnen följt av att hon drog in mig i en lång kram. Bakom henne gjorde Seungri tummen upp följt av Kwon som lutade sig mot soffkanten. Han såg nöjd ut. När Evie gled ur min famn drog hon in doften från blommorna genom näsan ett par gånger innan hon sedan log mot mig med ett brett leende. Evie försvann ut i köket för att sätta rosorna i vatten och då passade Seungri på att slå armen runt min nacke. Han frågade om jag tänkte sno Evie. Jag gav honom en irriterad blick.
- Vad menar du med det? Frågade jag.
- Det var ett skämt, skrattade han. - Det skulle bara kännas konstigt om hon inte bodde här..
Det tog en stund för mig att riktigt fatta vad Seungri precis sagt. Han skulle tycka det vore konstigt om Evie flyttade. Till mig. Jag slog ihop käkarna och frågade om det fanns någon anledning för mig att känna mig orolig. Seungri höjde på ögonbrynet och skrattade sedan roat.
- Tror du verkligen att jag skulle förstöra för dig? Sa han lätt. - Bara för att hon ska bo kvar?
- Det vet man aldrig, snäste jag åt honom. - Det finns alltid någon som vill förstöra...
YOU ARE READING
Twisted (BIGBANG Fic)
FanfictionEvie är precis som vilken tjej som helst. Hon jobbar för att överleva och har sina dagliga rutiner. Ingenting speciellt egentligen. En dag stöter hon ihop med en kille på en restaurang, hon tycker sig känna igen namnet och det kittlar i hennes minne...