Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 17

Vinter

Kapitel 17 - Seungri 

Nytt år. Nya möjligheter? Gruppen hade varit mer eller mindre splittrad sedan november förra året när Evie åkte. I två månaders tid träffade vi andra varken JiYong eller Seung-hyun. Dom var mer eller mindre osynliga. Taeyang hade fått tag på Ji två gånger och då hade dom inte pratat om något annat än musiken. Fansen var förkrossade. Dom insåg snabbt att någonting var fel och när Ji och Seungs managers förklarade att gruppen skulle ta en liten paus under vintern fick dom sina misstankar bekräftade. Fansen visste inte exakt vad anledningen var men dom visste att ingen av killarna mådde särskilt bra. Vi andra tre som försökte fortsätta med vårt jobb fick ständigt frågor om dom andra två. Vissa fans la skulden på Evie medan andra trodde Ji och Seung bara behövde semester. Vilket som så hoppades dom att vi skulle kunna fortsätta med vårt album och vår turné snart. Ji personligen skulle spela in sin nya singel nu i januari men nu var inte hans manager så säker på om det skulle gå vägen. Daesung var säker på att Ji skulle rycka upp sig och jag höll med. Han var ingen som deppade särskilt länge även om det här var ett rekord av något slag. Taeyang la händerna mot bordet med en djup suck. 

   - Tror ni dom dyker upp? Frågade Taeyang och snurrade lite på stolen han satt i.

   - Dom har inte gjort det på dom senaste fem mötena vi haft, påpekade jag. 

Daesung ryckte på axlarna och i samma sekund flög dörren upp och Ji kom in som om det var det mest självklara i hela världen. Han log och bad om ursäkt för att han inte varit särskilt social under den senaste tiden. Jag kunde inte göra annat än stirra på honom. Det kom som en chock att se Ji efter så lång tid. Bara en stund efter Ji kom våra managers in. Seungs manager suckade uppgivet när han såg att Seung fortfarande saknades. 

   - Har du pratat något med Seung? Frågade jag Ji. 

Han nickade och påpekade att dom träffats en hel del sedan ‘hon’ lämnat Seoul. Jag antog att det var Evie som Ji menade. Jag blev lite förvånad över att dom umgåtts frivilligt. Det kanske var så att dom begravt stridsyxan redan. 

   - Han kommer inte idag, bekräftade han. - Kanske nästa gång.

Ji fyrade av ett leende mot oss innan han slog sig ned på samma stol som alltid. Jag insåg att det var dags för Evie att komma tillbaka hit. Hon skulle aldrig åka hit själv så vi var tvungna att hämta hit henne. Det var ingen mening att fråga Ji om det. Taeyang och Daesung skulle följa med men då skulle det vara lite för misstänksamt. Jag snurrade ett varv med stolen medan jag tänkte på det. Jag kunde åka själv. Det var ett alternativ som kändes mest logiskt och dessutom skulle Evie uppskatta om jag kom ensam istället för att ta med mig dom andra. Jag visste saker som varken Daesung eller Taeyang visste. 

   - Så..när börjar jag spela in? Frågade Ji och la båda händerna under hakan. 

Hans manager bläddrade lite i sin kalender medan han mumlade för sig själv. Han frågade Ji om det funkade för honom om två dagar. Det var min tidsram. Två dagar. Om två dagar måste Evie vara här i Sydkorea igen. Även om jag behövde bära henne hit från Italien. Jag flög upp från min plats på nolltid och bad om ursäkt. Dom andra såg efter mig när jag skyndade ut från rummet. Om jag tog ett flyg idag kunde jag och Evie åka tillbaka imorgon och på så sätt vara framme i god tid. Tanken fick mig att vilja springa till flygplatsen även om det var några mil bort. Jag kände mig upprymd att få hämta tillbaka henne själv. Ingen av dom skulle få komma undan den här gången. Dom behövde lösa allt och det enda sättet var att dom träffades. Att få Ji och Seung till Italien skulle bli svårare än att få Evie till Sydkorea. Det tog taxin en halvtimme att köra till flygplatsen. Väl där inne var det långa köer överallt. När jag äntligen fick komma fram såg tjejen bakom disken trött ut. Hon kände igen mig nästan med en gång, det syntes i ögonen på henne. Jag log bara vänligt tillbaka, just nu orkade jag inte med några autografer. Tjejen hälsade lite överdrivet glatt och frågade vad hon kunde göra för mig. Jag drog upp min plånbok från bakfickan för att leta åt mitt kort.