The real shit behind the walls.

Del 4 ♡

Den svenska lektionen var nog den längsta lektionen någonsin, måste tillochmed blivit nytt rekord i hur många ord som åkt in i mitt huvud och hur många som åkte ut samma väg. Vår svenskalärare Marie är väll helt okej och svenska är vanligtvis ett av mina favoritämne men bilden i huvudet av Tristans grön/blå melerade ögon vill inte försvinna. Plötsligt tjöt de till och jag vaknade upp ifrån mina egna tankar i ett drastiskt ryck. "Penelope skulle jag kunna få prata med dig en kort stund?" Sa Marie till mig i ett svagt leende i samma ögonblick som Chelsea vände sig mot mitt håll och tittade först på Aubrey sen på mig och tillbaka på Aubrey innan hon flinade de hånfulla flinet som borrar sig flera kilometer in i ens huvud.

I en tung suck samlade jag ihop mina böcker och slängde ner dem i min väska innan jag slängde upp den över axeln. Med motvilliga och tunga steg gick jag fram till Marie där hon satt bakom sitt skrivbord vid tavlan. Hon drog ut den översta skrivbordslådan och tog upp en lapp som hon sen sträckte fram till mig. "Denhär lappen fick jag av skolsköterskan och hon sa att du skulle gå till henne nu efter denna lektionen." Sa hon till mig samtidigt som jag vände blicken ner på lappen och läste "Hej Penelope! Jag ser gärna att du kommer förbi mig så snabbt som möjligt då det är viktigt. Hälsningar Gunilla" Jag vände blicken upp på Marie igen och nickade långsamt innan jag vände på klacken och gick ut ur klassrummet. 

Skolsköterskan sitter i andra sidan av skolan vilket innebar att jag var tvungen att gå förbi nians & den andra åttans klassrum för att komma till henne. Med tunga och snabba steg satte jag fart mot de hållet. Ett högt och irriterande fnitter spred sig i korridoren när jag tittade upp och hörde direkt vem de kom ifrån, Chelsea. Hon, Aubrey, Tristan & några andra ifrån åttan och nian hängde vid bänkarna utanför klassrummet och Chelsea tittade mig rakt in i ögonen samtidigt som hon stod fastklistrad vid Tristan. Hennes arm runt hans nacke och hans blick var på dom andra. Hon tog tag i hans armar och försökte sätta hans händer om hennes midja i samma ögonblick som han fick syn på mig och skulle precis öppna munnen innan Chelsea tog ett löst grepp om hans kind och vände hans ansikte mot henne samtidigt som hon kramade honom. 

Tyngden i bröstet blev tyngre men egentligen så skämde hon ju bara ut sig själv? Allt såg ju bara tillgjort ut för han kramade ju inte ens tillbaka, han hade inte ens lagt armen om henne utan han stod bara och pratade med dem andra. Jag smet snabbt förbi och kom fram till skolsköterskans dörr. 

Tog ett djupt andetag och knackade två gånger innan jag gick in. "Åh hej Penelope de va inte igår de!" Sa hon till mig när jag kom in och satte mig på stolen mitt emot henne. "Hej, ja de va ett tag sen." Sa jag i ett tyst mummel samtidigt som jag vände blicken fram mot henne. "Anledningen till att jag ville att du skulle komma hit var för att resten av din klass har gjort den hälsokollen vi snackade om i vintras. Så vi ska börja med att kolla din syn lite och sen ska vi väga och mäta dig." Sa hon till mig samtidigt som hon drog fram ett par papper. Jag satt kvar i stolen och hon pekade på en tavla där det var bokstäver i olika storlekar där hon bad mig säga vilken bokstav de var hon kollade på. "Super, de gick ju jättebra." Sa hon innan vi gick bort mot väggen för att mäta mig. "Så nu får du ta av dig skorna och koftan." 

Jag tittade upp på henne samtidigt som jag bet mig svagt i underläppen och började ta av mig skorna. Koftan är de sista jag vill ta av mig tänkte jag för mig själv men gjorde ändå som jag blev tillsagd. Jag drog upp blixtlåset och la ifrån mig koftan samtidigt som jag såg hur Gunillas blick hade fastnat på min överarm. Märket runt min arm hade blivit ännu mörkare och nu förstod jag att det var kört men jag ställde mig ändå intill väggen och hon mätte mig. Jag klev upp på vågen och siffrorna visade 51 kg. "Dehär va ju lite mindre bra sa hon samtidigt som hon antecknade på pappret. Jag har fastnat på idrotten så klämde till min arm de är därför jag har de märket på armen ljög jag för henne.