The real shit behind the walls.

Del 7 ♡

När jag tillslut hade kommit fram till mitt rum hörde jag ljudet av en öl som öppnades och då fattade jag att Markus om några timmar skulle vara full idag igen. Smärtan i mitt huvud gjorde fortfarande lika ont och illamåendet blev bara värre och värre. Jag trillade ner i min skrivbordsstol i en tung suck. 

Min blick fastnade på spegelbilden, den där äckliga jävla fula bilden av mig själv, en ful och helt söndrig tjej. En tår rann nerför min kind men jag torkade bort den lika snabbt innan jag reste mig upp och kastade mig ner i sängen. Jag klarade inte av de mer, bara släppte allt och lät gråten komma och sen blev ögonlocken tyngre och tyngre och tillslut blev allt svart. 

Jag vaknade upp av ett jävla väsen ifrån köket och när jag gick dit för att se vad fan de var såg jag Markus däckad på golvet bredvid ölburkar och de hade redan börjat bli mörkt ute. Förvirrat såg jag mig runt om efter en penna och ett papper. 

Jag rev av en lapp från mitt anteckningsblock där jag skrev "Förväntar mig inte att du kommer komma, men för din egen skull så kom till skolan imorgon för skolsköterskan vill prata med oss.." Jag la lappen på hans mage samtidigt som jag funderade efter, han kommer bli arg oavsett vad och såklart så vill jag ju inte att han ska komma men nu kan han iallafall inte säga att jag inte sa något till han. I en stor gäsp gick jag tillbaka till min säng, och efter en stund somnade jag om igen.  

Mitt larm ringde och jag tryckte av de innan jag klev upp ur sängen. Hade jag nu världens tur så har Markus gått och lagt sig i sovrummet eller på soffan. Lugnt och tyst försökte jag öppna dörren för att kolla ut i köket om han låg kvar på golvet vilket han lyckligtvis inte gjorde. 

Lappen låg på köksbordet och han sov i soffan. Jag drog på mig mina Adidasbyxor och drog på mig min hollisterkofta innan jag fixade en macka och tog ett glas mjölk. Första morgonen på länge som han sover när jag vaknar och där jag går till skolan utan att han har gjort något mot mig innan. 

Med någon liten sorts lättnad hoppade jag i mina skor och slängde upp väskan på ryggen innan jag drog på mig mössan och gick ut genom dörren och nerför trappan ut i den kalla höstluften. En kall och kylig morgon som denna var bland de bästa som finns. När träden är helt tomma på blad och allt bara är helt tyst och täckt med snö, och de blir små rökmoln varje gång man andas. Där gick jag själv i min kofta, gympaskor och mössa i februari snön påväg till skolan med tunga och trötta steg.