The real shit behind the walls.

Del 34 ♡

Min rygg värkte och smärtan gjorde fortfarande fruktansvärt ont. Jag pustade ut och försökte att hålla borta smärtan så gott som de gick. Lite krångligt och snett tog jag mig uppför trappan och in genom glasdörrarna. Ljudet av alla elever som pratade kom mot mig direkt och mitt huvud gjorde ännu mer ont. Jag svalde tungt och gick sakta mot mitt skåp. Jag slängde in ryggan och hängde av mig min bomberjacka. Jag drog in lite snor ifrån näsan och tittade mig snabbt upp i spegeln. Mina kinder hade blivit smått rosa av kylan och mina ögon lyste isblått, den mörka ringen längst ut i mina ögon framhävdes och mitt långa blonda hår hängde ner längst med min rygg. Jag suckade lätt och puttade till mitt skåp med höften och böckerna i den andra handen. 

När jag vände mig om mot klassrummet så mötte jag Chelseas blick. Hon stod vid Oliver och Aubrey och hon pratade helt uppjagat till Oliver och jag såg på henne att det var något som verkligen var fel. Hon pekade mot mig och sa något förbannat till Oliver som vände sig mot mig, hans ansiktsuttryck signalerade bara oro och jag fick en obehaglig känsla i hela kroppen. Chelsea började gå mot mig med snabba, tunga och arga steg. Aubrey sprang efter henne och försökte ta tag i henne för att hejda henne men hon slet sig ur hennes grepp lika snabbt. Hon spände ögonen och andades snabbt och tungt. Jag backade några steg och spärrade nervöst upp ögonen. Jag hann inte tänka så mycket mer än att "Åh fuck nu är det kört." Innan hon var framför mig och tittade mig ilsket rakt in i ögonen.   

"Vad fan tror du att du är va?" Skrek hon samtidigt som hon puttade till mig så jag tappade alla böckerna ner på golvet. Jag öppnade upp munnen och dog inombords av smärtan som kom från min rygg. Hon puttade mig en gång till och denna gången flög jag in i skåpen. Jag tittade mig panikslaget runt om när jag såg att Tristan kom från de ena hållet med sin väska på axeln och luvan uppdragen. Han tittade på Chelsea snabbt sen på mig. Han slängde ner sin väska på golvet och började springa fram mot henne, Oliver sprang snabbt allt vad han kunde också mot henne. Hon höjde sitt ben, tog sats och sparkade mig rakt i magen. Jag skrek till precis när både Tristan och Oliver fick ett grepp om henne. "Vad fuck tror du att du håller på med!?" Skrek Tristan till henne innan han panikslaget tittade ner på mig. 

Jag låg nerslagen på golvet mitt bland böckerna, min tröja hade åkt upp en bit på ryggen och märkena på min rygg syntes. "Din insta, den jävla horan! Jag svär jävla bitch! Asså Fyfan Tristan!" Skrek Chelsea och slet sig ur Olivers grepp. "Du har ingen jävla aning om vad du snackar om!" Skrek Tristan samtidigt som han satte sig ner på huk vid mig. Han tittade med uppspärrade ögon på hela mig när hans blick fastnade på min rygg. Jag flåsade av smärta och tårarna rann längst med mina kinder. En tår smög sig ner på min läpp och jag torkade bort den sakta med tungan. Tristan tog ett grepp om mina armar och bar upp mig. Han lyfte på min tröja och stirrade på min rygg. "Vad i helvete är de? Det kan inte ha blivit utav Chelsea nu!" Skrek han och tittade mig ner i ögonen. 

Jag bara tittade på han med mina glansiga och tårfyllda ögon och började gråta. Jag sprang där ifrån allt vad jag kunde med gråten nerför kinderna och smärtan i ryggen och magen. Allt vad jag kunde. Bort, och bort bakom skolan. Den kalla betongväggen mot min rygg rev på märkena och de gjorde smärtan ännu värre. De kyliga vädret var inte det bästa för mig som satt i kortärmad tröja bakom skolan mitt ute i kylan och grät. Min grått raslade och en stark och ryslig kall vindpust blåste förbi och jag ryste till. Jag hostade till mitt i gråten och tittade upp när jag såg någon som gick mot mig. 

Jag kände genast igen den vita hoodien och de blondguldiga rufsiga håret. Hans händer var i hans fickor och han tittade ner i marken och närmare sig allt mer. Jag drog in en tung suck och kände riktigt hur snyftig jag blev. Jag drog in snoret och torkade bort tårarna men det bara kom fler. Tristan harklade till sig innan han drog av sin luva och gled ner bredvid mig. Jag snyftade och vågade inte vända min blick mot han. Han satt precis intill mig och sa inte ett ljud. Jag hörde hur någon sprang flåsandes och tittade till höger. Albin kom springandes i panik och tittade på mig sen på Tristan. Tristan tittade snett upp på honom och sa inte ett ljud. Albin andades snabbt och sa halvflåsandes "Hon är inte klok, riktigt sjuk okej Penelope." 

Jag tittade upp på han med mina glansiga ögon och nickade. Tristan reste sig sakta upp och tittade lite fundersamt på mig innan han drog av sig sin hoodie och tittade ner på den sen på mig. "Ja eftersom att din pojkvän inte ens har erbjudit dig sin så gör väll jag de, de är kallt ute och du fryser ihjäl dig annars." Han sträckte fram tröjan till mig och jag tittade tårögt upp på han. Albin tittade på han mer svartsjuk och irriterad blick. Jag drog på mig tröjan och drog fram mitt hår. "Ja mm, men ja." Sa Tristan i låg ton och vände sig om och gick. Jag svarade honom med ett svagt och påtvingat falskt leende samtidigt som Albin gled ner bredvid mig. 

"Oliver berättade vad hon gjorde." Sa Albin med nedstämd ton. Jag svarade bara med ett kort "mh." och drog in en snabb snyft efter. "Asså du, varken Tristan eller Chelsea är värd dig okej jag lovar. Så som dom har behandlat dig gör man inte." Sa han och tittade på mig. Jag funderade efter och fick en konstig känsla, för egentligen så har inte Tristan gjort något fel, däremot så har ju Chelsea gjort de. Jag torkade bort en tår och skrapade med foten i de halvblöta gräset.

Tristans hoodie va förstor och den luktade precis som honom, den perfekta och goda doften. Precis som hans blondguldiga rufsiga och lockiga hår. Jag suckade tungt och vände min blick till Albin. "Jag trodde inte du skulle gå till skolan?" Jag bet mig i läppen och svarade kort "Jo ja, till en början så mådde jag bättre men nu vet jag inte." Sa jag och ljög om att jag mådde bra imorse. Albin nickade kort och tog min hand och kramade den hårt. Hans hand var varm och mjuk och min kall och torr. Han la armen runt mig och drog mig intill sig. Jag sa ingenting utan bara lutade mitt huvud mot hans bröst och var helt tyst.