The real shit behind the walls.

Del 17 ♡

Vårt lilla moment avbröts av att klockan ringde och lektionerna började. Jag släppte mitt lösa grepp om Tristans nacke och flyttade bak huvudet och kollade han förvirrat in i ögonen. Detta var de sista jag skulle kunna tro att hans lilla idé mot Chelsea skulle va. Han flinade till och drog sin hand mot sin läpp lite snabbt och man såg på honom att han blev generad. Jag vågade inte ens titta mig om för allas blickar va väll på oss även om klockan redan hade ringt in. Jag kunde känna hur de hettade till om kinderna och jag fick inte fram orden. Tristan lutade sig fram mot min igen och viskade i mitt öra "Bra idé va? Tror nog faktiskt att de funka väldigt bra." Sen pussade han mig på pannan, vände sin blick till Chelsea i ett leende och sen gick han mot sitt klassrum med Oliver och Albin hack i häl. 

Kvar stod jag med Chelseas och Aubreys förvånande och sura blickar innan jag vände mig om och sprang bort mot mitt skåp. Jag slog in koden och slängde blicken snabbt upp på den lilla spegeln på skåpdörren och jag rörde lite med pekfingret på min munn innan leendet sprack ut i hela mitt ansikte och jag tog mina böcker och gick in till lektionen. 

Lektionen var seg och tråkig som vanligt och jag kunde inte slita mina tankar ifrån Tristan och min första kyss, kunde den ha blivit bättre. Jag bet mig svagt i underläppen och tittade ut genom fönstret när Håkan ropade "Phenelope är du vaken?" Resten av klassen skrattade till och jag tittade generat fram mot honom och skrattade till.

När lektionen var slut så stod Albin utanför vårt klassrum och väntade på mig. Han tog ett löst grepp om min arm och sa "Tristan bad mig skjutsa dig hem till han, hans morsa stack nyss till London så han skulle bara hem och säga hejdå så skulle resten av gänget komma sen." Jag funderade efter en kort stund om detta bara var något jävla skit dem skulle lura mig med, men trots min osäkerhet så nickade jag kort mot han och gick mot mitt skåp och drog på min bomberjacka. Jag slängde ner skoldatorn och ett par böcker i väskan och följde med Albin ut mot hans moppe. 

Han drog på sig sin hjälm och sträckte fram en till mig. Jag bet mig svagt i underläppen och kollade osäkert på den. "Asså jag bits inte, jag är inte som Oliver." Sa han i ett kort flin när han hoppa upp på moppen. Jag skrattade osäkert tillbaka och satte mig bakom honom och höll fast mig i hans jacka. Sen åkte vi iväg precis när Chelsea och Aubrey kom ut ur glasdörrarna och blängde ännu surare på mig nu. Jag kunde inte låta bli att le lite nöjt för mig själv och sen åkte vi bort från skolan och fram mot villaområdet ett par hundra meter bort. 

Alla husen i princip nybyggda och helt stora och ståtliga. När vi tillsist sakta ner stanna vi utanför en stor vit villa, med stora och fina rabatter och stora fönster från golv till tak. Jag svalde tungt en klump i halsen när jag insåg hur jävla fint Tristan bodde och hur lyckligt lottad han var tillskillnad ifrån mig.