The real shit behind the walls.

Del 33 ♡

De kändes som att hela min mage vred sig och hela jag blev helt nervös. Min hals blev torr direkt och jag blev helt varm, mina ben började skaka och jag ville inte ens se när dem mötte varandra. Jag tittade dit ändå och Tristan gick rakt in i Albins axel så han snubbla till. "Vad fan var de!?" Skrek Albin samtidigt som Tristan vände sig om. Hans ögon svartnade till och hans ansikte blev spänt. Jag såg hur hela han brusade upp samtidigt som Oliver tog honom i armen och skulle dra han där ifrån. "Kom de är inte värt de Tristan." Sa Oliver till han men Tristan slet sig loss och gick fram mot Albin. "Vad det var? De var början till vad jag kommer snart kommer göra med dig fattar du!" Albin stod helt still och sa inte ett ljud. Tristan puttade honom så han flög in i väggen samtidigt som han skrek "Hade jag varit dig hade jag varit jävligt försiktig med vad jag gör!" Han tittade på honom och slängde sen sin blick snabbt mot mig, jag mötte hans blick och de högg till i magen. Han spände käkbenen innan han vände sig om och gick där ifrån. 

Albin kom fram till mig och andades tungt. Jag svalde hårt och halsen brände, den var fortfarande helt torr. Jag spände mina händer i bänken och tittade tillslut upp mot Albin. Hans andning var tung och snabb och han var full av tusentals tankar. Vi båda två bara satt helt tysta innan Albin tillsist sa "Fattar mig inte på han asså, dubbelmoral" Han suckade tungt och tittade upp på mig. Jag mötte hans blick samtidigt som jag tyst tänkte för mig själv att jag inte var Albins heller, vi har inte ens sagt om vi är på g eller vad vi är, vänner eller tillsammans. Jag orkade inte ens tänka på de. Jag bara nickade och drog ut andan i en tung suck innan jag reste mig upp. 

Efter skolan frågade Albin om jag skulle följa med hem men helt ärligt så kände jag inte alls för de. Jag sa att jag hade fått en hemsk huvudvärk och så spelade jag så sjuk jag någonsin kunde, men mitt skådespeleri är inte direkt min starkaste sida så jag såg på han att han fattade att jag bara ljög. Jag bet mig i läppen samtidigt som jag vände mig om och gick hemåt. Mina fötter skrapade i marken när jag gick där helt ensam på cykelstigen i de muliga och kalla vädret. Mina ben var tunga och jag gick med klumpiga steg hemåt. Löven föll nerför träden och en svag vindpust smög sig in genom min halsduk och jag ryste till. När jag väl kom hem så var hela lägenheten tom, ingen Markus någonstans. Jag satte mig vid köksbordet och stirrade ut genom fönstret. Hela parkeringen var tom förutom alla bilar som stod parkerade och en äldre tant som var ute och rastade sin tax. Hon hade en röd jacka och en vit stickad mössa. Hennes grå/vita hår stack fram under mössan och hunden traskade glatt efter henne. 

Jag gäspade stort och gnuggade mig i ögonen sakta innan jag reste mig upp och gick till mitt rum. Väl vid mitt skrivbord drog jag upp mina böcker och började läsa i texten. Mina ögon rullade över bokstäverna och allt jag läste försvann lika snabbt. De kurrade till i min mage och jag sneglade mot min telefon för att kolla klockan. Jag hade inte ätit på hela dagen men ändå bestämde jag mig för att äta senare och inte nu. Jag drog in andan när de plingade till i min telefon och jag tog upp den. 

De var en notis från instagram att Tristan hade postat ett nytt foto. Snabbt slog jag in koden och tittade ner på bilden. Han stod framför spegeln och hade tagit bilden med blixt så man såg honom knappt. Till bilden hade han skrivit "Håll dig till dina egna saker och rör inte andras." Dem orden "och rör inte andras" hackade sig in i huvudet på mig och en tår föll ner för min kind. Tänk så är de mig han menar och så har jag varit såhär jävla äcklig. Tårarna blev fler och fler och jag reste mig upp och slängde mig på sängen. 

Tänk dig att någon går in genom din hud in i ryggen på dig och knäcker din ryggrad, sen att någon bara slår in kinderna på dig om och om igen och smärtan gör dina kinder helt varma. Din andning blir helt konstig och du försöker hosta upp den lilla luft du får chans till samtidigt som du försöker dra in all den luft du hinner innan de trycks på igen. Exakt så kändes de när Markus stod och stampade ner sin fot om och om igen ner på min rygg samtidigt som jag låg helt borta på vardagsrumsgolvet. Mitt huvud dunkade ner i golvet hela tiden och mitt ansikte slog i golvet, han dunkade sin fot i min rygg om och om igen. 

Jag skrek varje gång och hela mitt ansikte var blött av alla tårarna, min hals helt sönderhostad och Markus bara skrattade. Hans äckliga mörka hånfulla flin och mitt gråtande skrik efter hjälp. Det varade bara under nån minuts tid men i själva verket så kändes det som en timme. Mitt huvud bultade och jag tryckte ihop ögonen av smärta. Jag hörde hur Markus drog in saliv innan han spottade på mig två gånger. Jag blundade hårt och bara snyftade av smärta, hela ryggen brände och jag hörde hur Markus satte sig o soffan och öppnade en ny ölburk. Han kastade ölburken som träffade mig i huvudet. Jag kände ingenting för mitt huvud bultade redan så snabbt och min huvudvärk var för jävlig. Jag bet ihop och försökte kräla mig till mitt rum, men jag kände hur svag jag var och jag trillade ihop igen. Han bara fortsatte att skratta men jag bet ihop och krälade på golvet långsamt mot mitt rum, jag skrek när de tog emot för att orka. 

Jag låg där på sängen och flåsade. Min hals var helt roslig och torr efter allt skrik. De ringde till i min telefon och jag vände mig om med all den kraft jag hade kvar för att svara. "Hallå?" Sa jag med halvt hes röst. "Hej, hur är de?" Sa Albin. "Jo de är bra, bara lite ont i halsen och känner mig hes." Sa jag och hostade till. "Åh, då kommer inte du till skolan imorgon va?" Sa han med en ledsen och nedstämd ton. "Jag tror inte de." Svarade jag innan jag reste mig upp med all världens smärta i ryggen. "Aha okej, ja men vi hörs." Sa han innan vi la på. Jag slängde telefonen i sängen innan jag gick ut i köket halvt ihjäl slagen. 

Det var helt mörkt ute och ljuset ifrån gatulyktorna speglade sig i fönstret. Markus snarkningar från soffan hördes över hela lägenheten och jag smög allt vad jag kunde. Jag öppnade kylskåpet som knarrade till och slängde blicken över hyllorna. Helt jävla tomt. De högg till i magen och den kurrade högt. Jag suckade tungt och tog ut de halvtomma mjölkpaketet. Ställde mig på tå och tog ner ett glas innan jag hällde upp all den sista mjölken och tog en klunk. Allt bara rann ner i magen och de kändes som att jag fyllde en stor tom ballong med vatten. Hela min mage kurrade och jag la handen om midjan innan jag gick ut i hallen och tog mitt äpple som jag köpte påvägen hem. Jag satte tänderna i de och tog en rejäl tugga samtidigt som jag gick in på mitt rum.